Tag Archives: språkets makt

Dikt: Förlåt mig för svenskan

Förlåt mig för att jag inte talade svenska med dig

Förlåt mig för att jag inte gav dig spring i benen, sol i blicken och vår i bäcken

hoppetossor, spunkar, filifjonkor, homsor och råddiga historier

fjärilar i magen, dagg i gräset och hjärtan i brand

 

Förlåt mig för att du inte fick Tor på molnen, grädde på moset, sylt på sillen, allemansrätt på raukar och näck i bäcken

för att jag inte gav dig svenska med Utvandrarna, istället för svenska för invandrare

att du inte fick Gösta Berlings saga och de söta persiljebladen i trädgården som

”än så länge lyfte lite på jordlagret ovan sig

och lekte tittut med livet”

för att jag inte gav dig viskande grässtrån och hisnande tankar och karlavagnar att planka på

för att jag inte gav dig det jag fått i 28 år

 

Förlåt mig att jag inte gav dig puss eller kyss i slutet av varje samtal

och en förklaring om skillnaden mellan dem

för att jag inte gav dig ord att plantera i jord och jord att plantera i ord

för att jag inte gav dig växtmån, näringstillskott

och imsevimsespindeltrådar att spinna vidare på i detta samhälle – fast du bad om det

 

Och förlåt mig för att jag inte gav dig de starkaste verben

de som håller för att böjas hårt

för att vi inte rang och sam med varandra oftare

när strömmen var hård

för att du fick tvära kast istället för ögonkast

och fick mer att hoppa över än att hoppas på

för att jag inte gav dig husfrid, själsro

och oomkullrunkelig

Varför gav dig inte oomkullrunklig?

 

Och varför jag dig inte dalahästen och mumindalen när du sa att du inte brydde dig längre?

Varför höll jag inte fast vid å-ringen, ä och ö-prickarna när du gav mig internationella skiljetecken?

Och varför gav jag inte ens dig en enda jäkla ombudsman vid våra gräl?

 

Förlåt mig för att jag inte gav dig tummetott, slickepott och långeman

när orden jag lärde mig på ditt språk kan räknas på just en hand

för att jag gav dig kärlek utan att det var en kär lek

 

Förlåt mig

Excuse-moi

Anteeksi

Disculpame

I’m  sorry

for not talking Swedish with you

 

Som poeter fyller vi världen med ord

eller ord med världar

mentala världar av uppfattningar

Och tungomålet är ett uttryck av tungan

men kan lätt missförstås

så jag gav dig tungans andra uttryck

jag kysste dig istället

men även den kyssen har en smak

Så förlåt mig för att jag inte talade svenska med dig och gav dig det jag fått varje dag i 28 år

 

Skriven maj 2011

youtubevideo med musik finns här

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Dikter, Poesivideon

Från jord- till ordsamhället – vem tar ansvar för orden?

Det västerländska samhället är uppvuxet på ord. Och siffror. Dess startskott anses ligga i när skriften kom till, liksom matematiken. Korsbefruktade har de skapat teknologi och vetenskap och ideologi, som är grunden för de senaste århundradenas samhällsförändring i Europa och sedan även Nordamerika – västvärldens stomme idag.

Att lägga ett stort värde i ord och sedermera i skrivna ord när boktryckarkonsten uppkommit, innebär en alienation från personen, den faktiska människan. Orden lämnar människan – via pennan och kanske sedan även i tid och rum, så att de läses av folk på andra platser i andra tider, bortom författaren. Det för med sig en förskjutning av dessa små betydelsebärande element som sträcker sig långt längre än vi egentligen tänker på.

Det innebär för det första att författaren inte kan styra hur hans ord tolkas, eftersom hon kanske är död eller på andra sidan jorden. Författarens förklaringsförmåga eroderas och därigenom ett visst mått av ansvar. Samtidigt innebär det att läsaren plötsligt får nya intryck, nya bilder eller verklighetsuppfattningar. Men de kommer inte genom egen erfarenhet, utan från ord han eller hon läser, från en människa man inte har träffat. På detta sätt sprids så kallade idéer och ofta säger man att man har fått en idé eller tanke från den eller den boken, eller filmen, texten, inslaget. Speciellt om en person utvecklar hatiska tankar mot andra, kan det ibland förklaras med hänvisning till att han eller hon läst eller tagit del av vissa texter. Man ger orden ett ansvar för en människas utveckling, ”utan de intrycken hade han aldrig gjort det”. Det innebär att man ger orden ett eget ansvar, som varken författaren eller läsaren har. Man externaliserar ansvaret och gör orden till egna subjekt, levande i något slags ingenmansland på en bokhylla eller hemsida, tills någon plockar upp dem. Trots att ord självfallet inte är eller kan vara det. Döda ting kan inte ha något ansvar, varken en atombomb, en sten eller en dörr. Ord är dessutom inte ens ting, de är symboler.

Det innebär en förskjutning av ansvar från en levande individ till symboler. Det är en, vid närmare eftertanke, mycket radikal tanke.  Det innebär en förminskning av den levande individen och man ser den inte som ansvarig för och med möjlighet att kunna påverka alla sina tankar eller handlingar. Frågan är var det nu hemlösa ansvaret och påverkningsförmågan ska landa, om alla individer omyndigförklaras? Vilka döda ting ska ta ansvar när alla levande och intelligenta varelser bara är påverkansbara, våra trottoarer, lägenheter, mobiltelefoner, knivar eller fotbollar? Svårt att hävda.

Vilka andra ord finns att ta till? Svaret brukar ofta landa i strukturer. Det är kapitalismens fel, det är könsmaktsordningens, det är köttindustrins, globaliseringens, feminismens, kolonialismens, socialismens, konsumismens, teknologins, urbaniseringens, klassamhällets, korruptionens, skolans eller bara de allmänna ”strukturernas” fel. Mycket av samhällsdebatter landar i ett ordkrig om vilken struktur som bär ansvaret till en viss utveckling.

Men hur många strukturer finns kvar och andas och kämpar om vi alla människor försvann från jorden? Inte en enda. Det finns ingen herr kapitalism eller fru socialism som skulle svettas blod och tårar. Ideologier finns bara i människor och strukturer bara i människors syn på sin relation till sin omgivning. Så länge vi fortsätter att externalisera vårt ansvar till ord och strukturer, kommer verkligheten att se ut precis som den gör nu, full av onödiga samhälls- och miljöproblem.

Så vad vill jag säga?

Låt dig inte påverkas av denna text. Läs den bara. Det är bara ord.

Släpp in dem du själv vill, och ta ansvar för dem.

 

Skrivet september 2010 

Lämna en kommentar

Filed under Krönika, Samhällsreflektioner, Språk och ord

Ny presentationstext ?

Vi är ord och en hemsida är en scen – alltså är detta en ordscen.

Jag som skriver här heter Ruth. Jag har studerat journalistik, europakunskap, historia, retorik och språk – i flera länder. Jag skriver texter för scen sedan flera år, dikter och monologer, som jag uppträder själv med. Jag har hållit mycket föredrag och presentationer i mitt liv: i klassrum, internationella ungdomskonferenser, på World Economic Forum för ministrar, Pecha Kucha med mera. Jag har hållit på med dans och teater i flera europeiska länder i workshopar och läger.

Jag är uppvuxen i Sverige och Finland och lärde mig tidigt ordens och uttryckens betydelse. Jag är intresserad av hälsa, utbildning och miljö eftersom de avgör våra liv och möjligheter. Jag brinner för ett hälsosamt, kreativt och öppet samhälle och tror på deltagardemokrati. Utövare av vipassanameditation – ett logiskt sätt att arbeta med sinne och kropp ihop.

Mitt huvudintresse är kommunikation – vad och hur vi förmedlar och kan förmedla olika saker. Hela samhället är egentligen uppbyggt på kommunikation mellan människor, vad vill vi och hur? Kultur är ett område som ständigt utforskar detta.  Jag insåg tidigt att vilka ord vi använder och hur vi uttrycker saker är jätteviktigt. Som sjuåring började jag spela roller i den nationalistiska teatern; då lärde jag mig finlandssvenska vid sidan av rikssvenska för att passa in i båda mina hemländer. På den vägen är det. Jag insåg att det som är en social sanning på ena sidan vattnet inte är det på andra. Och folk använde ord olika (örfilar, slickepinnar, mutta, klubbor, övergångsställen och skyddsvägar).

Sedan dess har jag vridit och vänt på ord. Ord är konstruktioner, de är mänskliga skapelser för att försöka beskriva och förhålla sig till verkligheten. Jag tror att vi skapar vår mentala värld till stor del med ord. Alla tankar består av ord och ju fler ord och mentala bilder vi får av omgivningen, desto fler tankar kan vi tänka. Detta kan vara positivt men också negativt, om omgivningen sår ord förknippade med negativa känslor i oss.

Eftersom vi lever hela våra liv i våra medvetanden, spelar verktygen för vår mentala värld stor roll. Hur vi använder ord är alltså av största vikt. Jag försöker ha en respektlös kärlek till orden, bryta upp och leka med dem och inte köpa alla mentala sanningar andra omkring mig. Alla ord är skapade av människor, då kan var och en av oss också skapa ord och föreställningar och välja vad vi tror på. Jag tror att ta orden i sin makt är en del av att ta makten över oss själva och våra medvetanden, vilket är det enda vi kan ha makt över.

Tittar man nära på orden blir livet också komiskt. De är skapelser av människor som är skapelser av livet. Hur skulle en konstruktion av en konstruktion kunna beskriva hela livet? Alla vet vi att vissa saker inte kan kläs i ord. Och alla ord är sociala begränsningar – en blomma finns även om någon inte fattar förrän vi säger kukka, fleur eller flower – och föremål för tolkning. Missförstånden och krigen på grund av ord är många och i mycket ofta onödiga tror jag – de flesta människor vill väl även om de har olika sätt att uttrycka det på: alltså de mentala världarna har olika färg. Även om innehållet är detsamma. Vi föds alla lika, utan ord, men med ett universellt kommunikationsmedel.

Därför är ordlös kommunikation mitt andra stora intresse. Röstens och kroppens form och uttryck är en enorm del av vår förmedling också. Få tar människor bara på orden. Vi tar alla människor på kroppen så att säga, eftersom vi har spegelneuroner som ständigt är aktiva.  Alla har vi någon gång kommunicerat med en bebis och skådespeleri handlar helt om att bemästra den ordlösa kommunikationen – orden är ju redan givna. Alla smsens 🙂 😉 😦 och skriftens ? ! … visar också att orden är otillräckliga för oss.

Idag håller jag workshops, kurser och föredrag om kroppsspråk och icke-verbal kommunikation. Det är lätt att ljuga med ord men kroppen är svårare, den berättar om vårt känslomässiga bagage och tillstånd. Att lära känna sin kropp är således att lära känna sig själv. Det ger en möjlighet att lösa upp spänningar, bli varse komplex och sakta få den kommunikation utåt man vill ha.

Låter något av detta intressant för dig kan du surfa runt här eller kontakta mig.

Lämna en kommentar

Filed under Språk och ord