Att sakna sig själv

Ibland känns det som att jag saknar någon. Saknar någon innerligt. Efter ett tag inser jag att den jag saknar, mest av allt, är mig själv. Jag saknar andra sidor i mig själv. Sidor jag har men som inte varit levande och vägledande i mitt liv på länge. Sidor av glädje och gemenskap, av givmildhet och godhet, av lekfullhet och skön skapelse. Jag saknar helt enkelt att vägledas av det goda inom mig.

Jag vet att smärtan finns där, bubblorna av distans och utanförskap finns ännu i min kropp och mitt medvetande. Men de styr inte helt. Och någonstans vet jag att de kom som gäster i mitt hus och jag har börjat tro att de är permanenta inneboende, att de till och med är jag. Rädslan sitter på mitt bröst och håller mig tillbaka många gånger.

Så vad saknar jag i mig själv egentligen?

Jag saknar att ha ett så öppet och varmt hem att vem som helst kan stiga över tröskeln och det känns som en gåva. Att mitt hjärta är så stort att det kan möta vem som helst med öppenhet och värme. Det har funnits stunder i mitt liv då det varit så. Som barn valde jag genomgångsrummet när vi flyttade – alla som kom på besök gick igenom mitt rum.

Jag saknar att vakna och känna glädje inför livet och dagen och det jag ska göra under dagen. Att känna ren livsglädje och tillförsikt, var dag. Jag har det ibland numera, men inte alltid. Denna depression jag dök ner i för tre år sedan har fortfarande sina spår. Och i botten ligger en sorg från barndomen, en enorm sorg, som jag fortfarande inte har bearbetat klart. Det gör ont.

Och jag saknar min humor och snabba tunga i ordlekar. Jag vill underhålla med min tunga var dag! Få leka och bolla snabbt i ord och tanke med folk. Much ado about nothing, ah den komedin och de ordbråk de har där! Sådant vill jag skapa idag! Jag har tillbringat många dagar ensam de senaste åren, det är en sorg när man har ordets gåva. Men igen, det är jag som har isolerat mig och inte vågat mig ut och möta världen. Det är inte tvärtom. Den största delen av världen vet ju inte om att jag finns.

Och även när jag tänker på att jag saknar någon människa, så när jag gräver djupare i mitt medvetande så är den jag saknar, det är mig själv med den människan. Hur JAG ÄR med den. Andra människor är triggers (på ytan) för att jag ska tillåta mig att släppa fram en eller annan sida. Så är det. Självklart vill jag se dem välmående och glada, men efter att ha mediterat länge nu inser jag hur självcentrerad jag är (vilket de flesta av oss är) och jag erkänner att jag ofta umgås med folk för min egen skull, inte för deras. Det kan dock vara en sund inställning, en sund egoism, där man inser att man först måste ta hand om sig själv, först därefter kan man hjälpa andra.

Så går det en liten stund och så inser jag att jag visst bryr mig om andra människor på djupet, och jag vill se dem glada, friska och med livsglädje. Såklart! SÅ KLART, hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Men jag inser att jag mest bryr mig om mig, eftersom jag är mig. Om jag inte mår bra är jag inte till nytta för någon eller något. Existensen, universum vill att jag ska må bra, i varje sekund. Livet bara längtar efter att vi alla människor ska inse att vi får må bra i varje ögonblick. Att vi förstår att vi själva har skapat och skapar vår verklighet i varje sekund.

Så när jag konstaterar att jag längtar efter mig själv, de goda, givande, skapande sidorna i mig. Då är det helt enkelt att jag känner att jag inte är i mitt hjärta, essens och esse. Jag sitter fast i oro eller annat. Dumt. Men kommer man väl på sig med att inte göra det man gillar eller inte vara avslappnad, då är man första steget på vägen för att ändra det.

Förr brukade jag alltid säga, le mot solen så ler den mot dig. Så känner jag alltjämt. Och när vi inser att vi har solen och ljuset inom oss, då behöver vi inte vara rädda för molniga dagar och stormar utanför oss eller inuti oss. Någonstans lyser alltid en stjärna i oss, även om det är avlägset.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s