Vi är större än wikipedia

Ibland känner jag mig som internet. Lika bred innehållsmässigt, lika stor och utbredd – och lika full av virus. 

Jag är full av trojanska hästar som när som helst är redo att kliva in i och uppta mina dyrbara upplevelsecentra där jag lever. Soldater av misstro, förakt och rädsla som är beredda att hugga ner vilken figur av hopp, kärlek, vänskap, mod, kreativitet eller samarbete som rör sig sig på mitt medvetandes stigas eller bor i mina hus. Bom! och så är det krig bakom pannbenet. 

Ibland får jag leva ifred och simma lugnt i mina medvetandekanaler, men förr eller senare stöter jag alltid på patrull. Har jag tur hinner jag gömma mig i en vägren av meditation eller i ett korallrev av hemsidor eller drömmar. Jag läser inga bloggar. Jag har så många drömmar och mardrömmar själv, de fyller mig. 

Likaså minnena från mina resor. 

Jag har rest både hit och dit i världen, men inuti mig, i mitt eget internet, har jag rest än längre. 

Där har jag seglat på oceaner grönare är skogar och sett bränder rödare än tomater. I mitt inre finns världar få känner till och vad jag än gör, kommer jag aldrig kunna återge dem för er. Jag kan bara ge dig min blick och ett andetag och möter du mig där öppnas nya portar och gläntor inom dig. 

En människa som är portad från sitt inre djup är en törstig varelse. Törstig för någonstans vet hon att porlande bäckar väntar på henne närmare än hon tror. 

För vissa kliar det i fingrarna för de anar att det finns bergsväggar, brädor, tyg eller garn som bara väntar på deras beröring. Andra börjar bestiga olika toppar som ligger gömda i moln och aldrig har inramats av människohand. 

Jag är som internet, för alla svar jag ofta söker utanför mig själv de har jag redan inom mig. 

Jag är en fyrdimensionell wikipedia när jag vågar undersöka mig. Och precis som nätet förändras och uppdateras jag ständigt och kan lätt fångas i nätet – när jag anar nya sidor, hemsidor, i mig själv. 

Och visst torskar jag ibland, virusen tar över och förstör det vackra jag just håller på att skapa. Men då minns jag, att kan det virtuella nätet överleva attacker, då kan också mitt regnbågsbreda inre klara av det. 

Och som spejare sänder jag ut ren medvetenhet över hela min kropp och då är virusen chanslösa. De löses upp, ett efter ett.

Men att jag kommer få pejl på hela mitt inre nät, det är bara att glömma! 

Jag försöker inte kontrollera det, bara rena det med kärlek.

 

Dagsimprovisationstext 13 augusti 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s