Category Archives: Brain and mind

Inre fjärrsyn

Det pågår så många dramaserier i mitt huvud
Liksom avbrott med myrkrig
Att jag har slutat kolla på TV

Jag kanske borde betala en medvetandeavgift istället

Till vem?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Brain and mind, Diktrader, Livstankar

Synas och se

Vissa vill se världen
Vissa vill ses av världen
Vissa vill ses av andra
Vissa vill ses av sig själva
Vissa vill bara se sig själva

När man ser sig själv klart tror jag att man ser världen klart och tydligt
Eftersom den bara når oss som sinnesintryck som vi reagerar på
Således är jordens samhälleliga tillstånd bara en reflektion av mänsklighetens
Jag ber för dig, min omfamnande humanitära flock
Ta ditt förnuft till fånga
Låt dina monster vandra iväg
Liksom änglarna på piedestal
Låt oss alla slappna av i vårt jobb på andelsbolaget Människa AB
Ingen chef vill ha utbrända medarbetare eller stela okreativa frukostmöten
Eller kollegor som konkurrerar istället för samarbetar med varandra

Att se eller inte se, är inte frågan
Frågan är hur och vad vi ser
i och utanför oss

Lämna en kommentar

Filed under Brain and mind, Diktrader, Livstankar, Samhällsreflektioner

Original play – den ursprungliga leken

Vad har alla levande varelser gemensamt? Att tumla runt och leka på jämbördigt och fredligt vis, synes det som. Och alla däggdjur gör det på samma sätt har lekutforskaren Fred Donaldson konstaterat. Ett sätt att ”play peace” istället för War.

I helgen hade jag privilegiet att delta i hans workshop och föreläsning om Original play – ursprunglig lek – som det kallas på svenska. Som 30-åring lämnade han en universitetskarriär och gav sig utan desto större eftertanke in på att leka med barn, på heltid, på en skola han fick jobb på. Han hade aldrig varit tillsammans med barn, än mindre visste han hur lek gick till. De lärde honom, barnen. Han fick många smällar i början men sakta började han lära sig. Och han märkte att de alla lekte likadant. Jämbördigt och utan tävling. Han fortsatte leka och utforska. Efter ett tag prövade han på att leka med tuffa gatubarn i Tijuana  – de lekte likadant bara han kom fram lekfullt brummande till dem. De släppte allt sitt våld. Och efter tio år vågade han sig in till vargarna. Dessa otroligt känsliga varelser känner genast av om det finns stress eller aggression i en människa. Efter två veckors lek vid stängslet, där vargarna mött hans händer, gick han in till dem. Och det gick bra. Alfahannen bet honom om huvudet och fällde honom till marken först, när den kände att Fred hade en spänning i nacken. Men när spänningen släppt, släppte vargen sitt grepp och så började leken. Nu har han lekt åratal med vargar. Och med gangsters i flera länder och tungt kriminellt dömda i fängelser. Och kostymnissar, nunnor, åldringar, autistiska barn, cancersjuka och muslimska kvinnor. Och delfiner och valar.

Han har märkt ett antal kännetecken i denna universella lek, denna ursprungliga lek som går bortom alla kulturella ramar: original play i motsats till cultural play (alla våra sporter, gester och definierade spel och lekar).

Det är ett fysiskt närmande med

1. en speciell, vänlig ögonkontakt, inte dominerande, inte undergivande.

2. fysisk beröring i grader: först rör man vid händer och fötter, sedan kroppen, huvudet sist. Båda parter bör vara med på kontaktgraden. Händerna är alltid öppna, aldrig stängda och man håller aldrig fast den andra parten.

3. Inget tävlingsbeteende. Detta leder till att det inte finns några kamper, inga fighter. Därmed inte heller någon hämnder eller något skuldbeläggande.

Fred Donaldson konstaterade alltså att det finns ett grundläggande sätt för levande varelser att lekfullt samvara. Det är en fysisk vänlighet som transcenderar alla vanliga kategorier vi stoppar in oss i. Vi är inte män eller kvinnor, vuxna eller barn, friska eller sjuka, små eller stora, rika eller fattiga, utbildade eller inte, civiliserade eller våldsamma, människor eller djur. Vi är bara lekfulla varelser i kontakt. Fred beskriver det som att  ”Original play allows us to step out of our categories within which we live our lives.” ”We take off our lion suits and that keeps the playground safe”.

Således är en sådan lek sant fredsskapande – alla är lika och bortom våra ”lejondräkter” som vi ofta startar bråken med. Som ett barn sa till honom ”play is when we know we aren’t different from each other.”

Kulturella lekar och spel går ofta ut på att någon vinner och andra förlorar. Det är tävlingsinstinkt som ofta premieras och det finns strikta regler man ska hålla sig till. Straff är en stor del i alla kulturella lekar, spel och sporter. Likaså självförsvar. Fred minns att som barn så gick han och folk omkring honom ofta ut och lekte krig. Play war. Men hur ofta säger någon ”jag ska gå ut och leka fred nu”? Han konstaterar att för vuxna idag är fred ofta ett substansiv, men egentligen är fred ett verb. Fred är en handling. Att möta en annan varelse med kärlek och respekt. Och det djupaste sättet verkar vara i leken eller en lekfull attityd. Överlevnad finns, men om man ser det som livets slutmål blir livet en tävling. Istället borde ju att blomstra och utvecklas vara livets mål, thrival instead of survival.

Istället för självförsvar när hårda saker kommer, så blir det i sann lek en fråga om self disappearance, att ens själv, ens ego försvinner. Man bara är. Således kräver sann lek stor fysisk och emotionell övning. Att kunna göra sig rund, fysiskt och emotionellt, så att man kan ta fall.

Denna attityd till människor omkring oss kan tas från leken till hela livet, konstaterar Fred Donaldson. Att när någon kommer med hårdheter mot en, kunna möta dem med kärlek och värme. Han visade oss hur vi istället för att möta hårda grepp och sparkar med argt självförsvar, ge en mjuk, omsorgsfull energi tillbaka, som de facto helt desarmerade knytnäven eller vad det var vi sträckte ut. Helt fantastiskt. ”Once the attacker has your mind, you loose.” Att lära sig leka handlar således om att våga välja den mjuka, vänliga vägen, att visa vilka vi är, utan att försvara oss eller ge efter för flykt, kamp eller frysbeteenden.

Samtidigt handlar leken just om mod. Att våga kasta oss ut. Sann lek kan se tuff ut, men bara för ett ovant öga. Fred berättade om den lilla dödssjuka pojken Paul som efter att ha sett andra barn leka ett tag, sa till sina föräldrar att han också ville leka, trots att han var fysiskt svag. Han visste att han skulle dö snart och ville uppleva denna lekfulla samvaro med andra före det. I en månad lekte han till fullo varannan dag, varannan dag vilade han. Sedan dog han. ”Paul chose to play and die, rather than live and not play.” För som Fred sa: sann lek är kärlek (kär lek!) och sann koppling, connection. Det vi alla söker djupast inne. I lekens varande bortom alla kategorier kan Guds ansikte flämta till, menade han.

Detta var en resumé att det Fred berättade om sina upptäckter med vårt djupa sätt att leka. Workshopen var fantastisk och jag har inte haft så kravlöst roligt på länge. Jag rekommenderar det varmt till alla. Framförallt alla som jobbar med barn, detta bör spridas så de får leka så här rent och inte bråka om leksaker eller annat!

Likaledes passar det alla som jag, som känner att vi slutade leka fysiskt alldeles för tidigt. In med det i förhandlingsrummen!

Tack Fred och alla på vägen som hjälp mig att få möta detta! Det stämmer helt in med allt jag redan vet om kroppsspråk och mänsklig samvaro. Original truth!

5 kommentarer

Filed under Body & kropp, Brain and mind, Kreativitet, Kula tips, Livstankar, rörelse & movement, Utbildning

The battery man

Life is boring and you need to tune up, get on fire? Then check out this man, Slaviša Pajkić from Požarevac in Serbia. He is called the Battery man, since he is unharmed by high electrical power going through him, instead he is able to send out electricity – to light or heat or heal things.

or http://www.wimp.com/batteryman/

Here he beats the world record and wins a Guinness 🙂

Wonders of nature are good, since they remind us about how much there is left for us to discover.

Enjoy the day and your electrical power 🙂

Lämna en kommentar

Filed under Body & kropp, Brain and mind, Video

How long is an opinion?

”We cling to our own point of view, as though everything depended on it. Yet our opinions have no permanence; like autumn and winter, they gradually pass away.”

Chuang Tzu (Chinese philosopher, 400 BCE)

Någonting att minnas när vi fördömer det förflutna, vårt eget eller samhällets, eller är så rädda för det som inte är politiskt korrekt, just nu?

Kvinnlig rösträtt. Avskaffat slaveri. Okriminaliserad homosexualitet. Det var inte politiskt korrekt för inte så länge sedan.

De som tänker nytt, med hjärtat, är de som för ett samhälle ”framåt”. Bort ur inskränkhetens mörker. Till bara öppenhet och kärlek till slut.

Tror jag. Just nu.

Lämna en kommentar

Filed under Brain and mind, Citat livet, Politik, Språk och ord

Sen zen scen -buddhism?

Jag besöker Lunds zenbuddhistiska center och sitter med en kväll. Efteråt intressanta samtal om vad tid är (snabbheten i förändring kanske? manifesterad i snabbheten i rörelse, på minsta partikelnivå). Vad Darwins tanke om överlevnad av den lämpligaste egentligen innebär i dagens högteknologiska, kommunikationsorienterade samhälle, om samhällsfenomen kan ha medvetanden, om mer är fotoner går att teleportera. Bland annat.

Landar hemma i väns kollektiv i Malmö. Nanofysikern kläcker ur sig:

”Titta inte på mig. Jag har inte gjort något.”

-Gud-

 

Sov gott världen

Imorgon stiger vi upp eller ner, beroende på var i rymden vi har vilat

Lämna en kommentar

Filed under Brain and mind

Att bli en integrerad jordmån

Vad gör man när det händer så mycket att man knappt hinner med?

Det är som att man är iakttare i sitt eget liv. Man iakttas och är iakttagen på en gång. Sin egen spion, sin egen korrespondent, sin egen terapeut, bönematta och frälsare. Fascinerande.

Det händer mig alltmer den senaste tiden. Jag har levt som en kameleont hela mitt liv – över gränser, om språk, land, dialekt, grupp, intresse, värderingar. Jag har spelat så många roller att jag inte vetat vem av dem jag ska identifiera mig mest med. Nu börjar de vattentäta skotten mellan dem att rasera. Strukturen av separation krackelerar och jag börjar sakta bli integrerad. Det där fina som typ väl alla, stater som människor, drömmer om. Hela. Kanske jorden mest av allt.

Att strukturen av separation ska krackelera. Att de där blockeringarna vi byggt upp, inom oss och sedan transplanterat ut i en internationell värld. Gränsposteringarna som färgas av blod, skrik, hunger, mobbning och ojämlikhet. (Har ni tänkt på att ordet internationell, som betyder mellanfolklig, förutsätter att vi redan har separerat oss i grupper och kanske nationer/länder?)

Jag vet att vår gemensamma värld idag är så organiserad att den inte skulle klara sig utan mycket av dessa gränser. Men samtidigt tror jag fullt och fast, av egen erfarenhet, att den enda riktiga separationen vi verkligen behöver lära oss, för den är fysikaliskt sett ofrånkomlig, är den om vår egen kroppsliga verklighet. Att lära känna oss själva, mentalt, fysiskt och emotionellt, i det ramverk som kallas mindbody på engelska, kroppsinne på svenska kanske, är den djupaste och mest grundliga gränsdragning som finns för våra liv. Vi föds och dör ensamma. Vi lever här bredvid varann men lever i vår egen medvetandevärld – som vi ibland tror att vi kopplar ihop med varandra genom ord som blir mentala föreställningsvärldar. Men vi är våra egna enheter, neurologiskt, synapsmässigt, ja totalt. Den som blir mästare över sitt medvetande är därmed också en självständigare person.

Inga krig, ingen girighet, mobbning eller miljöförstöring sker utan att det startas i oss människor, i våra egna medvetanden. Där är roten. Hysterisk gränsdragning utanför oss själva tror jag beror på att vi saknar tillräckligt mycket inre, att förstå vad som är i oss och vad som är omvärlden. Roten är i medvetandet. Således är det där vi ska gödsla.

Och nu håller det på att vändas om i min jord där, i mitt medvetande. Och de onda rötterna håller på att tyna bort, en efter en. Sakta når de ytan, och när jag slutar vattna dem, torkar de sakta bort. De där ”ogräsen” som separerat delar av mig från andra delar.

Jag börjar sakta bli en integrerad jord – mån. Någonting att måna om.

Let’s plant.

Lämna en kommentar

Filed under Body & kropp, Brain and mind, Livstankar