Tag Archives: dikt

Längtans kropp

Bild

Foto:  www.fotoakuten.se

Jag fick ge min längtan till dig

Ett litet tag

Fann den en kropp att bo i

Du var verklig

På riktigt

Konkret

 

Du är verklig!

 

Min längtan slog sig ner

I din blick

I din beröring

Din närvaro

Dina fotsteg och andetag

Din trygga fasta famn

Dina påtryckande händer

Din tyngd mot min kropp

Från sidan, uppifrån eller underifrån

På ställen jag aldrig blivit tryckt på förr

Din närhet till mig

Gav mig närvaro och upphetsning

Men din närhet till dig själv

Gav mig ro och hopp

 

Min längtan efter kärlek fick bo hos dig några dagar

Även om det var ett tillfälligt härbärge

fick den sin existens berättigad

Tack

 

Maj 2014 

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

De vackra vi

”Vi”
är en symbolisk vibration
Liksom ”du” och ”jag”
När vi vibrerar bredvid varandra
i harmoni och samklang
då är vi vackra
och bortom alla symboler
Vi är livet

Lämna en kommentar

Filed under Diktrader, Språk och ord

Synas och se

Vissa vill se världen
Vissa vill ses av världen
Vissa vill ses av andra
Vissa vill ses av sig själva
Vissa vill bara se sig själva

När man ser sig själv klart tror jag att man ser världen klart och tydligt
Eftersom den bara når oss som sinnesintryck som vi reagerar på
Således är jordens samhälleliga tillstånd bara en reflektion av mänsklighetens
Jag ber för dig, min omfamnande humanitära flock
Ta ditt förnuft till fånga
Låt dina monster vandra iväg
Liksom änglarna på piedestal
Låt oss alla slappna av i vårt jobb på andelsbolaget Människa AB
Ingen chef vill ha utbrända medarbetare eller stela okreativa frukostmöten
Eller kollegor som konkurrerar istället för samarbetar med varandra

Att se eller inte se, är inte frågan
Frågan är hur och vad vi ser
i och utanför oss

Lämna en kommentar

Filed under Brain and mind, Diktrader, Livstankar, Samhällsreflektioner

Att våga gala loss

Jag har alltid varit lite nordiskt galen: alltså direkt, modig, ojantig och gå rakt upp till människor samt skratta högt. Det har tagit mig på många resor och människomöten. Som Amelie Poulain sa min kombo ikväll. Igår spådde en man på tbanan mig i handen, efter att ha känt igen min guldbasker från när jag dansat på gatan som busiga biet. 

För några veckor sedan kastade jag mig ut igen: jag var med i Talangs audition i Globen. Jag får inte berätta hur det gick, men jag fann mig just i galaklänning på youtube från ”repet” på Spoken word Stockholm! Först ut en halvdan version av min konsumtionsbön och sedan dikten Förlåt mig mig för att jag inte talade svenska med dig – första inspelningen tror jag! Jag borde kanske ringa SFI och fråga om jag får komma och framföra den?

Lärorikt att se sig på film. Jag inser att jag måste andas och våga uttrycka mer! Gala loss helt enkelt, i röst!
Idag tog jag sånglektion igen och det gjorde gott. Alla mina tyngder var som borta från bröstet en timma. Sång och andning är så befriande. På sakta g! 

Idag bestämde jag även med Folkkulturcentrum att jag ska hålla min egen föreställning där i vår om hur det är att gå med två identiteter, två hemländer, men bara ha en kropp att samsas i. Om hur man är innanför och utanför då, i sig själv och i samhället, och hur man blir integrerad. Det som varit mitt mål för 2013 ska alltså bli en föreställning nästa år! Se om det nyårslöftet håller. 

Spoken word Stockholm:

 

Vi kanske alla kan bli våra egna näktergalar om vi jobbar på 🙂 

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Stjärnornas önskan

När stjärnorna faller mot jorden

kommer de inte att fråga om gräset är nyklippt

De kommer att fråga om det är säkert att landa på det

utan att förgiftas

 

Fyrrading oktober 2013

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Den som sig med kärlek bär

Jag älskade dig genom rosengårdar som ännu inte var planterade

Genom hav som ännu inte saltats

Genom bränningar ännu inte födda

Vi drogs mot oss själva genom varandra

Du var min längtan om lekfull närhet

Och jag var kanske din

Men jag for

Jag for iväg

Så långt bort

Att du inte kände vibrationerna längre

Eller inte låtsades om dem i alla fall

För precis som radiovågar

Var de svåra att krama

Att värma sig med i mörkret och natten

Jag for för jag trodde att lösningen var att göra det man inte vågat göra förr

Att det var där befrielsen låg

Nu har jag gråtit floderna som aldrig rann ut i vårt hav

Och jag har insett

Att våga göra det man verkligen vill

Det är där befrielsen ligger

Att våga säga ja till sin längtan

Tårarna rullar alltjämt nedför mina kinder

Precis som milen gjorde mellan oss

Men någonstans där inne finns fortfarande ett härbärge för dig

Min längtan efter att möta mig själv i spegeln dig

Kommer bo där tills någon en dag vill leka Snövit med mig

För vem som vackrast i världen är

Är den som sig med kärlek bär 

 

Skriven april 2012  Av feghet vågade jag inte publicera den då, men nu är det banne mig dags. Hjärtat är alltjämt störst av allt och det sanna beatet i våra liv. 

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Lånta dikter och moln på himlen

Efter lång tystnad
öppnar poeten munnen
dröjande – och ler. 

 

Dikterna brinner
men kritikern suckar tungt.
Smärtan är för stor. 

 

I min grå drömvärld
går jag och fantiserar
om verkligheten. 

 

Tre fina haikudikter av finlandssvenska Erik Andersson som jag får upp när jag öppnar diktsamlingen ”Ögonen är orden” denna morgon. Och de stämmer så exakt in på det jag lever eller har levt länge. Jag har ett moln av dålig självkänsla, skuld, skam och anklagelser som ligger över mitt bröst. När jag går in i det är allting hemskt och jag finns knappt. Man ser ju inte klart när man är i ett moln. Då är smärtan enorm och poeten i mig undrar vad den egentligen ska säga, som är av värde. 

Men nu har jag identifierat det, jag känner det varje gång jag sätter mig ner och mediterar och försöker ha sinnesjämvikt med det. Förstå att det är ett stort galet komplex men så fort jag ber det gå så blir det starkare. Så bäst att bara iaktta, som en som sitter bredvid någon som mår dåligt eller en ilsken människa som går förbi. Hålla handen och behålla sinnesjämvikten. Och kanske en dag har molnet lättat (ja det är en fysisk förnimmelse av ett moln över mitt bröst, ett gummimoln) och jag kan se helt helt klart. 

Wow.

Att sitta och serva ännu två vipassanakurser var fantastiskt. En sådan resa med sig själv inuti med ett bra verktyg på vägen. Även om man kör fast ibland. I diken, köer eller moln 🙂 Lätta på bagaget av begär och motviljor så att man kan gå lättare och med rakare blick och rygg. 

 

Jag vet inte för vem jag skriver. För min medmänniska gissar jag. Som också går igenom saker gissar jag. Livet är ju de dalar och toppar vi själva skapat oss inuti i vårt mentala landskap. I got many hills! 

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar