Tacksam för att våga leva i nuet

Vad är störst i livet? Vad tar över och skapar glädje och ro i vilken situation som helst?

Jag sitter hemma förkyld och har knappt några gig och jobb inbokade detta nya år. Jag vill på turné i sommar men har ingen manager och inget band. Borde jag känna oro? BORDE?! Borde är ett ord från ett medvetande som inte riktigt har tillit till livet och universum och att det som sker, sker av en orsak och att allt har sin tid. Tillit till att kärleken skapar världen och att det som är ämnat att ske kommer att ske. Kärleken ”borde” aldrig något. Kärleken ÄR. Kärleken ger av sig själv, just för att den inte är i samma dimension som krav.

Således väller mitt bröst över av tacksamhet i denna stund. Jag är tacksam för att firat en jul i fred med min familj, den första på många år. Över att ha firat nyår med gamla och nya vänner och få ha mött flyktingar och gett dem ett mänskligt ansikte av Sverige genom dagar av dans och ursprunglig lek. Jag har lekt mig bortom alla krigens spår, in i vår kärna där kärleken alltid råder.

Jag är tacksam för att jag mer och mer vågar lita på nuet, det enda jag ”har”, den enda plats jag är på.

Jag är här och nu
detta ögonblicks fru Vi friar till varandra i alla stunder
fria går vi genom livets blunder
Till evighetens/kärlekens gyllene lunder
Där sjunger vi vår sång
och dansar vi vår gång

Igår var en dag av detta eviga nu.

Vaknar. Känner in mig och livet innan jag kliver upp. Tar mig av mig kläderna för duschen. Inser att min kropp gillade att vara naken så gör morgonyoga naken, trots att vardagsrummet ej är så varmt. Värmen kommer inifrån. Mediterar en stund på kudden, möter mina tvivlande tankar och frustration med observation. Äter härlig frukost med morgonsolen i ansiktet som påminner mig om ljuset i allt. Gör mig redo att gå till pianot och prova spela. Blir istället en vacker promenad med sång i Järvafältets snögnistrande skogsgläntor. Jag och evigheten är ett. Kommer hem och ser grannen äta brunch. Jag får komma in och dela nuet med dem, vi smakar på mat och goda drömmar. Jag improviserar för dem om grodorna som vill hoppa ner i vaken på Hellasgården, dit de är på väg. Sedan piano en stund men hittar ej flödet så tvivlen kommer upp igen. Går hem och börjar städa. Jag gör det äntligen: skrubbar inte bara golvet utan också hörnen i mitt rum. Torkar listerna bakom skrivbordet som nog inte torkats på åratal, sedan mormor bodde här. Känns underbart efter när dammet är borta. Jag är på reningens väg, på flera plan!

Skyndar iväg till S:ta Clara kyrka och konsert. Min väninna lyser i Stockholms domkyrkokör och tonerna fyller oss. Efteråt springer O upp och vill leka framför altaret. Jag kommer med och börjar improvisera i det fantastiska kyrkorummet:

Det gudomliga finns i oss alla
Det handlar om att falla in i oss själva
Själ va Själ vaVi har alla ett skäl att vara här
Lyssna på våra hjärtan
och ta oss igenom smärtan
(fortsättning följer)

O lever helt i nuet med sina 4 år och påminner mig om att det enda som räknas är ärlighet där. Här. Dopfunten blir en spännande plats att klättra upp i. När vi lyckas lämna kyrkan är varje kvarter en lekplats.

Jag far till en överraskningsfödelsedagsfest där ett frieri plötsligt sker. Ett år efter att han gick ner på knä och friade till henne känner hon att det är hennes dags, klart att inför ett äktenskap ska båda få frågan och svara! Således går hon ner på knä. Inte ett öga är torrt, han är överväldigad. Jag ser fram emot den dag jag vill och kan ge min kärlek totalt till en person. Jag dansar loss och möter en duktig fotograf. Vi bestämmer oss för att leka med kameran ihop på måndag – skapa lite magi.

Jag åker till nästa födelsedagsfest. Hon tickar redan midnatt och jag inser hur sen jag är, har säkert missat jammet och festen. Så börjar leka med rytmägget på tuben – en kille nappar. Han får det, jag får ordet pappa av honom. Börjar rappa för gänget medan vi rullar vidare, i stil med:

Fäder är som bräder
de bygger hus som vi kan bo i
fysiskt och mentalt, både trångt och kalt
Fäder är som bräder
De undrar om vi är av rätt virke
för att klara oss självaFäder är som bräder
undrar om vi kan bräda dom
Om vi är av riktigt virke
Om vi känner våra rötter tillräckligt väl
Papapapapapapapapapapapapapapapa
Pappa nu vill jag bygga själv
Bygga mitt eget hus
Klara mig själv så du får vara gäst i mitt hus med bus

Vi gillar stunden, både killarna och jag är glatt överraskade över vad som sker. Framme i Tensta, pulsar hem till ordbrodern som just fyllt år. Han får en färgglad sjal, som en Palestinasjal fast för hela världen. Vi går loss i jam, V på gitarr och alla i sång. Vi jammar och sjunger om friheten att lyssna inåt och välja våra egna vägar, bortom allt påtvingat. Ren kärlek i kreativt flöde. Vi rullar hemåt. Tuben blir ett enda långt jam också, jag rappar om allt i nuet och V gör rytmer. Så underbart. Jag fortsätter ensam sista biten på blå linjen, möter Muhammed från Husby som smyglyssnar när jag rappar loss på Västra skogens perrong. Blir rapp, dans, akrobatik och lek hela vägen hem till Kista. Muhammed skrattar hela vägen och avslutar: om du fortsätter så här kommer du aldrig bli gammal. Jag känner på mig att han har rätt. Mamma är redan 70 år men som ett friskt barn i sinnet. Jag är i säng vid fem. Somnar i nuet.

Och det är först när jag återger allt som skett denna dag – en dag då jag var förkyld och skulle ta det lugnt, dvs inte planera utan bara vara i nuet – som jag inser hur mycket jag upplevt. Ty jag var alltid i nuet. När vi livet i nuet är livet oändligt. Jag är ingen expert på det än, men tilliten växer. Därför ville jag dela detta mer dig, min medmänniska. Med tillit till hjärtat och nuet kan allt ske och livet bli magiskt. För oss alla. Jag är så tacksam för det.

Tack. NU.

 

Annonser

1 kommentar

Filed under Livstankar

One response to “Tacksam för att våga leva i nuet

  1. Ruth, vad fint att få dela dina tankar. Skönt att veta att vi är fler som väljer att lita på universum dessa dagar, trots att det är skrämmande och oklart vad som sker. Nog fasen finns det en mening med allt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s