Category Archives: rörelse & movement

Original play – den ursprungliga leken

Vad har alla levande varelser gemensamt? Att tumla runt och leka på jämbördigt och fredligt vis, synes det som. Och alla däggdjur gör det på samma sätt har lekutforskaren Fred Donaldson konstaterat. Ett sätt att ”play peace” istället för War.

I helgen hade jag privilegiet att delta i hans workshop och föreläsning om Original play – ursprunglig lek – som det kallas på svenska. Som 30-åring lämnade han en universitetskarriär och gav sig utan desto större eftertanke in på att leka med barn, på heltid, på en skola han fick jobb på. Han hade aldrig varit tillsammans med barn, än mindre visste han hur lek gick till. De lärde honom, barnen. Han fick många smällar i början men sakta började han lära sig. Och han märkte att de alla lekte likadant. Jämbördigt och utan tävling. Han fortsatte leka och utforska. Efter ett tag prövade han på att leka med tuffa gatubarn i Tijuana  – de lekte likadant bara han kom fram lekfullt brummande till dem. De släppte allt sitt våld. Och efter tio år vågade han sig in till vargarna. Dessa otroligt känsliga varelser känner genast av om det finns stress eller aggression i en människa. Efter två veckors lek vid stängslet, där vargarna mött hans händer, gick han in till dem. Och det gick bra. Alfahannen bet honom om huvudet och fällde honom till marken först, när den kände att Fred hade en spänning i nacken. Men när spänningen släppt, släppte vargen sitt grepp och så började leken. Nu har han lekt åratal med vargar. Och med gangsters i flera länder och tungt kriminellt dömda i fängelser. Och kostymnissar, nunnor, åldringar, autistiska barn, cancersjuka och muslimska kvinnor. Och delfiner och valar.

Han har märkt ett antal kännetecken i denna universella lek, denna ursprungliga lek som går bortom alla kulturella ramar: original play i motsats till cultural play (alla våra sporter, gester och definierade spel och lekar).

Det är ett fysiskt närmande med

1. en speciell, vänlig ögonkontakt, inte dominerande, inte undergivande.

2. fysisk beröring i grader: först rör man vid händer och fötter, sedan kroppen, huvudet sist. Båda parter bör vara med på kontaktgraden. Händerna är alltid öppna, aldrig stängda och man håller aldrig fast den andra parten.

3. Inget tävlingsbeteende. Detta leder till att det inte finns några kamper, inga fighter. Därmed inte heller någon hämnder eller något skuldbeläggande.

Fred Donaldson konstaterade alltså att det finns ett grundläggande sätt för levande varelser att lekfullt samvara. Det är en fysisk vänlighet som transcenderar alla vanliga kategorier vi stoppar in oss i. Vi är inte män eller kvinnor, vuxna eller barn, friska eller sjuka, små eller stora, rika eller fattiga, utbildade eller inte, civiliserade eller våldsamma, människor eller djur. Vi är bara lekfulla varelser i kontakt. Fred beskriver det som att  ”Original play allows us to step out of our categories within which we live our lives.” ”We take off our lion suits and that keeps the playground safe”.

Således är en sådan lek sant fredsskapande – alla är lika och bortom våra ”lejondräkter” som vi ofta startar bråken med. Som ett barn sa till honom ”play is when we know we aren’t different from each other.”

Kulturella lekar och spel går ofta ut på att någon vinner och andra förlorar. Det är tävlingsinstinkt som ofta premieras och det finns strikta regler man ska hålla sig till. Straff är en stor del i alla kulturella lekar, spel och sporter. Likaså självförsvar. Fred minns att som barn så gick han och folk omkring honom ofta ut och lekte krig. Play war. Men hur ofta säger någon ”jag ska gå ut och leka fred nu”? Han konstaterar att för vuxna idag är fred ofta ett substansiv, men egentligen är fred ett verb. Fred är en handling. Att möta en annan varelse med kärlek och respekt. Och det djupaste sättet verkar vara i leken eller en lekfull attityd. Överlevnad finns, men om man ser det som livets slutmål blir livet en tävling. Istället borde ju att blomstra och utvecklas vara livets mål, thrival instead of survival.

Istället för självförsvar när hårda saker kommer, så blir det i sann lek en fråga om self disappearance, att ens själv, ens ego försvinner. Man bara är. Således kräver sann lek stor fysisk och emotionell övning. Att kunna göra sig rund, fysiskt och emotionellt, så att man kan ta fall.

Denna attityd till människor omkring oss kan tas från leken till hela livet, konstaterar Fred Donaldson. Att när någon kommer med hårdheter mot en, kunna möta dem med kärlek och värme. Han visade oss hur vi istället för att möta hårda grepp och sparkar med argt självförsvar, ge en mjuk, omsorgsfull energi tillbaka, som de facto helt desarmerade knytnäven eller vad det var vi sträckte ut. Helt fantastiskt. ”Once the attacker has your mind, you loose.” Att lära sig leka handlar således om att våga välja den mjuka, vänliga vägen, att visa vilka vi är, utan att försvara oss eller ge efter för flykt, kamp eller frysbeteenden.

Samtidigt handlar leken just om mod. Att våga kasta oss ut. Sann lek kan se tuff ut, men bara för ett ovant öga. Fred berättade om den lilla dödssjuka pojken Paul som efter att ha sett andra barn leka ett tag, sa till sina föräldrar att han också ville leka, trots att han var fysiskt svag. Han visste att han skulle dö snart och ville uppleva denna lekfulla samvaro med andra före det. I en månad lekte han till fullo varannan dag, varannan dag vilade han. Sedan dog han. ”Paul chose to play and die, rather than live and not play.” För som Fred sa: sann lek är kärlek (kär lek!) och sann koppling, connection. Det vi alla söker djupast inne. I lekens varande bortom alla kategorier kan Guds ansikte flämta till, menade han.

Detta var en resumé att det Fred berättade om sina upptäckter med vårt djupa sätt att leka. Workshopen var fantastisk och jag har inte haft så kravlöst roligt på länge. Jag rekommenderar det varmt till alla. Framförallt alla som jobbar med barn, detta bör spridas så de får leka så här rent och inte bråka om leksaker eller annat!

Likaledes passar det alla som jag, som känner att vi slutade leka fysiskt alldeles för tidigt. In med det i förhandlingsrummen!

Tack Fred och alla på vägen som hjälp mig att få möta detta! Det stämmer helt in med allt jag redan vet om kroppsspråk och mänsklig samvaro. Original truth!

Annonser

5 kommentarer

Filed under Body & kropp, Brain and mind, Kreativitet, Kula tips, Livstankar, rörelse & movement, Utbildning

Beröringens läkande kraft

Berörning är läkande
den ger mig en nystart
i mina känslor , det är underbart
Att bli berörd
Intellektuellt , allt blir återställt
Jag låter mig bli förförd
Jag behöver det nu

Berörning är en läkande kraft
En blick , en inblick i någon
Som har styrka
Av någon vars hjärta man inte behöver upp-dyrka
Ärlighet
är något att dyrka
Berörning ges för att någon vill ge
Och berörning tas emot
Tacksamt , ej sparsamt , spendersamt
gemensamt
berör vi varandra
aktsamt , varsamt , strävande och med tiden allt mer krävande

Du kan aldrig kräva att få
Men om du ger
ska du se
att berörningen kommer just då
När du själv har inventerat
vad du behöver
Kommer investeringen att utdela klöver

Annika Marie Katherine Kihlmark, poetkollega i Sala

Lämna en kommentar

Filed under Citat livet, Dikter, rörelse & movement, Tips litteratur

Dancing through Copenhagen

Køb en havn

Buy a haven

buy a smile

and you have a haven in each human mirror

or no. Don’t even buy it. Just give it away

But if you sold it the first time, the space in your heart, then maybe you have to buy it back

Negociate with pain, fear or whoever squatted it and say:

I want you out now

I wanna cultivate something nice here

I want a haven for my heart where it can rest in peace

a haven for the turbulent waves of social life

And I am in back in Copenhagen, finishing the interesting dance theatre course of ART & SOUL with Richard Lee. With all ages and backgrounds we investigate ourselves, meetings, bodies and expressions.

And today I did a high definition scream on stage, my lovely group liked it, felt it was fascinating. Nice therapy to do horror scenes when I hated them when I was a child, couldn’t stand them on TV or stage. Live through it and it will leave. Tomorrow we perform, welcome if you’re around. Vesterbro kulturhus, time 3.27. Sharp. It’s art.

Then fantastic sauna with lovely strangers, well they are not strangers anymore now. Don’t cry for me Christiania, the truth is I never left you. You’re the ugly duck, I’m sure an architect of H.C. Andersen’s kind will see it one day.

Just like he saw the beauty in each child and told them the stories from beneath and above – like the 2 year old baby I eye play with during the whole bus ride back home.

And finally ending with feeling the beautiful community vibration of old European culture: Albanian party with hundreds of youngsters dancing in a row. In peace, holding each others hands. In Nørrebrohallen. I think I was the only blond in the house. But in heart it is the same. We came here to gather: to dance, sing, scream, laugh and cry. To handle life.

Just like when I joined some beautiful street musicians – Knud and Vicktor – at Strøget last weekend and since their mike was down I started dancing. We got a huge crowd. Without any uttered word. Just humans meeting. Young and old. I’m sure it’s on tourist youtube by now.

We came here to gather: to dance, sing, scream, laugh and cry.

Together we can do anything.

I am thankful for being alive today.
It is exiting to live when one dares.

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar, rörelse & movement

”Jag är rörelse”

Jag dansar!

Danspedagogen Carina-Maria Caurs syn på dans är som en dikt. Varsågoda:

Hon guidade oss varsamt men bestämt hem till kroppen.
Ner i fötterna och in i höfterna, upp genom ryggraden, in i bröstkorgen och upp i nacken. Hon uppmanade oss att möta upp spänningar och blockeringar med andning, rörelse och dans, och hon lärde oss att smärtsamma känslor och negativa tankemönster kan transformeras genom kroppen.

För allt vi rör på, blir så småningom till något annat.

Jag andades mig igenom trögheten.
Rörde på motståndet.
Dansade med rädslan, ilskan, sorgen och glädjen.
Rörde på mig tills jag förstod att allt är rörelse.
Att jag är rörelse.
Att allt rör sig, hela tiden – oavbrutet.
Att livet självt är rörelse – och stillhet – i oupplöslig förening – och allt hänger ihop!

Jag dansar, för det hjälper mig att vara i kontakt med min kropp, med mina känslor och med det som finns men inte syns.
Jag dansar, för att hålla mig levande, öppen och närvarande. Jag dansar, för jag vet inget kraftfullare, effektivare, roligare sätt att möta mig själv, andra människor –  och livet självt.

Tack Carina-Maria för att du satte ord på det jag alltid känt. Nu får jag lust att uppträda med min dansdikt igen! 

Mer information om Carina-Maria Caurs danskurser hittas på www.lifedancing.se 

Lämna en kommentar

Filed under Body & kropp, Citat livet, rörelse & movement