Tag Archives: liv

Balansen livets viktigaste partner

Balans är det viktigaste i livet. Det inser jag allt mer och mer. Vi är inte alla lindansare bokstavligt talat. Men livet är som en dans och om vi inte håller balansen faller vi. Tappar man bort sig själv slår man sig. De senaste åren i mitt liv har varit en resa för att hitta tillbaka till mig själv.  Hitta tillbaka skriver jag, men finns den inre kärnan ens? Jag tror att bakom lökens alla lager finns en öppenhet, en tomhet och en frihet och därmed också en stor acceptans och kärlek. Av sig själv, andra, livet och allt. Som Eva Dahlgren skriver: ”Måste våga bara vara minnet av det barn som lät livet välja och våga säga ja.” Att inte acceptera verkligheten är att få två steg bakåt från idén att kanske kunna ändra den i en riktning man önskar mer.

Så balansen är där ständigt. I varje steg jag tar frågar sig en del av mig ”är det rätt?”. Det har hänt mycket under mitt liv som den bestämda oxe jag är, har haft svårt att acceptera. Jag och andra har gjort saker som har känts fel. Gått emot min intuition. Och jag inser att de knutarna måste jag bearbeta för att kunna acceptera mig själv helt. Jobbigt att gå och vara arg på någon eller ett livsval i flera år.

Och den viktigaste och kanske svåraste balansen är den mellan att forcera och lata sig. Att trycka på för mycket, springa för fort, och att tro att saker löser sig utan att man gör något alls själv. Det är som balansen mellan att bry sig och inte bry sig. Som i ett samhälle. Jag mår dåligt när jag ser att jag och andra omkring mig i samhället slutar bry oss om våra medmänniskor, går förbi tiggarna i tunnelbanan och låtsas om att det inte angår vår verklighet. Eller mobbningen i skolan eller på arbetsplatsen. Samtidigt går jag under de dagar då jag tänker att jag borde lösa alla världens problem. Balans är det viktigaste i livet.

Och den bör finnas både fysiskt och mentalt. Fysisk och psykisk balans stödjer varandras utveckling. För fem år sedan gav jag mig på att lära mig stå på huvudet. Det tog sin tid men nu kan jag det. Jag står på huvudet varje dag och vrider på kroppen. Underbart närvarande! För två år sedan tog jag nästa steg, började träna för att lära mig stå på händer. Denna enkla fysiska aktivitet som många lärde sig som barn men som jag aldrig fick till, på grund av ansamlade rädslor i min bröstkorg. Efter två års träning kan jag nu nästan stå på händer. Ibland blir jag stående några sekunder och det är en fantastisk känsla, för det är verkligen en fysisk förnimmelse som jag ALDRIG har haft i mitt 31åriga liv. Och varje dag när jag prövar mig att ställa mig på händerna, då känner jag hur det lika mycket är en mental aktivitet. Har jag mentalt självförtroende, då kan jag.

Och samma sak där: tar övermodet eller rädslan överhanden så slår jag över eller kommer varken upp med fötterna.

Övermod och rädsla. Och jag tycker mig se hur inte bara ofta styr och påverkar mig och mitt liv, utan andras omkring mig och slutligen hela våra samhällen. Vår politik och våra livsstilar. Rädslan och övermodet. Krig mot alla slags dogmer och övervakning och tillspetsad säkerhetspolitik, i det lilla och det stora. Sjukt. Ja sjukt i ordets rätta bemärkelse. Resultatet av medvetanden som är sjuka, inte friska. För ett friskt medvetande är i balans och handlar därefter. Det är en aktör, inte en reaktör.

Jag längtar efter den dag då jag helt är i balans. Då mitt sinne är skarpt och klarsynt i alla aspekter. Då jag ser verkligheten som den är, inte som jag kanske vill att den ska vara. Eller som jag med illusioner tror att den är, dessa falska mentala försvarsbilder jag har byggt upp under livet. Utan se verkligheten som den är. Då kan jag börja arbeta för att göra den sundare. I alla aspekter.

Balansera och dansa med själv och hjärta, över både rosor, törnen och luddiga gräsmattor.

Må vi alla göra det en dag.

Ett balanserat samhälle – i alla aspekter

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Att balansera med 17 stavelser

”Blommorna vissnar,
när de vattnas för mycket.
All balans är svår.”

Min andra haikudikt. Blommorna kunde likväl gälla oss människor, våra egon och idéer tänker jag. Mata lagom mycket. Mums.

Lämna en kommentar

Filed under Haiku, Livstankar

Orden blir till pärlor i haikudebut

Sakta för oss livet,
som pärlor på ett radband.
Rörs en efter en.

Jag har börjat skriva haikudikter! Härligt format – precis lagom för några minuters väntetid i stadsbruset eller på en jobbrast.
Ikväll gäller det: poesidebut innanför Stockholms tullar – men vi ska inte tulla på sanningen från hjärtat! Nej, sanning har inte svartvita gränser som vi så ofta försöker beskriva världen med. För kanske är det så att Stockholms framtid inte ligger i varken innerstan eller förorten, utan i efterorten. Och var finns den?

Efterorten…. 🙂

Välkomna till Stampen i den ”gamla staden” kl 20 prick!

Lämna en kommentar

Filed under Dikter, Haiku, Livstankar, Poesigigg

Eldsjälar som hjälper ekosystemet

Fantastiskt inspirerande dokumentärfilm om eldsjälar som räddat hotade djurarter och återuppfött och nu återintroducerar dem i sitt naturliga habitat. Vackra människor över hela jorden som ser sin och djurens fantastiska plats i ekosystemet och använder det mänskliga sociala systemet för att hjälpa jorden.

En eloge, Chapeau! som fransmännen sagt

Jag gråter en tår och hoppas att jag en dag får ha bidragit till något liknande fantastiskt

http://www.svtplay.se/video/25830/naturens-mirakelungar-del-5-av-5

Lämna en kommentar

Filed under Journalistik, Miljö, Politik, Tips samhällsintresse

Gå igenom – go through

Vad du än går igenom

Så minns

du kommer gå igenom det

komma ut på andra sidan

en dag

eller en natt

kanske det inte är ikväll

men det kommer ske

Vad du än går igenom så kommer du göra just det

 

Whatever you go through

Then remember

you’re gonna do just that

go through it

and come out on the other side

one day

or a night

maybe it’s not tonight

but it’s gonna come

whatever you go through then that’s just what you will do

Lämna en kommentar

Filed under Dikter, Livstankar

Att bli en integrerad jordmån

Vad gör man när det händer så mycket att man knappt hinner med?

Det är som att man är iakttare i sitt eget liv. Man iakttas och är iakttagen på en gång. Sin egen spion, sin egen korrespondent, sin egen terapeut, bönematta och frälsare. Fascinerande.

Det händer mig alltmer den senaste tiden. Jag har levt som en kameleont hela mitt liv – över gränser, om språk, land, dialekt, grupp, intresse, värderingar. Jag har spelat så många roller att jag inte vetat vem av dem jag ska identifiera mig mest med. Nu börjar de vattentäta skotten mellan dem att rasera. Strukturen av separation krackelerar och jag börjar sakta bli integrerad. Det där fina som typ väl alla, stater som människor, drömmer om. Hela. Kanske jorden mest av allt.

Att strukturen av separation ska krackelera. Att de där blockeringarna vi byggt upp, inom oss och sedan transplanterat ut i en internationell värld. Gränsposteringarna som färgas av blod, skrik, hunger, mobbning och ojämlikhet. (Har ni tänkt på att ordet internationell, som betyder mellanfolklig, förutsätter att vi redan har separerat oss i grupper och kanske nationer/länder?)

Jag vet att vår gemensamma värld idag är så organiserad att den inte skulle klara sig utan mycket av dessa gränser. Men samtidigt tror jag fullt och fast, av egen erfarenhet, att den enda riktiga separationen vi verkligen behöver lära oss, för den är fysikaliskt sett ofrånkomlig, är den om vår egen kroppsliga verklighet. Att lära känna oss själva, mentalt, fysiskt och emotionellt, i det ramverk som kallas mindbody på engelska, kroppsinne på svenska kanske, är den djupaste och mest grundliga gränsdragning som finns för våra liv. Vi föds och dör ensamma. Vi lever här bredvid varann men lever i vår egen medvetandevärld – som vi ibland tror att vi kopplar ihop med varandra genom ord som blir mentala föreställningsvärldar. Men vi är våra egna enheter, neurologiskt, synapsmässigt, ja totalt. Den som blir mästare över sitt medvetande är därmed också en självständigare person.

Inga krig, ingen girighet, mobbning eller miljöförstöring sker utan att det startas i oss människor, i våra egna medvetanden. Där är roten. Hysterisk gränsdragning utanför oss själva tror jag beror på att vi saknar tillräckligt mycket inre, att förstå vad som är i oss och vad som är omvärlden. Roten är i medvetandet. Således är det där vi ska gödsla.

Och nu håller det på att vändas om i min jord där, i mitt medvetande. Och de onda rötterna håller på att tyna bort, en efter en. Sakta når de ytan, och när jag slutar vattna dem, torkar de sakta bort. De där ”ogräsen” som separerat delar av mig från andra delar.

Jag börjar sakta bli en integrerad jord – mån. Någonting att måna om.

Let’s plant.

Lämna en kommentar

Filed under Body & kropp, Brain and mind, Livstankar

”Jag är rörelse”

Jag dansar!

Danspedagogen Carina-Maria Caurs syn på dans är som en dikt. Varsågoda:

Hon guidade oss varsamt men bestämt hem till kroppen.
Ner i fötterna och in i höfterna, upp genom ryggraden, in i bröstkorgen och upp i nacken. Hon uppmanade oss att möta upp spänningar och blockeringar med andning, rörelse och dans, och hon lärde oss att smärtsamma känslor och negativa tankemönster kan transformeras genom kroppen.

För allt vi rör på, blir så småningom till något annat.

Jag andades mig igenom trögheten.
Rörde på motståndet.
Dansade med rädslan, ilskan, sorgen och glädjen.
Rörde på mig tills jag förstod att allt är rörelse.
Att jag är rörelse.
Att allt rör sig, hela tiden – oavbrutet.
Att livet självt är rörelse – och stillhet – i oupplöslig förening – och allt hänger ihop!

Jag dansar, för det hjälper mig att vara i kontakt med min kropp, med mina känslor och med det som finns men inte syns.
Jag dansar, för att hålla mig levande, öppen och närvarande. Jag dansar, för jag vet inget kraftfullare, effektivare, roligare sätt att möta mig själv, andra människor –  och livet självt.

Tack Carina-Maria för att du satte ord på det jag alltid känt. Nu får jag lust att uppträda med min dansdikt igen! 

Mer information om Carina-Maria Caurs danskurser hittas på www.lifedancing.se 

Lämna en kommentar

Filed under Body & kropp, Citat livet, rörelse & movement