Tag Archives: balans

Balansen livets viktigaste partner

Balans är det viktigaste i livet. Det inser jag allt mer och mer. Vi är inte alla lindansare bokstavligt talat. Men livet är som en dans och om vi inte håller balansen faller vi. Tappar man bort sig själv slår man sig. De senaste åren i mitt liv har varit en resa för att hitta tillbaka till mig själv.  Hitta tillbaka skriver jag, men finns den inre kärnan ens? Jag tror att bakom lökens alla lager finns en öppenhet, en tomhet och en frihet och därmed också en stor acceptans och kärlek. Av sig själv, andra, livet och allt. Som Eva Dahlgren skriver: ”Måste våga bara vara minnet av det barn som lät livet välja och våga säga ja.” Att inte acceptera verkligheten är att få två steg bakåt från idén att kanske kunna ändra den i en riktning man önskar mer.

Så balansen är där ständigt. I varje steg jag tar frågar sig en del av mig ”är det rätt?”. Det har hänt mycket under mitt liv som den bestämda oxe jag är, har haft svårt att acceptera. Jag och andra har gjort saker som har känts fel. Gått emot min intuition. Och jag inser att de knutarna måste jag bearbeta för att kunna acceptera mig själv helt. Jobbigt att gå och vara arg på någon eller ett livsval i flera år.

Och den viktigaste och kanske svåraste balansen är den mellan att forcera och lata sig. Att trycka på för mycket, springa för fort, och att tro att saker löser sig utan att man gör något alls själv. Det är som balansen mellan att bry sig och inte bry sig. Som i ett samhälle. Jag mår dåligt när jag ser att jag och andra omkring mig i samhället slutar bry oss om våra medmänniskor, går förbi tiggarna i tunnelbanan och låtsas om att det inte angår vår verklighet. Eller mobbningen i skolan eller på arbetsplatsen. Samtidigt går jag under de dagar då jag tänker att jag borde lösa alla världens problem. Balans är det viktigaste i livet.

Och den bör finnas både fysiskt och mentalt. Fysisk och psykisk balans stödjer varandras utveckling. För fem år sedan gav jag mig på att lära mig stå på huvudet. Det tog sin tid men nu kan jag det. Jag står på huvudet varje dag och vrider på kroppen. Underbart närvarande! För två år sedan tog jag nästa steg, började träna för att lära mig stå på händer. Denna enkla fysiska aktivitet som många lärde sig som barn men som jag aldrig fick till, på grund av ansamlade rädslor i min bröstkorg. Efter två års träning kan jag nu nästan stå på händer. Ibland blir jag stående några sekunder och det är en fantastisk känsla, för det är verkligen en fysisk förnimmelse som jag ALDRIG har haft i mitt 31åriga liv. Och varje dag när jag prövar mig att ställa mig på händerna, då känner jag hur det lika mycket är en mental aktivitet. Har jag mentalt självförtroende, då kan jag.

Och samma sak där: tar övermodet eller rädslan överhanden så slår jag över eller kommer varken upp med fötterna.

Övermod och rädsla. Och jag tycker mig se hur inte bara ofta styr och påverkar mig och mitt liv, utan andras omkring mig och slutligen hela våra samhällen. Vår politik och våra livsstilar. Rädslan och övermodet. Krig mot alla slags dogmer och övervakning och tillspetsad säkerhetspolitik, i det lilla och det stora. Sjukt. Ja sjukt i ordets rätta bemärkelse. Resultatet av medvetanden som är sjuka, inte friska. För ett friskt medvetande är i balans och handlar därefter. Det är en aktör, inte en reaktör.

Jag längtar efter den dag då jag helt är i balans. Då mitt sinne är skarpt och klarsynt i alla aspekter. Då jag ser verkligheten som den är, inte som jag kanske vill att den ska vara. Eller som jag med illusioner tror att den är, dessa falska mentala försvarsbilder jag har byggt upp under livet. Utan se verkligheten som den är. Då kan jag börja arbeta för att göra den sundare. I alla aspekter.

Balansera och dansa med själv och hjärta, över både rosor, törnen och luddiga gräsmattor.

Må vi alla göra det en dag.

Ett balanserat samhälle – i alla aspekter

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Nyhetsvärlden har testosteron i sikte men skriker efter balans

Jag surfar in på Sveriges radios hemsida för att kolla nyheterna, vad har hänt i Sverige, Europa och världen dessa två veckor då jag varit borta på meditationsgård?

Jag läser och slås så starkt av en sak och börjar sedan räkna. Resultat:

Hemsidan visar foton på 13 män och 2 kvinnor. Alltså suck, detta är nyhetsrapporteringen idag. För Sveriges kanske bästa mest neutrala nyhetssajt. Att vi har en så skev maktbalans mellan könen i de offentliga maktrummen är sorgligt. Mänskligheten behöver balans för att komma ur sina problem.

Grejen är ju liksom att kvinnor lika mycket påverkar världen som män, det är bara att det sker utanför de ramar som man (män mestadels) har byggt upp under lång tid och sagt att är viktiga. De ramar som har blivit de offentliga rummets. Att helt enkelt göra en medielogik från hjärtat vore riktigt nice. För alla har sin morsa med sig i hjärtat, haha. 

Att jag ens reagerar på detta, som ju är en vana sedan århundranden, är ju i sig ett sunt tecken. Det sker nog för att jag varit ute i verkligheten så länge. En verklighet där hälften är kvinnor, hälften män. De har olika energier och båda behövs. Men Stockholm där jag nu är är lika fyllt av kvinnor som män, barn och gamla som vuxna, mörkhåriga, mörkhyade som blonda vita, rika som fattiga. Verkligheten, en fantastisk brokad. Jag kan rekommendera den varje gång man fastnar i mediebilder. 

Okej, det var inte bara 4 kvinnor: det var 2 separata kvinnor på bild, 6 stycken fotbollstjejer på en bild och 3 tjejer om vintagemode också. Så totalt 11. Men eftersom det var tjejer ihop som grupp räknade jag dem som en, de hade fått en medieplats ihop. Likaså med män ihop på bild. (Känns nästan som tillbaka när jag satt och gjorde min magisteruppsats på Göteborgs statvet för 6 år sedan om medierapportering. Att räkna statistik. Inser att det dock säger något om verkligheten.)

Det var dagens sorgliga blogginlägg, nu ska jag skriva ett mer positivt. Tror jag. Jag håller på att inse att sorgen måste ut, all sorg. För att man ska kunna le igen. Det är väl där världen är idag. Det är mycket sorg och ilska som ska ut. Varför har vi skapat så i många anseenden skeva samhällen av mental och fysisk, ekologisk och ekonomisk misär? Suck blev tungt där. Inte menat så. Bli inte nedtyngd av mina ord. Läs dem bara. Det finns vägar ut. Som att regnet och molnen idag låter mina solbrända axlar vila. Jag vill ju bara se en värld i harmoni och ha ett sinne i balans och en sund frisk hud. 

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Att balansera med 17 stavelser

”Blommorna vissnar,
när de vattnas för mycket.
All balans är svår.”

Min andra haikudikt. Blommorna kunde likväl gälla oss människor, våra egon och idéer tänker jag. Mata lagom mycket. Mums.

Lämna en kommentar

Filed under Haiku, Livstankar