Tag Archives: teater

Mod börjar med en röst

”Mod börjar med en röst. Så enkelt är det.”

Det är en av huvudraderna i pjäsen SPEAK THRUTH TO POWER – RÖSTER UR MÖRKRET av Kerry Kennedy som porträtterar människorättsaktivister jorden över. Robert F. Kennedys dotter har rest över hela världen och samlat in berättelser från män och kvinnor som arbetar för att försvara sina medmänniskors rätt att leva, leva i frihet eller att leva överhuvudtaget. Genom att sprida dem vill hon inspirera fler att våga arbeta för fred och allas lika värde.

Igår hade jag äran att porträttera några av dessa människorättsaktivister med skådespelarna Karin Bjurström och Martin Aliaga  på Arena Satelliten i Sollentuna. FN-dagen till ära hade dramatiker Christian Augrell gjort en bearbetning av pjäsen RÖSTER UR MÖRKRET som vi framförde för Sollentunas gymnasieungdomar – en del av Teater Satelliten.

Det var starkt att få ge röst åt Marina Pisklakova som startade Rysslands första jourlinje för kvinnor, Heta linjen, mot våld i hemmet, för 20 år sedan. Mäktigt: ”Jag är inte någon märkvärdig person. Jag gjorde det varje kvinna i min ställning skulle gjort.” Jag hoppas att jag om tjugo år kan säga något ditåt! Min kamp handlar om vår livsstil: att sätta vår fysiska, psykiska hälsa i fokus och se att det är sammanlänkat med jordens hälsa. Harmoni är mitt mål!

Och det är sant att mod börjar med en röst. Vi föds alla ut med en röst i världen, höjer den för att få mammas bröst.

Tänk om vi alla höjde den på ett gott sätt för att förändra de sjuka sakerna i vårt samhälle – vilken kör det skulle bli!

Milad Mohammadi avslutade FN-dagen på Satelliten och konkluderade som jag: min viktigaste identitet är som medmänniska. Inte någon nationell identitet. Hoppas några ungdomar blir inspirerade och vågar stå upp för det de ser som rätt och fritt i sina liv och världen! Och ser sin egen potential och kraft och skaparglädje!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Pjäsuppspel: Vilsna människor!

Imorgon söndag 2 juni är det premiär på pjäsen Vilsna människor av Karin Bjurström som vi har jobbat med på Stockholms improvisationsteater i vår. Genom möten, improvisationer och method acting och ”private moments” har mina fantastiska medspelare och jag tagit oss till ett karaktärgalleri av underbara, allvarliga, komiska och tragikomiska människor, typiska för 2000-talet. Ungdomar, vuxna och pensionärer stående med hjärtat i handen och existensens grundfunderingar i skosulorna. Ledda med hjärta och styr av Karin Bjurström på kursen ”Fördjupande skådespeleri/karaktärsarbete”.

Varmt välkomna till Sigtunagatan 12 i Vasastan klockan 17 (kom 16.30 för att vara säker på att få plats) imorgon söndag!

Sista föreställningen (varför ha flera? 🙂 ) blir på måndag, 2 juni, klockan 19!

Läs mer om pjäsen och bjud in vänner på Facebook-eventet.

Bienvenuti!

Lämna en kommentar

Filed under Poesigigg, Teater och scenkonst

Livets skådespel på teatern

”På teatern vill jag förföras, dels av det vackra, må det vara människorna, språket, de sceniska rörelserna eller scenografin, dels av de gestaltande människoödenas dumheter och oförmåga. Varför? Jo, för att till slut finna att allt jag såg också handlade om mig själv. Jag vill synliggöras och förrådas. Jag vill förstås för att kunna leva vidare. Jag vill ge mitt förnuft känslor samtidigt som jag ger mina känslor skärpa. 

Teatern är frammanandet av mig själv, mina hinder och möjligheter i mötet mellan det jag var, är och kan bli. I salongen kan det påbörjas som är för stort för det vardagliga livet. Det är teaterns uppgift att ständigt pånyttföda sin ursprungsidé: att i ljuset frammana en magisk verklighet, verkligare än verkligheten, därför att den kan synliggöra vad vi vet men ännu inte vet, kan men ännu inte vågar. Därför vill jag att teatern skall vara så vacker och lömsk som den måste vara.” 

Mats Trondman i  ” OCH NU DÅ? Barnteater inför 2000-talet” inspirerat av  bl a Nussbaum

Mats skriver även om Andetagets teater och citerar Ekerwald om teatern som en plats där ”själen andas ut”. Shakespeare kallade teatern ”the mind’s eye”…

Att studera teater är en resa med sig själv. Speciellt när man ger sig på sin barndomsdröm efter tio-tjugo års förnekande eller ursäkter. Och i ett nytt land (IGEN) och med över tio nationaliteter. Då rasar alla ramar för vad som är normalt, vem man är, masken krackelerar och egot blinkar till. Men längst inne ler den lilla glada flickan och väntar på att få komma ut.

Att studera fysisk teater är dessutom en dubbel resa. Sådant jag för länge sen gett upp hoppet om att lära mig övar jag nu i akrobatikklassen två dagar i veckan. Vigheten ökas dag för dag, centimeter för centimeter. Dagen jag kan hjula helt kommer jag att slå klackarna i taket, bokstavligt talat. Allt är möjligt.

Och teater och scenkonsten är inget annat än ett frirum, en skådeplats där mänskligheten får utforskas fritt. Vad kan vi vara, hur kan vi vara, hur kan vi låta, hur kan vi röra oss? Vad kan det handla om? Det kan vara en kärleksfull eller sarkastisk samhällskommentar, det kan vara att blåsa liv i ordlösa dimensioner av mänskligheten, vibrera på andra breddgrader, ge form åt själsliga aspekter som vardagen och orden inte hinner med. Eller helt enkelt ett sätt att få oss att skratta åt våra egna dumheter. En spegel med hjärta.

Så länge vi krigar på jorden behövs teatern helt enkelt.

Lämna en kommentar

Filed under Citat livet, Teater och scenkonst

Malmöpjäs att se: Nine parts of desire

Såg i helgen en mycket bra pjäs här i Malmö. Nine parts of desire där berättelser om och av nio olika irakiska kvinnor berättas av en superduktig skådespelartrio med Donia Massoud, Eleonora DeLougheri Nordin och Sanna Turesson på svenska, engelska och arabiska. Kvinnoöden kanske (kvinnor och barn är oftast de hårdast drabbade offren i krig), krigsöden kanske (sjuka berättelser som får en att vilja begrava vartenda papperssnack om mänsklig utveckling och mänskliga rättigheter) men i grunden bara så humana berättelser. Och jag förbluffas återigen över hur vi människor kan vilja begränsa och skada varandra. Vad vi än har för ursäkt. Det finns ingen ursäkt. Det finns bara mentala snedvridningar.

Och återigen: hur det mentala förtrycket i slutändan är vår eget ansvar – att ta hand om vårt eget förtryck. Då faller också viljan att pådyvla andra våra ideal, vilken ideologi det än gäller. Den som upplever frihet ger andra frihet.

Gå och se pjäsen om du råkar vara i Malmö i helgen och är intresserad av mänskliga berättelser. Gripande och relevant. Den typen av viktigt berättande som gör det nyheterna inte har tid med. Men det som drabbar en.

Teater Foratt sätter upp på Bastionen, t o m söndag kl halv åtta varje kväll.

Lämna en kommentar

Filed under Teater och scenkonst