Category Archives: Body & kropp

Original play – den ursprungliga leken

Vad har alla levande varelser gemensamt? Att tumla runt och leka på jämbördigt och fredligt vis, synes det som. Och alla däggdjur gör det på samma sätt har lekutforskaren Fred Donaldson konstaterat. Ett sätt att ”play peace” istället för War.

I helgen hade jag privilegiet att delta i hans workshop och föreläsning om Original play – ursprunglig lek – som det kallas på svenska. Som 30-åring lämnade han en universitetskarriär och gav sig utan desto större eftertanke in på att leka med barn, på heltid, på en skola han fick jobb på. Han hade aldrig varit tillsammans med barn, än mindre visste han hur lek gick till. De lärde honom, barnen. Han fick många smällar i början men sakta började han lära sig. Och han märkte att de alla lekte likadant. Jämbördigt och utan tävling. Han fortsatte leka och utforska. Efter ett tag prövade han på att leka med tuffa gatubarn i Tijuana  – de lekte likadant bara han kom fram lekfullt brummande till dem. De släppte allt sitt våld. Och efter tio år vågade han sig in till vargarna. Dessa otroligt känsliga varelser känner genast av om det finns stress eller aggression i en människa. Efter två veckors lek vid stängslet, där vargarna mött hans händer, gick han in till dem. Och det gick bra. Alfahannen bet honom om huvudet och fällde honom till marken först, när den kände att Fred hade en spänning i nacken. Men när spänningen släppt, släppte vargen sitt grepp och så började leken. Nu har han lekt åratal med vargar. Och med gangsters i flera länder och tungt kriminellt dömda i fängelser. Och kostymnissar, nunnor, åldringar, autistiska barn, cancersjuka och muslimska kvinnor. Och delfiner och valar.

Han har märkt ett antal kännetecken i denna universella lek, denna ursprungliga lek som går bortom alla kulturella ramar: original play i motsats till cultural play (alla våra sporter, gester och definierade spel och lekar).

Det är ett fysiskt närmande med

1. en speciell, vänlig ögonkontakt, inte dominerande, inte undergivande.

2. fysisk beröring i grader: först rör man vid händer och fötter, sedan kroppen, huvudet sist. Båda parter bör vara med på kontaktgraden. Händerna är alltid öppna, aldrig stängda och man håller aldrig fast den andra parten.

3. Inget tävlingsbeteende. Detta leder till att det inte finns några kamper, inga fighter. Därmed inte heller någon hämnder eller något skuldbeläggande.

Fred Donaldson konstaterade alltså att det finns ett grundläggande sätt för levande varelser att lekfullt samvara. Det är en fysisk vänlighet som transcenderar alla vanliga kategorier vi stoppar in oss i. Vi är inte män eller kvinnor, vuxna eller barn, friska eller sjuka, små eller stora, rika eller fattiga, utbildade eller inte, civiliserade eller våldsamma, människor eller djur. Vi är bara lekfulla varelser i kontakt. Fred beskriver det som att  ”Original play allows us to step out of our categories within which we live our lives.” ”We take off our lion suits and that keeps the playground safe”.

Således är en sådan lek sant fredsskapande – alla är lika och bortom våra ”lejondräkter” som vi ofta startar bråken med. Som ett barn sa till honom ”play is when we know we aren’t different from each other.”

Kulturella lekar och spel går ofta ut på att någon vinner och andra förlorar. Det är tävlingsinstinkt som ofta premieras och det finns strikta regler man ska hålla sig till. Straff är en stor del i alla kulturella lekar, spel och sporter. Likaså självförsvar. Fred minns att som barn så gick han och folk omkring honom ofta ut och lekte krig. Play war. Men hur ofta säger någon ”jag ska gå ut och leka fred nu”? Han konstaterar att för vuxna idag är fred ofta ett substansiv, men egentligen är fred ett verb. Fred är en handling. Att möta en annan varelse med kärlek och respekt. Och det djupaste sättet verkar vara i leken eller en lekfull attityd. Överlevnad finns, men om man ser det som livets slutmål blir livet en tävling. Istället borde ju att blomstra och utvecklas vara livets mål, thrival instead of survival.

Istället för självförsvar när hårda saker kommer, så blir det i sann lek en fråga om self disappearance, att ens själv, ens ego försvinner. Man bara är. Således kräver sann lek stor fysisk och emotionell övning. Att kunna göra sig rund, fysiskt och emotionellt, så att man kan ta fall.

Denna attityd till människor omkring oss kan tas från leken till hela livet, konstaterar Fred Donaldson. Att när någon kommer med hårdheter mot en, kunna möta dem med kärlek och värme. Han visade oss hur vi istället för att möta hårda grepp och sparkar med argt självförsvar, ge en mjuk, omsorgsfull energi tillbaka, som de facto helt desarmerade knytnäven eller vad det var vi sträckte ut. Helt fantastiskt. ”Once the attacker has your mind, you loose.” Att lära sig leka handlar således om att våga välja den mjuka, vänliga vägen, att visa vilka vi är, utan att försvara oss eller ge efter för flykt, kamp eller frysbeteenden.

Samtidigt handlar leken just om mod. Att våga kasta oss ut. Sann lek kan se tuff ut, men bara för ett ovant öga. Fred berättade om den lilla dödssjuka pojken Paul som efter att ha sett andra barn leka ett tag, sa till sina föräldrar att han också ville leka, trots att han var fysiskt svag. Han visste att han skulle dö snart och ville uppleva denna lekfulla samvaro med andra före det. I en månad lekte han till fullo varannan dag, varannan dag vilade han. Sedan dog han. ”Paul chose to play and die, rather than live and not play.” För som Fred sa: sann lek är kärlek (kär lek!) och sann koppling, connection. Det vi alla söker djupast inne. I lekens varande bortom alla kategorier kan Guds ansikte flämta till, menade han.

Detta var en resumé att det Fred berättade om sina upptäckter med vårt djupa sätt att leka. Workshopen var fantastisk och jag har inte haft så kravlöst roligt på länge. Jag rekommenderar det varmt till alla. Framförallt alla som jobbar med barn, detta bör spridas så de får leka så här rent och inte bråka om leksaker eller annat!

Likaledes passar det alla som jag, som känner att vi slutade leka fysiskt alldeles för tidigt. In med det i förhandlingsrummen!

Tack Fred och alla på vägen som hjälp mig att få möta detta! Det stämmer helt in med allt jag redan vet om kroppsspråk och mänsklig samvaro. Original truth!

5 kommentarer

Filed under Body & kropp, Brain and mind, Kreativitet, Kula tips, Livstankar, rörelse & movement, Utbildning

Vårens kurser om kropp och röst

Nu är det dags att anmäla sig till vårens kurser om kropp och röst som jag håller i Göteborg! Ett ypperligt tillfälle att få ta reda på mer om sig själv, sitt kommunikationssätt och sina tolkningsramar – på ett lekfullt sätt!

Stockholm kommer också snart..

Det sociala kroppsspråket och utstrålning

helgkurs – 23 och 24 februari 2013
Vi undersöker vår ordlösa kommunikation på olika sätt.
Hur speglar och bekräftar vi varann i vardagssituationer? Hur vinner vi trovärdighet, vad är våra ticks?
En kurs för glad självinsikt.
Anmälan:

Den berättande rösten

helgkurs – 16 och 17 mars 2013
Rösten är halva vår kommunikation och berättar mycket om oss.
Med andningstekniker undersöker vi bl a tonläge, melodi, pauser och deras betydelse.
En kurs för örat, stämbanden och lungorna.

Helgkurs lördag 16/3 kl 10.00-18.00 & söndag 17/3 kl 10.00-16.00.
Lunch ingår ej (ta med egen lunchmat eller gå till närbeläget café).

Uppge fackförbundstillhörighet för att erhålla eventuell rabatt!

Anmälan:

Lämna en kommentar

Filed under Body & kropp, Kurser och workshopar

The battery man

Life is boring and you need to tune up, get on fire? Then check out this man, Slaviša Pajkić from Požarevac in Serbia. He is called the Battery man, since he is unharmed by high electrical power going through him, instead he is able to send out electricity – to light or heat or heal things.

or http://www.wimp.com/batteryman/

Here he beats the world record and wins a Guinness 🙂

Wonders of nature are good, since they remind us about how much there is left for us to discover.

Enjoy the day and your electrical power 🙂

Lämna en kommentar

Filed under Body & kropp, Brain and mind, Video

Att bli en integrerad jordmån

Vad gör man när det händer så mycket att man knappt hinner med?

Det är som att man är iakttare i sitt eget liv. Man iakttas och är iakttagen på en gång. Sin egen spion, sin egen korrespondent, sin egen terapeut, bönematta och frälsare. Fascinerande.

Det händer mig alltmer den senaste tiden. Jag har levt som en kameleont hela mitt liv – över gränser, om språk, land, dialekt, grupp, intresse, värderingar. Jag har spelat så många roller att jag inte vetat vem av dem jag ska identifiera mig mest med. Nu börjar de vattentäta skotten mellan dem att rasera. Strukturen av separation krackelerar och jag börjar sakta bli integrerad. Det där fina som typ väl alla, stater som människor, drömmer om. Hela. Kanske jorden mest av allt.

Att strukturen av separation ska krackelera. Att de där blockeringarna vi byggt upp, inom oss och sedan transplanterat ut i en internationell värld. Gränsposteringarna som färgas av blod, skrik, hunger, mobbning och ojämlikhet. (Har ni tänkt på att ordet internationell, som betyder mellanfolklig, förutsätter att vi redan har separerat oss i grupper och kanske nationer/länder?)

Jag vet att vår gemensamma värld idag är så organiserad att den inte skulle klara sig utan mycket av dessa gränser. Men samtidigt tror jag fullt och fast, av egen erfarenhet, att den enda riktiga separationen vi verkligen behöver lära oss, för den är fysikaliskt sett ofrånkomlig, är den om vår egen kroppsliga verklighet. Att lära känna oss själva, mentalt, fysiskt och emotionellt, i det ramverk som kallas mindbody på engelska, kroppsinne på svenska kanske, är den djupaste och mest grundliga gränsdragning som finns för våra liv. Vi föds och dör ensamma. Vi lever här bredvid varann men lever i vår egen medvetandevärld – som vi ibland tror att vi kopplar ihop med varandra genom ord som blir mentala föreställningsvärldar. Men vi är våra egna enheter, neurologiskt, synapsmässigt, ja totalt. Den som blir mästare över sitt medvetande är därmed också en självständigare person.

Inga krig, ingen girighet, mobbning eller miljöförstöring sker utan att det startas i oss människor, i våra egna medvetanden. Där är roten. Hysterisk gränsdragning utanför oss själva tror jag beror på att vi saknar tillräckligt mycket inre, att förstå vad som är i oss och vad som är omvärlden. Roten är i medvetandet. Således är det där vi ska gödsla.

Och nu håller det på att vändas om i min jord där, i mitt medvetande. Och de onda rötterna håller på att tyna bort, en efter en. Sakta når de ytan, och när jag slutar vattna dem, torkar de sakta bort. De där ”ogräsen” som separerat delar av mig från andra delar.

Jag börjar sakta bli en integrerad jord – mån. Någonting att måna om.

Let’s plant.

Lämna en kommentar

Filed under Body & kropp, Brain and mind, Livstankar

Kroppsworkshopar på Krokstrandsfestivalen

Imorrn börjar den sista Krokstrandsfestivalen – Sveriges mysigaste festival vid en fjord (ja vi har väl inte så många)!

Längst upp i Bohuslän bjuds det på musik, dans, färger, föreläsningar och workshops och underbar natur i dagarna tre.

På fredag håller Orlando och jag en workshop i grundläggande akrobatik och på lördagen blir det en om kroppsspråk – detta spännande med vad våra kroppar förmedlar. Eller egentligen: vad vi förmedlar, medvetet eller omedvetet!

Välkommen om du är i trakterna!

Du kan läsa mer om det spännande programmet här

Lämna en kommentar

Filed under Body & kropp

Swinging kids och underbar flash mob i dansens tecken

Här är mitt dansreportage från förra veckans Sommarlov i P4 där de dansande barnen i Herräng fick berätta om varför de vill vara swingkids och lära sig lindyhop och charleston!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3949&artikel=5188941

Själv provade jag på att vara den dansande gorillan igen efter sex år, men det är en helt annan historia.

Vet du inte hur swingdans ser ut, så kolla in detta härliga klipp. Här börjar Denvers flygplats besökare plötsligt att svänga loss!

Lämna en kommentar

Filed under Body & kropp, Dans, Journalistik

A greener mind through self-observation

Publicerat på Commute Greener också:

We transport ourselves long distances in our outside, social lives. But what about inner transportation? How often do we consider where we go and what we experience on the inside of ourselves, our minds and bodies?

Because after all, we all spend our whole lives living in our minds and consciousness. If we want to change our habits – if we commute or not, how we treat this planet or our family or friends etc – then the first  place where the change needs to take place, is in the mind. When the mind gets focused, changes can come quickly.

This is a short story of a cool inner transportation tool that definitely makes the mind ”greener” – fresher, cleaner, purer!

A couple of weeks ago I spent ten days in silence, without contact with the outside world, to learn to focus my mind and slowly clear it of unnecessary burdens. The course took place in Sweden but exists all over the world (www.dhamma.org). The technique of vipassana meditation, which this is called, is teaching self-observation and is simple, scientific and non-sectarian. One only works with one’s own physical reality and learn to focus the mind and develop an equanimous mind towards what one experience.

Simple I say, in retrospective, but when learning to focus the mind on one’s own physical reality the first time, it was crazy. Many people realise how unfocused they are, when internet, mobile phone, work, social life etc is taken away. Me too. And it is sometimes tough to meet oneself, truely. But it is like the earth. If we want it to be greener and our travelling so, we have to do the work. There is no short cut to paradise, anywhere.

After ten days of meditation I came out much lighter. Sorrows, irritation, stress, anger, crazy desires or fear, were gone or diminished. And I continue to sit and meditate in daily life, as I find it helping my ”mental immune system”. This was my forth course, I did my first summer 2010. Having three university degrees and a couple of more diplomas, I consider this the best tool I have ever learnt. A tool for life and health. I am more present, more conscious about my actions, feelings and choices, and less stressed. I feel more empowered. And a purer mind has made greener actions more important.

And the best thing (from a social point of view) is that it is taught for free. Old meditation students pay for new students, and so it is given further. The profit is better life quality for everyone concerned.

If this sounds interesting, you find more information at www.dhamma.org. Courses are given all over the world in the same way.

A recent article in Financial Times about vipassana meditation:

http://www.ft.com/intl/cms/s/2/a5e3476e-2a36-11e1-8f04-00144feabdc0.html#axzz1p8BJlLiW

A beautiful video how children are learning how to work with their minds:

Nice inner journeys and a greener, fresher mind!

Lämna en kommentar

Filed under Body & kropp, Brain and mind, Livstankar