Tag Archives: dans

Dansen gör oss till människor

Att röra kroppen rytmiskt är primärt tror jag. Dansen föregick alla ord och alla ideologier, och fortsätter att göra det. Att se en annan människa röra sig sätter igång hjärnans spegelneuroner så att vi fascinerat stannar upp och tittar. I alla situationer. Vi är fysiska varelser.

Efter att i sex år ha dansat och framfört min dansdikt, en fysisk och verbal hyllning till dansen, ensam på scen, är det nu dags att ge den rättvisa. Med ett blandat härligt gäng håller vi på att ge den en riktig koreografi, fantastiskt. Och en filmare väntar på att filma oss. Må dansen spridas! Vill någon delta, hör av dig! Texten finns publicerad här snart i ett annat inlägg.

Häromdagen dansade jag även på gatan här i Stockholm med en fantastisk gatumusiker. Folk stannade upp. Rör man sig så rör man andra. Så är det bara. Högt eller lågt. Är du med dig i rörelse, är andra med sig, genom dig. Vi kopplar och kopplar ihop genom rörliga vibrationer.

Och att hålla danskurs för arbetslösa/arbetsrehabiliterande är fantastiskt givande. Att ha en plan för att ge dem möjlighet att ha tillgång till sina kroppar, men likaväl kunna släppa den och möta dem och se deras behov i stunden. Jag gör misstag men lär mig. Så här säger Lisa, en av de arbetslösa deltagarna:

”Dans gör att man tinar upp i själen, att låsningar i kroppen lossnar, blodcirkulationen kommer igång. Endorfinerna sprudlar när man dansar! Dans är livsnödvändigt för mig och jag vet att alla mår bra av att prova det. Det gör oss starkare både i kroppen och mentalt. Ren läkning.”

Jag kan bara instämma. För mig som haft djupa spänningar i kroppen sedan barnsben och haft ett överaktivt analytiskt intellekt så har dansen alltid varit min frizon, min terapi. När jag dansar behöver jag inte tala, påstå något eller försvara mig i sociala konflikter och jag vet att jag är okej, att jag duger. Min kropp säger åt mig att jag är helt okej, oberoende av yttre sociala omständigheter. Jag finns ju här. Likaså när jag sjunger. Min röst finns och har alltså rätt att finnas och höras.

Jag önskar att alla människor fick uppleva den känslan. Jag tror att vårt samhälle och våra sjuksiffror skulle se annorlunda ut om vi dansade och sjöng mer i skolan, på arbetsplatser och på arbetsförmedlingen. Jag vill införa dans och sång för alla Sveriges arbetslösa! Att vara i det man faktiskt har, sin kropp och sin röst, och finna närvaro, kreativitet och glädje i det är en otroligt viktig plats för att stärka ens självförtroende tror jag. Och möter man andra i det byggs en djup gemenskap, vilket körsverige kan intyga om tror jag.

Likaså är vi alla lika i sången och dansen – vi är bortom nationaliteter och utbildningar och löner. Vi är människor! Mer dans i samhället kunde alltså vara ett sätt att överbrygga rasism, rädsla, hat, aggression och främlingsfientlighet.

Således gläds jag åt att få ha deltagit i det fantastiska arrangemanget Dance for love som gick av stapeln på Sergels torg i Stockholm i september. Ett återkommande event för att hylla dansen och glädjas och mötas i mångfalden. I stadgarna konstateras det att dans är förenande och universellt och att direkta interaktioner människor emellan är en nyckel för ett öppet och mångfaldigt samhälle. Jag kan inte annat än hålla med till fullo. I dansen möter jag människor som människor. Vilket är det vi är under våra raster. Och ett samhälle där folk inte vågar möta varandra är inte ett samhälle. Jag hoppas jag kan bidra framöver att de eventen sprids.

Nu ska jag dansa mig i säng.

Vi ses på dansgolvet. Eller gatstenarna.

De väntar på att våra fötter ska göra något annat än gå monotont på dem.

”Bailar es soñar con los pies.” spanska musikern Joaquin Sabina

”Att dansa är att drömma med fötterna.”

Drömmer vi från fötterna uppåt så borde vi kunna förverkliga våra drömmar.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Livstankar

Historia: Skuggan bär

Det bär av. Det bär på. Det bär under, över och genom. Det bär och plockas. Det flockas och bärs hem. Bärs bort. Det bärs för att det måste bäras. För att det är det som gör mänskligheten till det den är idag. Det förflutna bärs. Annars blir det ingen iphone, dator eller köksspis. 

Men det tär också. Det tär så att att bären i skogen blir strålande på mer än ett sätt. Ett inte lika skönt sätt. Så att det sedan tär i kropparna som har ätit dem. 

Kanske det är dags att släppa skuggan nu? 

Eller be den om råd om inte annat. Vad säger du, du som bär hela vår historia? Hur kan vi göra din börda lättare? Så att vi kan springa lekfullt igen, överallt, utan att det är tungt och baktungt. 

Och skuggan kommer att titta upp på en och säga:

Jag bär bara det du ger till mig. Sluta ge mig så mycket mer strunt, skit och tungt, så kommer jag också att kunna dansa lättare. Jag är din skugga, inte mer. 

Och så kommer skuggan att gå fram till högtalaren, vrida upp och säga: är du redo?

Och så kommer din kropp att börja dansa av sig själv, som en spegel, som en följare till skuggan som kommer att utmana dig och titta dig plirigt i ögonen och göra rörelser med alla sina lemmar. 

Så kommer det att vara. 

Och du kommer att dansa och röra dig på sätt du inte visste att du kunde, ty så är det när man låter det undermedvetna vara ens inre DJ. 

Och det enda som kan stoppa dig, från och med det tillfället, är din egen tanke om din begränsning. 

Och när du och din skugga blivit ett, då står ni i zenit. På mer än ett sätt. 

Och då bär det helt rätt. 

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Att sticka (iväg) från fred och fastna i nät – knitting peace

Jag såg Cirkus Cirkörs nya föreställning Knittning peace för ett litet tag sedan på Dansens hus. Fantastiskt modiga, akrobatiska och vackra nummer. Som när några av aktörerna hoppade upp och balanserade på en stor rullande boll, ibland ensamma, ibland tillsammans. Som livets kula, livets kärna som alla vill till, som man når för ett litet tag, men sedan rullar ner ifrån. För alla livets yttre distraktioner – att hålla balansen alltid är svårt!
Jag greps också av numret få en tjej hängde, gungade och föll i ett stort vertikalt hängande nät. Föreställningen handlade ju abstrakt om hur man kan sticka fred. Jag såg henne falla bland alla rep, i det stora nätet, och insåg att det är livet är mycket. Mitt i alla fall. Och nog mångas idag i vårt stora stora nät – internet. Där man lätt fastnar i timmar, gungar hit och dit och kanske till slut undrar vad allt är. 

I alla fall går jag själv runt dessa dagar och undrar vad som är mitt riktiga liv, vad är mitt virtuella, vad är mitt fantasiliv och vad är resten – det stora utrymmet. Mörk materia? Jag känner mig som universum helt enkelt 🙂 

Igår tog finska Virpi Pahkinen med mig och många på en annan ordlös resa med sin föreställning Scarabé på Dansens hus. Underbart vackert att se en människa som en spindel utforska sin egen kropp och alla dess möjligheter, istället för att genast springa iväg och göra något superexpressivt. Less is more gäller väl allt. 

Efteråt sa Virpi att dansen för henne är en ordlös hetta medan skrivandet kommer ur en filosofisk melankoli (jag hoppas jag minns rätt). Exakt så känns det för mig i mitt liv. Min kropp och mina dikter har ofta helt olika frekvenser. Jag försöker dock få ihop dem, få dem att börja tala med varandra, så att jag blir en. 

Jag försöker säga till alla roller och bitar i mig att de borde bli som musketörerna, en för alla, alla för en. Då funkar en människa och ett samhälle bra. Splittring hör inte hemma hos flockdjur. 

Således är vi alla del i något större – the human web, no matter how much we might think otherwise. We are all connected. Även när mobilens batteri är dött. 

And I want to master my own peace

so I can be a good piece in the big puzzle of life 

….. måste skriva klart den texten nu! 

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Ger min första salsakurs – äntligen!

Efter 11 års glädje av den kubanska salsan vill jag nu sprida dansglädjen vidare! 
Att få tillgång till sina höfter, axlar, ben och kropp i härliga rytmer och melodier, ensamma och i grymma parkonstellationer. Således håller jag min första salsakurs med start om två veckor på ABF i Stockholm. På kursen får du lära dig grunderna i Kubas glada dans och utveckla din kroppsglädje och ditt taktsinne. Alla är välkomna, inga förkunskaper!

Sprid gärna budskapet i Stockholms mörka vinter till folk ni tror vill släppa loss!

Nybörjarkurs 
Onsdagar kl 19.45 – 21.15 med start 13 februari 
6 ggr. Anmäl dig senast 10 februari 
Kostnad: 825 kr

Fortsättningskurs 
Onsdagar kl 19.45 – 21.15 med start 3 april 
6 ggr. Anmäl dig senast 26 mars 
Kostnad: 825 kr

Ledare: Ruth Alice Aniansson – över tio års erfarenhet av pardans (salsa, lindyhop, tango). Dansat kubansk salsa i hela Sverige, halva Europa och på Kuba, både för och följer. Scenpoet och håller workshops om kroppsspråk, även erfarenhet av fysisk teater, dansteater, kontaktimprovisation och yoga. 

Kurserna hålls i ABF-huset, Sveavägen 41 

Anmälan till ABF Stockholm kursanmälan 
08-453 41 80 eller via www.abf.se 

Direktlänk till nybörjarkursen:
http://www.abf.se/Distrikt-och-avdelningar/ABF-Stockholms-lan/ABF-Stockholm/Kurser-och-studiecirklar/Dans-teater-scenkonst/Salsa-nyborjare-On-1945-6-ggr/

 

Move

get moved

or both! 

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Orden befriar tanken och tanken befriar orden

Intensiva veckor:

jag tävlade och vann finlandssvenska storyslam-tävlingen på Luckan i Helsingfors för knappa två veckor sedan – dunderkul ”superkiva” att lyckas berätta om snöflingans liv med mera i en levande form!

jag fått höra ett filmmanus om Köpenhamn genom 1900-talet, genom det ytterst ytterst osannlika att en gammal familjebekants far var uppvuxen i det mycket speciella hus på Nörrebro där jag bott – crazy house. Tillräckligt med historier för en hel TV-serie from 1900 till idag!

börjat delta i Richard Lees fantastiska dansworkshop Art & Soul i Köpenhamn och fått dansa mitt förflutna och mycket mer i underbart sällskap

mött nya underbara vänskaper i fantastiska människor både här och där, på olika sidor om nordiskt vatten

ätit deliciös svamprisotto på Köpenhamns enda gröt(!)café, stått på händer på begravningsplatsen, badat kallbad i Malmö och blivit utskälld av de äldre kvinnorna för att jag kom blöt in i torrbastun, solat naken utomhus den 12 september(!!)

fått äran och privilegiet att återigen hålla inspirationsworkshopar för mellanstadiebarn i Landskrona inför deras deltagande i projektet POEM EXPRESS – och fått presentera diktkonstens värld för dem i ord, kropp och röst på ett lekfullt sett. Och se dem skapa de mest fantastiska poetiska rader på bara några minuter. Min egen kreativitet sprudlade efter varje dag med dem!

Och nu bär det återigen in i tystnaden, den yttre, för att rensa i det inre. Istället för att döva bruset med än mer intryck, trycka på paus och låta det man bär på komma upp och se det sakta försvinna. Förstå och uppleva att jag inte är något mer än mina reaktionsmönster på lägsta materiella nivå – jag är mina begär och motviljor efter sköna och osköna förnimmelser i min kropp. Jag släpper dem fria och några lager skalas bort – jag blir en lättare, trevligare och mer harmonisk och ansvarstagande människa. Tack livet för att du lät mig möta detta. Vipassana ifall du inte hört talas om det än.

Vi ses när löven börjar bära sin årstidsålderdom med glans, färg och prakt. Lev och gör det som gör dig glad!

Idag fick min dansglädje en äldre irakisk sjöman som inte dansat på femton år att vilja ta några danssteg – vi log ikapp!

 

jo,

vill du ha en lekfull helg i och med din kropp och din själv – välkommen till min helgkurs i Göteborg den 13-14 oktober om det sociala kroppsspråket! Det kommer att bli en fet resa i skratt och självkännedom och spegelneuroner på topp!

http://www.sensus.se/Om-Sensus/RegionerNew/Vastra-Sverige/Kontorsrot/Goteborg/Kommunrot/Goteborg/Det-sociala-kroppsspraket-och-utstralning—helgkurs-13-och-14-oktober-2012/

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar, Vardagsliv

Swinging kids och underbar flash mob i dansens tecken

Här är mitt dansreportage från förra veckans Sommarlov i P4 där de dansande barnen i Herräng fick berätta om varför de vill vara swingkids och lära sig lindyhop och charleston!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3949&artikel=5188941

Själv provade jag på att vara den dansande gorillan igen efter sex år, men det är en helt annan historia.

Vet du inte hur swingdans ser ut, så kolla in detta härliga klipp. Här börjar Denvers flygplats besökare plötsligt att svänga loss!

Lämna en kommentar

Filed under Body & kropp, Dans, Journalistik

Högt i tak och lågt hjärtdunk

Veckans tema HÖGT OCH LÅGT :

Superfin helg i Göteborg med trevligt gigg (och superfina vänner) – underbart att få läsa i Världskulturmuseets entré med verklig takhöjd. Med glasfönster och headset var frihetskänslan stor. Ja, utrymmet spelar roll! Jag tror att arkitekturen är med och påverkar oss om vilka tankar vi vågar tänka, om vi vågar drömma nya drömmar, om oss själva och samhället. Att formerna vi omger oss med påverkar om vi vågar ta initiativ. Vågar ingripa när vi ser orättvisor också. Vilka färger och vibrationer vi bär.

Idag flög jag högre än någonsin på lindyhopövningen. Minst en och en halv meter ovan jord, kanske två. Intressant att märka att vilken inställning man här när man startar, påverkar rejält hur det går. Ska jag upp i luften eller ner på marken? Tänker man upp blir man lättare, för en själv och partnern som hjälper en. Ja, det där kommer fysikerna säkert klura ut en dag, när vi blivit holistiska i vårt synsätt.

Landade idag dock också hårt, mentalt sätt. Är tufft vara på en teaterskola med tio olika kulturer, från hela världen, och man inte odlar empati som främsta smörjmedel. Blir lite krockar då. Som alltid är det tuffaste önskan, till exempel om öppna dörrar och att då mötas av en vägg. Vet man att väggen finns där, är man beredd. Men när man önskar mer kommunikation och inte får det. Då dunkar hjärtat i.  Det dunkar i kammarväggen. Känns lågt i tak. Och man blir låg.

Men då är det bara att kravla i säng och ta nya tag imorgon. Nya spadtag. Till sist kommer alltid guldet. Bara man tror.

 

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar, Poesigigg