Tag Archives: gränser

Gränsöverskridande gigg rakt in i våren

Bild

Jag har blivit inbjuden att uppträda på sverigefinska Uusi teatteris öppna scen nästa tisdag 1 april. Så förenas mina svenska och finska rötter till slut på just en öppen scen, inte stängd, eftersom alla vi gränsöverskridande barn vet att öppenhet är vägen till utveckling!

Ibland stänger vi allihopa till, många identiteter kanbli invecklat ibland, men nu kommer våren och ber om nystart. Dags att slänga ut det gamla och plantera nytt. Förra veckan såg jag en iransk kvinna hoppa över en tändare som hennes man eller polare höll upp på skoj på iranska nyåret Nouruz i Kungsträdgården. Dags att hoppa över eldar till det nya, säkert det också brännhett!

Således blir det en del nyskrivet material på det temat på tisdag – jag slipar och vrider och vänder på mina hjärna och kropp nu – och kanske lite aprilskämt! 🙂 Med min performancegrupp Ruth Alice & The Vagabonds gör vi premiär.

Så varmt välkomna stockholmare till Aliasteatern där sisun har hyrt in sig, Hälsingegatan 3 vid odenplan kl 18 den 1 april.

Tervetuloa, var hälsade!

Som inspiration för våren – min gamla parodiska hyllningsdikt till våren HÄR!

2014-03-17 07.03.57

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar, Poesigigg

Friheten från rollerna och historien

Vi vandrade genom trånga gångar för att vi skulle tvingas lägga ifrån oss allting onödigt vi bar på. Så mycket saker, så mycket minnen. Att vi orkade! Allt vi släpat på i århundraden. Allt de la på oss från det att vi föddes. Alla historier de berättade för oss, matade oss med. Både när vi var hungriga och när vi var mätta – även då tvingade de dem i oss. Berättelserna om vilka vi var, vilken släkt vi kom ifrån och varifrån den kom. Vilka vanor och traditioner vi hade, vår grupp och vår kultur. Och sedan matades vi med alla historier om de andra. Om grannarna, om släktingarna vi inte längre umgicks med, om folket på andra sidan stan, på andra sidan gränsen. Dem som inte var som oss. Vi matades med att höra om alla grupper och vi lärde oss att känna igen dem. Och för att höra hemma någonstans så började vi anpassa oss till de tillhörigheter vi fått tilldelade oss. Vi började röra oss som dem, klä oss som dem, låta som dem, bete oss som dem, Snart var vi kopior av det vi sett och snart därefter trodde vi att vi alltid varit sådana. Då blev det ännu lättare att säga vi och dom. Människan har svårt att leva utan historia så vi gjorde som nästan alla gjort före oss, vi klev in i historien. Och I historien finns hjältar, hjältinnor, offer, förrövare och förlorare. Så vi började leka de lekarna. Vi önskade att just vi skulle bli hjältar i historien, den lilla hemmavid, eller den stora ute – den som syntes I mediekanalerna och kanske till och med skulle berättas när vi var borta. Genom att välja att spela en roll kunde man skriva in sig I den riktiga historien, den som skulle finnas när vi själva var utplånade. Då fanns vi I alla fall I historien. Och vi spelade dem, rollerna, utklädda, insvepta och avklädda. Vissa var nästan som kejsarens nya kläder. Men där prövades man än mer – den som kunde tro på kejsarens nya kläder var verkligen med i historien!

Men nu hade någon fört oss till en gränd, en riktigt small gränd. Och allt det där vi burit på, alla historier, souvenirer och minnen. De bad gränden oss att lägga ifrån oss nu. Den sa: vill du komma fram här, eller vill du att dina historier ska komma fram? Du får välja nu.

Och där stod vi.

Där står vi. 

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar, Samhällsreflektioner

Moriskan ikväll och kanske Köpenhamn på fredag

Mitt liv fortsätter vara väldigt konkret och ickevirtuellt de senaste månaderna. Har så mycket jag kunde skriva om kroppens uttryckssätt, akrobatik, att leka vulkan eller vara fast som jord eller lätt som luft i kroppen, att hitta en djupare röst, att pendla mellan två länder, två städer och hur många världar som helst. Och känna att man borde kunna gå ner i spagat fast man ännu inte kan (metaforiskt alltså).

Men det får bli en annan gång.

Nu blir det i alla fall poesi. Debut med engelska dikter ikväll (om man inte räknar en poesiläsning på öppen scen på Louder Arts i New York i somras). Moriskan i Malmö kl 22. yeah. Pimp my city & parking lot.  Får se hur det går. Och får antagligen med mig finbesök från Kanada också upp på scen.

Kanske tävling i Köpenhamn på fredag. Testa de nordiska språkens gränser maybe… 🙂

Gjorde en rolig läsning på deras kulturnatta i oktober under en parklampa. Spännande.

Och att stå mitt bland göteborgs bilar förra veckan och läsa poesi på Skanstorget var verkligen intressant. Sjutton var staden är fylld av metallbrus. Sjukt mycket egentligen. Men man är så van så man märker det först när man ska tala a capella inför människor i massan. Något är sjukt fel när det krävs en mikrofon för att höras i en stad…. vem är den då gjord för? Liknar mitt tema i dikten Pimp my city – kom och hör!
Eller mys i soffan!

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Poesigigg