Den dansande ängeln i oss själva

2013-01-18 13.17.15Att vara människa är det svåraste och lättaste som finns. Det är det lättaste eftersom det är det vi är, från det vi föds tills vi dör. Vi är människor, punkt.

Samtidigt gör vi det till det svåraste för att vi inte vet hur vi fungerar, vi förstår inte hur naturen verkar inom oss och hur vi är en del av universum. Vi sätter oss på tvären mot naturen och verkligheten och ifrågasätter den, vi bråkar med den och säger att den ska vara på ett annat sätt. Varför gör de inte som jag vill? Min familj, mina muskler när jag tränar, min skola, arbetsplats eller land? Varför missförstår min älskare mig trots att jag vill väl? Vi ifrågasätter verkligheten, det vi känner inom oss och därmed gör vi oss till offer för verkligheten. Vi lägger ibland år på att förstå varför något hände och vara arg över det.

Men när vi lär oss att spela med verkligheten är det så otroligt vackert! När vi lär oss pardansen med livet – för att leva är som en pardans där man både för och följer. Och ju bättre man lär sig båda rollerna, desto bättre går dansen. It takes two to tango! Och i livet är dansen människan tillsammans med natur och naturlagen, attraktionslagen. Håller jag hårt i min partner, stelnar den också till för att kunna dansa. Är jag slapp och faller helt i dess armar, förlorar jag mitt eget fotfäste och det blir ingen dans. Att bära sig själv med lyhördhet och närvaro är det som ger glädje, fart och känslighet åt dansen.

I pardans lär man sig sakta att lita på ryggmärgen, att lita på kroppen, intuitionen och att man är större än sitt intellekt. Det gäller ju livet också! Och precis som pardans inte kan läras genom att sitta vid ett skrivbord, lika lite kan man lära sig om livet och naturen genom böcker. Det är på riktigt, i mötet med andra människor och djur och natur som vi verkligheten får pröva våra danssteg. Och ingen dans har en mästare som inte har gjort tusentals misstag. Att trampa på tår också i klantighet. Men den ettåring som gett upp första gången hen föll, hade aldrig kunnat springa idag. Get up again, lyssna på rösten inuti dig som säger om vad du lyser för! Vad får dig att lysa! Gå ut och gör det i världen! Det vi gör med glädje i världen, gör vi också för världen – för världen är ”bara” det vi skapar ihop. När alla människor väljer sin egen glädje varje dag, då är världen de facto en fantastisk plats. Senaste veckan har främlingar kommit fram och tackat mig och gett mig komplimanger när jag dansat på tunnelbanan, sjungit på torg och rappat på gatan. Jag gjorde det för min skull, då var det en gåva.

Så svårt, så lätt att vara människa.

Jag vandrar var dag, inuti och utanför mig själv. Idag föll första snön och jag sprang i skogen och kände mig själ sjunga av glädje och frihet åt trädens totala acceptans. De ifrågasätter aldrig verkligheten, de bär sig med stolthet i alla sina kringelkrokar och inristningar de fått på sin bark.

När mina fotsteg på jorden kan skapa tillfälliga änglar utan förorening, det vill säga, som när jag går i snö – då är min gångstil inte bara hållbar, då är den formbar i varje ögonblick.
Dagens enrading

Och faktum är att de vandrar omkring i levande form också, jag möter dem ständigt. De ler genom ögon och klara medvetanden, änglarna. Tack livet för att du möter mig så stort nu!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s