Etikettarkiv: historia

Friheten från rollerna och historien

Vi vandrade genom trånga gångar för att vi skulle tvingas lägga ifrån oss allting onödigt vi bar på. Så mycket saker, så mycket minnen. Att vi orkade! Allt vi släpat på i århundraden. Allt de la på oss från det att vi föddes. Alla historier de berättade för oss, matade oss med. Både när vi var hungriga och när vi var mätta – även då tvingade de dem i oss. Berättelserna om vilka vi var, vilken släkt vi kom ifrån och varifrån den kom. Vilka vanor och traditioner vi hade, vår grupp och vår kultur. Och sedan matades vi med alla historier om de andra. Om grannarna, om släktingarna vi inte längre umgicks med, om folket på andra sidan stan, på andra sidan gränsen. Dem som inte var som oss. Vi matades med att höra om alla grupper och vi lärde oss att känna igen dem. Och för att höra hemma någonstans så började vi anpassa oss till de tillhörigheter vi fått tilldelade oss. Vi började röra oss som dem, klä oss som dem, låta som dem, bete oss som dem, Snart var vi kopior av det vi sett och snart därefter trodde vi att vi alltid varit sådana. Då blev det ännu lättare att säga vi och dom. Människan har svårt att leva utan historia så vi gjorde som nästan alla gjort före oss, vi klev in i historien. Och I historien finns hjältar, hjältinnor, offer, förrövare och förlorare. Så vi började leka de lekarna. Vi önskade att just vi skulle bli hjältar i historien, den lilla hemmavid, eller den stora ute – den som syntes I mediekanalerna och kanske till och med skulle berättas när vi var borta. Genom att välja att spela en roll kunde man skriva in sig I den riktiga historien, den som skulle finnas när vi själva var utplånade. Då fanns vi I alla fall I historien. Och vi spelade dem, rollerna, utklädda, insvepta och avklädda. Vissa var nästan som kejsarens nya kläder. Men där prövades man än mer – den som kunde tro på kejsarens nya kläder var verkligen med i historien!

Men nu hade någon fört oss till en gränd, en riktigt small gränd. Och allt det där vi burit på, alla historier, souvenirer och minnen. De bad gränden oss att lägga ifrån oss nu. Den sa: vill du komma fram här, eller vill du att dina historier ska komma fram? Du får välja nu.

Och där stod vi.

Där står vi. 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Livstankar, Samhällsreflektioner

Från jord- till ordsamhället – vem tar ansvar för orden?

Det västerländska samhället är uppvuxet på ord. Och siffror. Dess startskott anses ligga i när skriften kom till, liksom matematiken. Korsbefruktade har de skapat teknologi och vetenskap och ideologi, som är grunden för de senaste århundradenas samhällsförändring i Europa och sedan även Nordamerika – västvärldens stomme idag.

Att lägga ett stort värde i ord och sedermera i skrivna ord när boktryckarkonsten uppkommit, innebär en alienation från personen, den faktiska människan. Orden lämnar människan – via pennan och kanske sedan även i tid och rum, så att de läses av folk på andra platser i andra tider, bortom författaren. Det för med sig en förskjutning av dessa små betydelsebärande element som sträcker sig långt längre än vi egentligen tänker på.

Det innebär för det första att författaren inte kan styra hur hans ord tolkas, eftersom hon kanske är död eller på andra sidan jorden. Författarens förklaringsförmåga eroderas och därigenom ett visst mått av ansvar. Samtidigt innebär det att läsaren plötsligt får nya intryck, nya bilder eller verklighetsuppfattningar. Men de kommer inte genom egen erfarenhet, utan från ord han eller hon läser, från en människa man inte har träffat. På detta sätt sprids så kallade idéer och ofta säger man att man har fått en idé eller tanke från den eller den boken, eller filmen, texten, inslaget. Speciellt om en person utvecklar hatiska tankar mot andra, kan det ibland förklaras med hänvisning till att han eller hon läst eller tagit del av vissa texter. Man ger orden ett ansvar för en människas utveckling, ”utan de intrycken hade han aldrig gjort det”. Det innebär att man ger orden ett eget ansvar, som varken författaren eller läsaren har. Man externaliserar ansvaret och gör orden till egna subjekt, levande i något slags ingenmansland på en bokhylla eller hemsida, tills någon plockar upp dem. Trots att ord självfallet inte är eller kan vara det. Döda ting kan inte ha något ansvar, varken en atombomb, en sten eller en dörr. Ord är dessutom inte ens ting, de är symboler.

Det innebär en förskjutning av ansvar från en levande individ till symboler. Det är en, vid närmare eftertanke, mycket radikal tanke.  Det innebär en förminskning av den levande individen och man ser den inte som ansvarig för och med möjlighet att kunna påverka alla sina tankar eller handlingar. Frågan är var det nu hemlösa ansvaret och påverkningsförmågan ska landa, om alla individer omyndigförklaras? Vilka döda ting ska ta ansvar när alla levande och intelligenta varelser bara är påverkansbara, våra trottoarer, lägenheter, mobiltelefoner, knivar eller fotbollar? Svårt att hävda.

Vilka andra ord finns att ta till? Svaret brukar ofta landa i strukturer. Det är kapitalismens fel, det är könsmaktsordningens, det är köttindustrins, globaliseringens, feminismens, kolonialismens, socialismens, konsumismens, teknologins, urbaniseringens, klassamhällets, korruptionens, skolans eller bara de allmänna ”strukturernas” fel. Mycket av samhällsdebatter landar i ett ordkrig om vilken struktur som bär ansvaret till en viss utveckling.

Men hur många strukturer finns kvar och andas och kämpar om vi alla människor försvann från jorden? Inte en enda. Det finns ingen herr kapitalism eller fru socialism som skulle svettas blod och tårar. Ideologier finns bara i människor och strukturer bara i människors syn på sin relation till sin omgivning. Så länge vi fortsätter att externalisera vårt ansvar till ord och strukturer, kommer verkligheten att se ut precis som den gör nu, full av onödiga samhälls- och miljöproblem.

Så vad vill jag säga?

Låt dig inte påverkas av denna text. Läs den bara. Det är bara ord.

Släpp in dem du själv vill, och ta ansvar för dem.

 

Skrivet september 2010 

Lämna en kommentar

Under Krönika, Samhällsreflektioner, Språk och ord