Tag Archives: medvetande

Att hemma eller hämma

Människan lever hela sitt liv i sitt medvetande och i sin kropp. När majoriteten av mänskligheten börjar gå in i det igen, finna ro, insikt och glädje i sig själva – då kommer samhället och planeten att börja se annorlunda ut. 
Innan vi hade massa leksaker av olika storlekar omkring oss så hade vi varandras sällskap. 
När vi börjar uppskatta det direkt igen, istället för att som nu skriva och läsa något på en skärm på distans, då kommer samhället verkligen att börja se annorlunda ut. 

Jag tror det är så enkelt. Alla samhällsproblem beror på att någon inte är hemma. Vi är inte hemma i oss själva. 
inga djur eller växter orsakar bankkrascher, klimatförändringar eller social revolt eller stigman. 

Vi föddes som människor för att vara våra egna mästare. Inte någon annans. 

Punkt. 

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Inre fjärrsyn

Det pågår så många dramaserier i mitt huvud
Liksom avbrott med myrkrig
Att jag har slutat kolla på TV

Jag kanske borde betala en medvetandeavgift istället

Till vem?

Lämna en kommentar

Filed under Brain and mind, Diktrader, Livstankar

Balansen livets viktigaste partner

Balans är det viktigaste i livet. Det inser jag allt mer och mer. Vi är inte alla lindansare bokstavligt talat. Men livet är som en dans och om vi inte håller balansen faller vi. Tappar man bort sig själv slår man sig. De senaste åren i mitt liv har varit en resa för att hitta tillbaka till mig själv.  Hitta tillbaka skriver jag, men finns den inre kärnan ens? Jag tror att bakom lökens alla lager finns en öppenhet, en tomhet och en frihet och därmed också en stor acceptans och kärlek. Av sig själv, andra, livet och allt. Som Eva Dahlgren skriver: ”Måste våga bara vara minnet av det barn som lät livet välja och våga säga ja.” Att inte acceptera verkligheten är att få två steg bakåt från idén att kanske kunna ändra den i en riktning man önskar mer.

Så balansen är där ständigt. I varje steg jag tar frågar sig en del av mig ”är det rätt?”. Det har hänt mycket under mitt liv som den bestämda oxe jag är, har haft svårt att acceptera. Jag och andra har gjort saker som har känts fel. Gått emot min intuition. Och jag inser att de knutarna måste jag bearbeta för att kunna acceptera mig själv helt. Jobbigt att gå och vara arg på någon eller ett livsval i flera år.

Och den viktigaste och kanske svåraste balansen är den mellan att forcera och lata sig. Att trycka på för mycket, springa för fort, och att tro att saker löser sig utan att man gör något alls själv. Det är som balansen mellan att bry sig och inte bry sig. Som i ett samhälle. Jag mår dåligt när jag ser att jag och andra omkring mig i samhället slutar bry oss om våra medmänniskor, går förbi tiggarna i tunnelbanan och låtsas om att det inte angår vår verklighet. Eller mobbningen i skolan eller på arbetsplatsen. Samtidigt går jag under de dagar då jag tänker att jag borde lösa alla världens problem. Balans är det viktigaste i livet.

Och den bör finnas både fysiskt och mentalt. Fysisk och psykisk balans stödjer varandras utveckling. För fem år sedan gav jag mig på att lära mig stå på huvudet. Det tog sin tid men nu kan jag det. Jag står på huvudet varje dag och vrider på kroppen. Underbart närvarande! För två år sedan tog jag nästa steg, började träna för att lära mig stå på händer. Denna enkla fysiska aktivitet som många lärde sig som barn men som jag aldrig fick till, på grund av ansamlade rädslor i min bröstkorg. Efter två års träning kan jag nu nästan stå på händer. Ibland blir jag stående några sekunder och det är en fantastisk känsla, för det är verkligen en fysisk förnimmelse som jag ALDRIG har haft i mitt 31åriga liv. Och varje dag när jag prövar mig att ställa mig på händerna, då känner jag hur det lika mycket är en mental aktivitet. Har jag mentalt självförtroende, då kan jag.

Och samma sak där: tar övermodet eller rädslan överhanden så slår jag över eller kommer varken upp med fötterna.

Övermod och rädsla. Och jag tycker mig se hur inte bara ofta styr och påverkar mig och mitt liv, utan andras omkring mig och slutligen hela våra samhällen. Vår politik och våra livsstilar. Rädslan och övermodet. Krig mot alla slags dogmer och övervakning och tillspetsad säkerhetspolitik, i det lilla och det stora. Sjukt. Ja sjukt i ordets rätta bemärkelse. Resultatet av medvetanden som är sjuka, inte friska. För ett friskt medvetande är i balans och handlar därefter. Det är en aktör, inte en reaktör.

Jag längtar efter den dag då jag helt är i balans. Då mitt sinne är skarpt och klarsynt i alla aspekter. Då jag ser verkligheten som den är, inte som jag kanske vill att den ska vara. Eller som jag med illusioner tror att den är, dessa falska mentala försvarsbilder jag har byggt upp under livet. Utan se verkligheten som den är. Då kan jag börja arbeta för att göra den sundare. I alla aspekter.

Balansera och dansa med själv och hjärta, över både rosor, törnen och luddiga gräsmattor.

Må vi alla göra det en dag.

Ett balanserat samhälle – i alla aspekter

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Sen zen scen -buddhism?

Jag besöker Lunds zenbuddhistiska center och sitter med en kväll. Efteråt intressanta samtal om vad tid är (snabbheten i förändring kanske? manifesterad i snabbheten i rörelse, på minsta partikelnivå). Vad Darwins tanke om överlevnad av den lämpligaste egentligen innebär i dagens högteknologiska, kommunikationsorienterade samhälle, om samhällsfenomen kan ha medvetanden, om mer är fotoner går att teleportera. Bland annat.

Landar hemma i väns kollektiv i Malmö. Nanofysikern kläcker ur sig:

”Titta inte på mig. Jag har inte gjort något.”

-Gud-

 

Sov gott världen

Imorgon stiger vi upp eller ner, beroende på var i rymden vi har vilat

Lämna en kommentar

Filed under Brain and mind

Att bli en integrerad jordmån

Vad gör man när det händer så mycket att man knappt hinner med?

Det är som att man är iakttare i sitt eget liv. Man iakttas och är iakttagen på en gång. Sin egen spion, sin egen korrespondent, sin egen terapeut, bönematta och frälsare. Fascinerande.

Det händer mig alltmer den senaste tiden. Jag har levt som en kameleont hela mitt liv – över gränser, om språk, land, dialekt, grupp, intresse, värderingar. Jag har spelat så många roller att jag inte vetat vem av dem jag ska identifiera mig mest med. Nu börjar de vattentäta skotten mellan dem att rasera. Strukturen av separation krackelerar och jag börjar sakta bli integrerad. Det där fina som typ väl alla, stater som människor, drömmer om. Hela. Kanske jorden mest av allt.

Att strukturen av separation ska krackelera. Att de där blockeringarna vi byggt upp, inom oss och sedan transplanterat ut i en internationell värld. Gränsposteringarna som färgas av blod, skrik, hunger, mobbning och ojämlikhet. (Har ni tänkt på att ordet internationell, som betyder mellanfolklig, förutsätter att vi redan har separerat oss i grupper och kanske nationer/länder?)

Jag vet att vår gemensamma värld idag är så organiserad att den inte skulle klara sig utan mycket av dessa gränser. Men samtidigt tror jag fullt och fast, av egen erfarenhet, att den enda riktiga separationen vi verkligen behöver lära oss, för den är fysikaliskt sett ofrånkomlig, är den om vår egen kroppsliga verklighet. Att lära känna oss själva, mentalt, fysiskt och emotionellt, i det ramverk som kallas mindbody på engelska, kroppsinne på svenska kanske, är den djupaste och mest grundliga gränsdragning som finns för våra liv. Vi föds och dör ensamma. Vi lever här bredvid varann men lever i vår egen medvetandevärld – som vi ibland tror att vi kopplar ihop med varandra genom ord som blir mentala föreställningsvärldar. Men vi är våra egna enheter, neurologiskt, synapsmässigt, ja totalt. Den som blir mästare över sitt medvetande är därmed också en självständigare person.

Inga krig, ingen girighet, mobbning eller miljöförstöring sker utan att det startas i oss människor, i våra egna medvetanden. Där är roten. Hysterisk gränsdragning utanför oss själva tror jag beror på att vi saknar tillräckligt mycket inre, att förstå vad som är i oss och vad som är omvärlden. Roten är i medvetandet. Således är det där vi ska gödsla.

Och nu håller det på att vändas om i min jord där, i mitt medvetande. Och de onda rötterna håller på att tyna bort, en efter en. Sakta når de ytan, och när jag slutar vattna dem, torkar de sakta bort. De där ”ogräsen” som separerat delar av mig från andra delar.

Jag börjar sakta bli en integrerad jord – mån. Någonting att måna om.

Let’s plant.

Lämna en kommentar

Filed under Body & kropp, Brain and mind, Livstankar

Att dansa in i 2012

Vi stavar 12. Snart går detta millenium in i puberteten, tonåren… Är det förpubertetens skakningar som många tror att ska komma detta år? Detta omtalade år. Maya talte om det och nu allvärldens analytiker, i olika termer. Och fotfolket kanske mest av allt. Snart är medierna där också.

Är det det mystiska bankväsendet som ska visa sig vara ett mystiskt väsende just, en fritt flygande sedelsjäl, är det vågorna och skakningar som kommer bli större, börjar moder jord vakna på fel sida, är det solen som ska bli lite skakig och flimra lite mysko så jordens elektriska nätverk slås ut, är det en ännu kokongad bakterie som ska bli en global pandemi, är det den arabiska våren som kommer sprida sig över hela världen i en slags social klimatuppvärmning, är det dags för social storstädning, skaka loss lopporna, kommer några figurer med farliga knappar att trycka på dem i övermod, oövertänkt och omnipotens. Eller är det en medvetandeförändring vi talar om? En sakta övergång till nya, gamla, andra värderingar. En om insikten att vårt välmående sitter i oss själva och inte i yttre faktorer, tillväxtsiffror, bankkonton eller i makt över andra – varelser, stora eller små. Och att människan är kapabel till så mycket mer än vad vi utvecklar oss till idag. Sätta ihop termerna fysiskt och psykiskt och inse att de är en enhet och med rätt sinnesträning kan människan göra enormt mycket. Kanske några pallrar sig hela vägen genom jordelivets tarvande tunghet till upplysningen, det vore någonting för medierna. I alla fall, vi kan lära oss saker jättefort, skönja sammanhang, känna på oss vad som är rätt att göra i en situation. De flesta skolor idag är ett skämt med våra förmågor och evolutionära framsteg. Våra personliga liv och nätverket av våra handlingar, samhället, kan se helt annorlunda ut. Det kunde vara harmoniskt, dynamiskt, kreativt och välmående. Säg den av oss som inte vill skratta som de flesta av oss gjorde som barn. Spontant, ärligt, öppet, glatt och livsbejakande.

För mig blev 2011 några steg på vägen ditåt. Några hårda smällar, en och annan flykt men till sist konfronterande och några sjumilakliv och många snigelsteg på utvecklingsvägen. Nu sitter jag här, i mitt tredje Nordiska land och möter mig själv i varje sekund i mina reaktioner och aktioner. Skatteverkets tjänsteman upplyste mig idag om hur man gör bokslut, kanske bör man göra det mentalt också – se hur kostnaderna och intäkterna går ihop? Jag stannar på plus nu. Känns det som. Jag har banne mig gjort min närvaroplikt detta år på Människa AB. Och investerar i framtiden, genom närvaro i nuet.

Har man dansat in nyår på 7 olika dansgolv (Bonanza på Clustret, Münchenbryggeriet i Stockholm, prima fest) hoppas jag att man är redo. Ett dansgolv, en move, för varje dag i veckan. Dvärgarna, nu kommer jag. Nu är jag er alla och Snövit på en gång. Le med insikt och skratta med självdistans.

Och alltid minnas, när man är på våg att ta sig själv på för stort allvar: vad gör det om hundra år, när allting kommer kring.

Får hjärtat vara den som leker finns det inget att vara rädd för.

Ledsagarord för 2012: mod, tålamod, medkänsla, förlåtelse, respekt, kreativitet, snille, ärlighet och kärlek. Det är styrkan vi behöver nu. Som världen behöver.

Lämna en kommentar

Filed under Brain and mind, Krönika, Livstankar, Samhällsreflektioner

Dags för ett nytt decennium

Yeah tio år sedan ”elfte september”. Och det är dags att gå vidare världen. Det är dags att föda nya barn på gravarna, dansa vid rödljusen, gerillaplantera grönsaker i parkerna, låta vapnen gå till återvinning. Låt oss gå vidare, låt oss dansa vidare. Låt oss vända blad och skriva hopp på nästa sida. Nu har vi tröstat varandra tillräckligt länge i dessa tusen krig som pågår, låt oss övergå till förtröstan. FÖRTRÖSTAN – ett att svenskans vackraste ord. Det där ordet man som invandrare kanske aldrig har hört, för det är så många svenskar som redan glömt bort det. Jag gräver upp det.

Det är den elfte september och det är dags för något nytt. Jorden ropar, skallar, skakar, darrar, dundrar, puttrar, blommar: antingen är du med oss, eller så är du mot oss.

Den enda som kan säga de orden är livet: ”antingen är du med oss, eller så är du mot oss”. Att vara eller inte vara – levande – det är den enda frågan. Och jag har fortfarande inte träffat en enda jävel som inte vill vara med livet. Som seriöst funderat på att emigrera till en rymdkapsel.

Att vilja förändra något i världen, på jorden – må det vara med ord, vapen, pengar eller kramar – är i grund och botten en längtan om ett bättre liv. Den som inte brydde sig om livet skulle aldrig få för sig att göra något, än mindre skada någon. Alltså är alla handlingar uttryck för en livsvilja, om än något snedvriden ibland. Men alla vibrerar för att skaka saker lite närmare harmoni.

Jag vaknar och ser konstiga spår på mitt fönsterbräde. Grannen ovanför har lyckats spy ner till oss. Allt är möjligt. Jag går ut på stan. Tre kvarter bort finns ett kafé där folk lämnar och tar kläder som de vill. Jag går ut med två nya blusar. På kyrkogården sitter folk och gräver med spade och hink på gravstenarna, de med grus. Gångar och slott byggs i en modern konstinstallation eller hyllning till livet – det är väl det en kyrkogård borde vara? Nej, den fria leken på kyrkogården är fortfarande bara en tanke i mitt huvud men fantasin vidgar mitt medvetande redan så mycket att jag känner precis när jag ska gå ut på en promenad för att möta en gammal vän. Flygplanen flyger över himlen och jag är inte rädd.

Rädslans decennium är till salu på blocket, för det är dags att kassera det nu. OUT OF FASHION. Insikt och hopp är den nya valutan, bredvid den gamla goa: guldet.  Invest and it will grow. Tillväxten kommer komma. Men den är ickemateriell nu. Det är det världen behöver detta nya decennium.

Lämna en kommentar

Filed under Krönika, Politik, Samhällsreflektioner