Tag Archives: människa

Medmänskliga skolor och jobb

Om inte ditt jobb tillåter dig att vara mänsklig och medmänsklig. Då är det inte fel på dig utan ditt jobb.

En reflektion som vuxit i mig länge efter att ha hört historier från många människor, vänner och bekanta. Liksom själv upplevt som journalist att jag måste sluta en del av min egen mänsklighet åt sidan för att kunna göra vissa saker, ställa vissa personliga frågor till en främling jag just träffat. Samtidigt är det just de journalister som vågar vara kännande och inkännande människor som är de bästa journalisterna.
Liksom alla inom vård, skola och utbildning. Ja alla yrken. Alla jobb finns trots allt bara för att möta mänskliga behov liksom hantera våra gemensamma system.
När jag känner att jag gör något från hjärtat, med glädje och delar med mig av det. I vilket jobb det än är. Då känner jag att jag bidrar på riktigt. När jag bara gör något för pengarna eller inte tycker om det jag gör, respekterar uppgiften eller dem jag möter i jobbet. Då skäms jag djupt därinne för mig.
Mycket av inställningen ligger hos oss själva, hur vi förhåller oss till vår yttre verklighet. Vissa tycker om samma arbetsuppgifter som någon annan ogillar.
Vissa jobb och arbetssituationer innehåller dock moment eller delar där det är svårt att bevara sin mänsklighet. Gör man det går jobbet inte att utföra på sitt nuvarande sätt eller överhuvudtaget. Då är det fel på jobbet, inte på oss som människor.
Samhället, våra gemensamma strukturer, innehåller en mängd moment och företeelser idag som sätter vår mänskliga och medmänskliga struktur på prov. Vi sitter t ex ner i skolan nio till tolv år, lyssnar på andra och läser i böcker och arbetar för att prestera så bra vi kan individuellt. Många tappat där inte bara den fysiska hälsan och sunda hållningen, utan även självförtroendet att de kan välja och påverka sina liv eller det gemensamma då de tillbringat för mycket liv passivt enligt andras regler. Eller också, ofta, har folk fått sociala men då de utsatts för, bidragit till eller bara passivt bevittnat mobbning, vilket är fröet till all mänsklig social dumhet, som krig och förtryck. Dessa år i skolan präglar många av oss för resten av vårt liv.

Konklusion:
Jobben och utbildningarna bör anpassas efter människorna, inte tvärtom!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Synas och se

Vissa vill se världen
Vissa vill ses av världen
Vissa vill ses av andra
Vissa vill ses av sig själva
Vissa vill bara se sig själva

När man ser sig själv klart tror jag att man ser världen klart och tydligt
Eftersom den bara når oss som sinnesintryck som vi reagerar på
Således är jordens samhälleliga tillstånd bara en reflektion av mänsklighetens
Jag ber för dig, min omfamnande humanitära flock
Ta ditt förnuft till fånga
Låt dina monster vandra iväg
Liksom änglarna på piedestal
Låt oss alla slappna av i vårt jobb på andelsbolaget Människa AB
Ingen chef vill ha utbrända medarbetare eller stela okreativa frukostmöten
Eller kollegor som konkurrerar istället för samarbetar med varandra

Att se eller inte se, är inte frågan
Frågan är hur och vad vi ser
i och utanför oss

Lämna en kommentar

Filed under Brain and mind, Diktrader, Livstankar, Samhällsreflektioner

Dansen gör oss till människor

Att röra kroppen rytmiskt är primärt tror jag. Dansen föregick alla ord och alla ideologier, och fortsätter att göra det. Att se en annan människa röra sig sätter igång hjärnans spegelneuroner så att vi fascinerat stannar upp och tittar. I alla situationer. Vi är fysiska varelser.

Efter att i sex år ha dansat och framfört min dansdikt, en fysisk och verbal hyllning till dansen, ensam på scen, är det nu dags att ge den rättvisa. Med ett blandat härligt gäng håller vi på att ge den en riktig koreografi, fantastiskt. Och en filmare väntar på att filma oss. Må dansen spridas! Vill någon delta, hör av dig! Texten finns publicerad här snart i ett annat inlägg.

Häromdagen dansade jag även på gatan här i Stockholm med en fantastisk gatumusiker. Folk stannade upp. Rör man sig så rör man andra. Så är det bara. Högt eller lågt. Är du med dig i rörelse, är andra med sig, genom dig. Vi kopplar och kopplar ihop genom rörliga vibrationer.

Och att hålla danskurs för arbetslösa/arbetsrehabiliterande är fantastiskt givande. Att ha en plan för att ge dem möjlighet att ha tillgång till sina kroppar, men likaväl kunna släppa den och möta dem och se deras behov i stunden. Jag gör misstag men lär mig. Så här säger Lisa, en av de arbetslösa deltagarna:

”Dans gör att man tinar upp i själen, att låsningar i kroppen lossnar, blodcirkulationen kommer igång. Endorfinerna sprudlar när man dansar! Dans är livsnödvändigt för mig och jag vet att alla mår bra av att prova det. Det gör oss starkare både i kroppen och mentalt. Ren läkning.”

Jag kan bara instämma. För mig som haft djupa spänningar i kroppen sedan barnsben och haft ett överaktivt analytiskt intellekt så har dansen alltid varit min frizon, min terapi. När jag dansar behöver jag inte tala, påstå något eller försvara mig i sociala konflikter och jag vet att jag är okej, att jag duger. Min kropp säger åt mig att jag är helt okej, oberoende av yttre sociala omständigheter. Jag finns ju här. Likaså när jag sjunger. Min röst finns och har alltså rätt att finnas och höras.

Jag önskar att alla människor fick uppleva den känslan. Jag tror att vårt samhälle och våra sjuksiffror skulle se annorlunda ut om vi dansade och sjöng mer i skolan, på arbetsplatser och på arbetsförmedlingen. Jag vill införa dans och sång för alla Sveriges arbetslösa! Att vara i det man faktiskt har, sin kropp och sin röst, och finna närvaro, kreativitet och glädje i det är en otroligt viktig plats för att stärka ens självförtroende tror jag. Och möter man andra i det byggs en djup gemenskap, vilket körsverige kan intyga om tror jag.

Likaså är vi alla lika i sången och dansen – vi är bortom nationaliteter och utbildningar och löner. Vi är människor! Mer dans i samhället kunde alltså vara ett sätt att överbrygga rasism, rädsla, hat, aggression och främlingsfientlighet.

Således gläds jag åt att få ha deltagit i det fantastiska arrangemanget Dance for love som gick av stapeln på Sergels torg i Stockholm i september. Ett återkommande event för att hylla dansen och glädjas och mötas i mångfalden. I stadgarna konstateras det att dans är förenande och universellt och att direkta interaktioner människor emellan är en nyckel för ett öppet och mångfaldigt samhälle. Jag kan inte annat än hålla med till fullo. I dansen möter jag människor som människor. Vilket är det vi är under våra raster. Och ett samhälle där folk inte vågar möta varandra är inte ett samhälle. Jag hoppas jag kan bidra framöver att de eventen sprids.

Nu ska jag dansa mig i säng.

Vi ses på dansgolvet. Eller gatstenarna.

De väntar på att våra fötter ska göra något annat än gå monotont på dem.

”Bailar es soñar con los pies.” spanska musikern Joaquin Sabina

”Att dansa är att drömma med fötterna.”

Drömmer vi från fötterna uppåt så borde vi kunna förverkliga våra drömmar.

2 kommentarer

Filed under Livstankar

Haiku om tunnelbanan och friheten att röra sig fritt

Tunneln mörkar sig.
Lämna mig ifred mänska!
Dra dig mot ljuset!

Haiku från tunnelbanan, nr 4.

Att börja röra sig i underjorden och mörka tunnlar utan ljus efter att nästan hela livet ha levt på jorden och styrt sig egen takt, är intressant. Som barn sprang jag omkring här i Kista glatt bilfritt. Tunnelbanan såg man bara då och då men då var det mest ett spännande utforskande av människor – så olika de såg ut!

Sedan har jag haft privilegiet att bara bo i städer där jag kunnat vara mig själv behjälplig i transport. Apostlahästarna red mig till skolan i alla år i lilla Åbo. Cykeln tog mig ut till naturen. I Göteborg blev stålhästen min ständiga partner under alla studieår. Tillsammans flydde vi från cykelpolisen och tog oss uppför de mest omöjliga kullar och över de mest hisnande broar. Jag minns en gång då jag stannat upp och stod och övade dikter vid ett broräcke. Efter en liten stund kom en polisbil och berättade att det fick jag inte – upp och cykla vidare! Älvsborgsbron är nämligen Göteborgs självmordsbro.

Vi cyklade vidare – jag och hjulen. Till och med i sydfranska Bordeaux cyklade jag ut till campus. Förbi alla de franska studenterna i sina bilar, på väg mot 60-talets groteska bilparkering byggd på universitetet. Fulhet och idioti från en tid då tron på mänskliga framsteg levde i en alienation från naturen.

Till och med i Paris har jag cyklat en vecka. En kompis hade en cykel över, jag gjorde korstecknet, bad de högre makterna om hjälp och for ut. Att få en stad man bara lärt känna i små metrostationsöar, att plötsligt sitta ihop och bli en helhet – tack vare att man rör sig snabbt rullande ovan jord – det är fantastiskt. Det unnar jag alla människor. Det gör att man blir mer hel på platsen man är på, inte bara ett transporterat fragment.

Likaledes cyklade jag i Malmö och Köpenhamn förra året. Runt runt. För första gången kände jag mig som en bilist trots att jag var cyklist: Köpenhamns cykeltrafik är så stor och professionellt utförd. Inget tramsande där inte, då ropar en dansk dam åt dig högt. Jag längtar efter den dagen det sker i Sverige!

Att nu landa i min barndomsstad Stockholm och köpa mitt första månadskort och sitta och tugga minuter gömd i underjorden med främlingar omkring mig, är således intressant. Jag kommer nog känna mig avskuren ändå tills jag cyklat in till centrum några gånger från min förort. Jag transporterar inte mig själv, jag kan inte styra min takt och jag har inte helkoll på omgivningen och var jag är.

Jag tror, naivt kanske, att detta pendlingsberoende, är lite alienationsskapande. Och det gäller idag väl snart flera miljarder människor. Att inte färdas fram så man själv har koll, gör en beroende. Beroende kan vara bra om det leder till insikt om ansvar för det gemensamma. Men jag tror det kan leda till att man känner sig berövad lite frihet också. Systemet vi människor lever i gör att vi känner oss mindre fria. Men det ingen specifik person som har tagit vår frihet. Det är vårt eget upprätthållna system som gör det.

Det gör det synnerligen komplext och intressant hur vi människor kommer förändra systemen framöver. Vi är alla del i dem, men många av oss vill förändra dem. Kan vi med miljoner myrsteg och minskat ego, eller kommer det att explodera i revolutionsaktiga uppbrott?

Naturen får visa.

 

Lämna en kommentar

Filed under Haiku, Livstankar, Samhällsreflektioner

Livsmonolog med fantastisk musik till

Dags för lite söndagskultur när Norden står i vinterskrud  – Köpenhamn fick sin första snö idag och vi var vita änglar och michelinsumobrottare på Assistenskirkegaard

För en poesikväll i Lund januari 2011 då ord skulle förenas med musik mötte jag på Fridhems folkhögskola musikeleven Henrik Grahn. Vi fann två stycken av oss i ord och ton som passade riktigt fint ihop – i längd, känsla, tempo och variationer. Dagen efter att vi mötts uppträdde vi med det på Ordkonst i Lund med framgång, http://lundagard.se/2011/01/19/musikaliska-tolkningar-lyfte-poesikvall/.

I maj gjorde vi en repris på skolan för att bjuda våra klasskamrater på det hela. Min text är en livsmonolog om vad som händer när man stannar upp mitt i bruset, vid rödljuset, och Henrik är en begåvad tonsättare och trumpetist.

Enjoy the vita zebrorna, idag heltäckta i naturlig bomullsmantel, hur du än tar dig över dem …

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar, Poesivideon

En existentiell älskare i tre sekunder

Att finna rytmen inom sig

att låta hela kroppen vibrera i takt med hjärtslagen

att lära sig en ny rytm på en trumma

att inte förstå, och sedan förstå

det har jag gjort idag

Att möta ögon som brinner av livsglädje

att möta ögon på riktigt – en främling på ett tåg, en musiker, en servitris, en alkoholiserad äldre poet

och för tre sekunder har man en ny älskare

en existentiell älskare

det blixtrar till och man ser att man inte är ensam

hur mycket man än tror det

hur mycket man än virar in sig i olika kläder, olika språk, olika traditioner, olika musiksmaker, olika åldrar

det finns där

det är där och det är vackert

skärvor av samma spridda människovas som fångar varandra i ett ögonblick

sedan är det över

tåget är framme, lektionen över, rödljuset och scenen förbi

men det är det man minns

precis innan man ska somna

det lilla ögonblicket

av oplanerad

odefinierbar

omhuldande

kontakt

Lämna en kommentar

Filed under Diktrader, Livstankar

Sommardiktvideo: Sätta punkt

En helt sommarfräsch ny video, inspelad i ljuva Mullsjö förra veckan.

Texten heter ”Sätta punkt” eller ”Jag är” och är från i vintras och handlar om livets förändringar, smör i paketet, människor i paket, högtalare, definitioner och varför punktpunktpunkt är … högintressant

enjoy

Lämna en kommentar

Filed under Dikter, Livstankar, Video