Att vandra mot en magisk sommar

Förra sommaren klev jag in i Molières värld och förde där en tidig feministisk kamp på scen. I sommar känner jag att det är dags för en egen scen, om kvinnlig inre styrka men inte kamp. Kamp är för mig ett starkt hårt ord som är förknippat med konflikt och ofta motstånd. På våra gator och min facebook marscherar folk för Feministiskt initiativ nu, härligt underbart om de kommer in i Europaparlamentet och kan föra upp frågor om hur kvinnor och andra grupper systematiskt förtryckt i en lång tid, ty det har varit och är i mångt och mycket än män i skor som styr världen, fast det borde vara människor som styr färden.

Samtidigt vill jag fira och odla den mjukare styrkan i mig, jag tror världen är i stort behov av empati, för allt dumt vi människor håller på med.

Jag märker det nu när jag jobbar åt Greenpeace igen som värvare. Med intelligenta argument kan jag slå alla jag möter i huvudet, men de kommer inte bli medlemmar då. Det är från hjärtat kraften att verkligen kommunicera kommer. Igår arbetade jag ordentligt med att sjunka in dit hela tiden då jag gick runt i Humlegården och då lyckades jag värva sex personer, grymt rekord. Kanske grönskan bidrog – vem vill inte ha en grön fred på jorden när man sitter i en lummig park?

Och partners och vackra människor trillar in från olika håll – en fantastisk fotograf och jag ska ta spoken word och uttryck till en ny nivå… Känns magiskt!  Och jag har skrivit två nya scentexter: JAG VILL GIFTA MIG MED DIG JORDEN och IT IS ABOUT TIME – about the urge for humanity to move now for a sane life style. On food storytelling piece EAT AND MEET is appearing slowly, nice smell!

Och Berlinmuren på mitt bröst håller sakta på att rämna, bit för bit tas saker bort. Om den faller en dag ska jag ägna mitt liv åt att sprida kärlek, glädje och frihet till andra människor. Nu är jag fortfarande lite fast i mitt gamla mentala fängelse, och så länge man sitter där kan man inte befria någon. Vi är alla våra egna slavar och befriare, på den djupa nivån.

Jag fortsätter att vandra. Nu mer barfota när sommaren är här.

My name is Bond, Vaga Bond.

And the grass is always greener where you water it….

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s