Tag Archives: skola

Medmänskliga skolor och jobb

Om inte ditt jobb tillåter dig att vara mänsklig och medmänsklig. Då är det inte fel på dig utan ditt jobb.

En reflektion som vuxit i mig länge efter att ha hört historier från många människor, vänner och bekanta. Liksom själv upplevt som journalist att jag måste sluta en del av min egen mänsklighet åt sidan för att kunna göra vissa saker, ställa vissa personliga frågor till en främling jag just träffat. Samtidigt är det just de journalister som vågar vara kännande och inkännande människor som är de bästa journalisterna.
Liksom alla inom vård, skola och utbildning. Ja alla yrken. Alla jobb finns trots allt bara för att möta mänskliga behov liksom hantera våra gemensamma system.
När jag känner att jag gör något från hjärtat, med glädje och delar med mig av det. I vilket jobb det än är. Då känner jag att jag bidrar på riktigt. När jag bara gör något för pengarna eller inte tycker om det jag gör, respekterar uppgiften eller dem jag möter i jobbet. Då skäms jag djupt därinne för mig.
Mycket av inställningen ligger hos oss själva, hur vi förhåller oss till vår yttre verklighet. Vissa tycker om samma arbetsuppgifter som någon annan ogillar.
Vissa jobb och arbetssituationer innehåller dock moment eller delar där det är svårt att bevara sin mänsklighet. Gör man det går jobbet inte att utföra på sitt nuvarande sätt eller överhuvudtaget. Då är det fel på jobbet, inte på oss som människor.
Samhället, våra gemensamma strukturer, innehåller en mängd moment och företeelser idag som sätter vår mänskliga och medmänskliga struktur på prov. Vi sitter t ex ner i skolan nio till tolv år, lyssnar på andra och läser i böcker och arbetar för att prestera så bra vi kan individuellt. Många tappat där inte bara den fysiska hälsan och sunda hållningen, utan även självförtroendet att de kan välja och påverka sina liv eller det gemensamma då de tillbringat för mycket liv passivt enligt andras regler. Eller också, ofta, har folk fått sociala men då de utsatts för, bidragit till eller bara passivt bevittnat mobbning, vilket är fröet till all mänsklig social dumhet, som krig och förtryck. Dessa år i skolan präglar många av oss för resten av vårt liv.

Konklusion:
Jobben och utbildningarna bör anpassas efter människorna, inte tvärtom!

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

En resa skola vi alla göra

Idag uppträdde jag på min gamla gymnasieskola: Katedralskolan i Åbo. Dags för självrannsakan alltså – Vad blev det av alltihop? som lilla My väl hade sagt.

Doften i trapphuset var densamma när jag klev in. Mitt doftminne hoppade över tio år tillbaka i tiden och jag kände konkret hur relativ tiden är.

Lärarna och rektorn såg likadana ut (en fräsch lärarkår måste jag säga! och friska såg eleverna ut att vara också!) och byggnaden andades tidlöshet med sina stenväggar. Teckningar från bildlektionerna hängde traditionsenligt på väggarna och ABI-informationen var densamma – och ropen i grupp. Veckosamlingen inleddes med information om brandutgångar och datanätverk och virtuella ”clouds” som eleverna kan lägga upp sina arbeten i. Gick på något sätt väl ihop med min flödestext om kopplingar, brandväggar och ettorna och nollorna där i ledningarna. För övrigt fenomen som knappt fanns när jag gick i skolan…

Populärast var dock texterna om kärlek, detta eviga tema. Dunk dunk, det där grundläggande beatet inifrån hjärttrakten.

Jag kände dock att närvaron kunde varit bättre, min alltså.  Varför kan man inte vara så bra som man vill vara? Livets stora gåta nådde ytan igen. Att hålla ihop allt och aldrig skynda, inte ens när man ser att någon är ett stenansikte. Precis som i livet alltså. Elevernas närvaro var jag imponerad av – nästan alla tysta i 45 minuter!

Och jag insåg i efterhand att det var nog precis sådan jag var redan under skoltiden – hade bråttom att säga saker. Lärarna måste ha känt igen det!

Nåväl, man lär sig sakta. Väl.

Och jag insåg, när jag stod där, att jag ändå vandrat en ganska lång resa dessa elva år sedan jag själv lämnade byggnaden. När man gick i skolan var det allt och studentskrivningarna var så stora och förfasande. Bakom dem hägrade friheten men fram tills dess gällde det att följa fåran. Jag har simmat friskt i många hav alla år efteråt, och lärt mig många simtekniker. Och orden och tanken har nog fått flöda friare och friskare än de någonsin gjort: skoltidens bäck har blivit en fors.

Och samtidigt har man inte ändrats alls – inuti är jag samma spontana, glada, analytiska tjej som när jag tog studenten.

Roligt var det i alla fall, en sann resa. Och ett budskap hade jag till eleverna: lär er språk! Alla ni kan!

Hade jag vågat, satsat, trott att jag kunde lära mig finska bra, då hade mitt liv kanske sett helt annorlunda ut.

På torsdag ska det bli workshop där – rikit kiva de meh!

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar, Poesigigg

Sol, ljus och skolbänk

Lär dig känna solen även när det är molnigt.

Då kommer ditt mentala regn snart att lätta. 

– första sanningen på min lilla svarta tavla här i mitt nya hem i Malmö. Den jag köpt på SVTs rekvisitautförsäljning för nästan två år sedan. Jag känner mig som i lågstadiet igen när jag tittar på den och skriver på den – det blir lika osnyggt som när jag var åtta år. Och det finns en charm i det, en barnslig ödmjukhet väller upp, för man är fortfarande nybörjare i livets skola. I alla fall jag. Efter 28 av deltidsnärvaro siktar jag nu på sedan ett år på heltidsnärvaro. Insåg att deltiden gjorde att jag fick massa hemläxor, som man gärna hade sluppit. Så med heltidsnärvaro i livets skola, eller på Människa AB som det heter för vuxna nuförtiden – i alla fall i min Alicevärld – hoppas jag kunna lära mig mer och snabbare. Lära mig och utvecklas, inte invecklas. Så skolbänken är borta, även den fysiska i Köpenhamn där jag nu istället rör mig på golv för att finna min intuition, men skolan består: Att finna min egen gångstil på livets väg.

Det var underbart fint på läsa i Ljusets kalender i Malmös stadsbibliotek igår. Aldrig har jag läst i sådan rymd som där, aderton meter till taket. Tankarna och orden kunde sväva fritt och högt och jag undrade hur beslut skulle se ut om de togs i sådan rymd. Kanske alla viktiga beslutslokaler i samhället borde se ut så? Folk som känner frihet vill oftast ge andra frihet också. Herr Tillväxt fick också göra premiär i denna ordborg. Passande.

Hoppas solen lyser på dig imorgon, inifrån eller utifrån

Lämna en kommentar

Filed under Citat livet, Livstankar