Tag Archives: trauma

Att bubbla sig fri

bubble-cc

Det händer mycket nu. Jag sökte in på teaterhögskolan här i Stockholm och gjorde tredje provet i fredags, men sprack där. Vi var 40 kvar av 800, 10 kommer komma in. Må de få en härlig och utvecklande tid!

Jag tvivlar inte längre på min förmåga eller viljekraft, nu ska jag bara fokusera den rätt. Texter bubblar upp ur mig fortare än jag hinner producera dem väl, ge dem rätt form. Änglar dyker upp och ger mig hjälp på vägen, med kontakter, tips, samarbeten, till exempel min nya fantastiska skådespelarvän Jasmine Heikura.

Och kanske detta pansar jag haft på mitt bröst i 25 år, denna överlevnadsbubbla jag har kämpat med och i alltsedan jag som barn fick ett nytt hemland och blev hyperskraj, kan lämna mig. Jag orkar inte längre gå omkring och vara livrädd varje dag. Känna att jag måste försvara mig. Det är sååå jobbigt! Eller känna att huvud och kropp inte riktigt är i kontakt med varandra, för det finns ett svart moln, en tomt hål, en knut där. 12 år bodde jag i Finland utan att kunna finska ordentligt: en total inre och yttre blockering till att känna mig delaktig och fri i samhället under hela min uppväxt. Jag har en Berlinmur i mitt bröst som jag nu håller på att riva.

Någon skulle kunna göra en film om detta, om erfarenheten att känna det som att man lever i en bubbla, bakom en mask som känns fysiskt som gummi över hela ens ansikte. Och bokstavligt gör att man inte ser omgivningen så färggrann som den är, för den dols av en hinna. Att bära en knut av decenniegammal rädsla och ilska i sig, en knut jag går in i när jag är ensam och ibland tyvärr även på scen, men som många inte ser utifrån. Då försvinner den, nästan i alla fall. Att ha förnekat sig kärleken och livet på det sättet. Att tro att så här är livet, det finns inget mer än detta. Det kan inte bli bättre. Bubbelbubbel, halvdrunkna. Bara att jag vågar skriva om detta är stort nog – jag har burit det ensam i så många år.

Jag är nog inte ensam med erfarenheten dock. Att känna att något är fel men inte veta hur man ska komma ur det. Jag tror Sverige och världen är fulla av människor som har trauman som de bara accepterar som eviga ok.

Jag vet dock att andra verkligheter finns och kommer att arbeta tills jag dör för att utvecklas ditåt, inte invecklas mer. Förutom meditation och lek så är clown och dans två nycklar. Och i detta har jag nyligen mött två möjliga partners: en för clown och akrobatik och en för dans och teater, jaaaa! Så det kan bli en riktigt fin sommar. Kanske bara dags att köra nu: Ruthtuta och köra! Ingen utfärdar livskörkort utom vi själva. Vänster eller högertrafik, bara man styr och håller lagom fart så kommer man att nå någonstans. Och dikena finns, men vägen är ju resan så enjoy it. Varje grässtrå, varje brännässla är unik och levande och en lekkamrat med rätt inställning.

Och medan jag skriver detta på fina Entreprenörskyrkan, en kreativ arbets- och mötesplats i Stockholm, så möter jag en möjlig till partner: killen bredvid mig är inte bara entreprenör, han är musiker och söker någon som kan skriva bra texter. Vi planerar in en möjlig träff, haha livet är för galet! Synkronisering.

Nu ska jag cykla iväg till kören – vad väntar där, en producent kanske?

I believe in miracles….

Jag behöver inte vara med i en såpopera, jag är en såpbubbla och nu är det dags för den att flyga fritt eller spricka!

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

2014 – ärlighetens år

Det svåraste i livet är väl att släppa gamla sanningar? Sådant man trott på och känt  förr, kanske skapat i självförsvar, men som nu inte längre tjänar något till.

Jag har ett djupt sådant, sedan jag som barn lämnade Sverige och kom till Finland har jag levt som i en bubbla, ett trauma jag fick av chocken med det nya. Jag växte upp och var rädd för alla finnar omkring mig, jag kunde inte tala med dem och fick ingen hjälp att bli delaktig i deras värld. Jag levde på finlandssvenska öar på ett stort farligt finskt hav. Jag höll andan och tog mig igenom, på gator, torg, folksamlingar, men det kostade på. Bubblan blev stor, bubblan av rädsla i mig. I sällskap försvann den och jag vågade släppa loss. Så nästan ingen märkte den, varken familj eller vänner. När jag var ensam bar den mig som en lampskärm, över mitt bröst och huvud. Ett instängt ljus, så kände jag mig.

Med åren har bubblan minskat, men den finns fortfarande kvar som ett känslolöst skal omkring mig. Det uppenbarar sig ibland och fångar mig och jag känner varken mig själv eller omgivningen. Under finns en stark röst och livsglad kropp som då känner sig inburad. Ibland forcerar jag för att nå ut genom det, men det är inte bra. Livet får sopa bort det när det är dags.

Förra helgen var jag hemma i Åbo för första gången på fyra månader och när jag cyklade på Viking Line med pappa var det första gången i mitt liv som bubblan inte infann sig. Jag var fri! Känslan var helt enorm, glädjen total. Senare infann den sig igen. Och när jag efter fyra dagar vid Aura å lämnade staden hade jag just börjat acklimatisera mig. Rotlösheten kändes stark igen – varför ska jag resa iväg?

De två svenska och finlandssvenska flickor som bor i mig, känner att jag aldrig lyckas ta hand om dem helt. Alltid är någon åsidosatt. Men egentligen är de ju bara masker i mitt eget medvetande. Bakom dem bor en hel person som älskat folk på många platser och ställen. Hon vill att allt inom henne ska samsas. Att allt får finnas. Men att gamla rädslor som styrt förr inte får diktera hela min framtid.

En dag kommer bubblan försvinna känner jag och då, då blir det ljust vill jag lova! Jag vill bidra med så mycket jag kan till detta samhälle, den mänsklighet som nu vandrar på jorden.

Human kind, not evil

Human being, not only doing

Jag känner att jag är som västvärlden – också har levt i en bubbla länge och är rädd för att släppa fram sanningen bakom. Men det måste vi. Om hur vi hanterar våra inre och yttre resurser. Och gör vi det, då kan vi börja leva mer fullödiga liv i harmoni med resten av jorden!

Och ärlighet varar längst tror jag, så detta ska bli ärlighetens år. I livet och på denna blogg. Goda saker kommer ske, Sverige går inte bara till politiska val. Varje dag är ett val för människan och mänskligheten – hur vill jag leva?
Ärlighet och kärlek är den väg jag vill vandra på.

Då kommer den klarsynthet, mod och kreativitet som ett sunt liv ber oss om. Så känns det i mig 🙂

Truth

Trust

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Låta kroppens nerver skaka loss!

I veckan lärde jag mig en fantastisk teknik för att släppa på gamla ackumulerade, ansamlade spänningar i kroppen. Den heter TRE – Tension and Trauma Releasing Exercises – och används idag världen över för alltifrån krigsrelaterad posttraumatisk stress (soldater och civila) till vardagsstress som brandmän och poliser utsätts för. Men likväl oss som bara sitter framför datorn stilla i cybervärldar med tickande klockor och springer i kollektivtrafik, i köer och deadlines.

Nervsystemet är fortfarande anpassat efter fara – fly, fäkta eller frys – och reagerar på allt hektiskt vi har omkring oss. Och allt sätter sig i kroppens , men behöver komma ut. Djur gör det automatiskt själva, men i dagens stressiga mänskliga samhälle har vi sällan tid för det. I TRE får kroppen med enkla övningar möjlighet att släppa på detta och befria systemet med neurogena skakningar. 

Läs mer och se en video av hur tekniken går till på följande hemsidor:

http://www.tre-for-all.se/se

http://www.tre-sverige.se/

Andas. Lev. Skaka loss. Alla goda ting är tre 🙂 

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar