2014 – ärlighetens år

Det svåraste i livet är väl att släppa gamla sanningar? Sådant man trott på och känt  förr, kanske skapat i självförsvar, men som nu inte längre tjänar något till.

Jag har ett djupt sådant, sedan jag som barn lämnade Sverige och kom till Finland har jag levt som i en bubbla, ett trauma jag fick av chocken med det nya. Jag växte upp och var rädd för alla finnar omkring mig, jag kunde inte tala med dem och fick ingen hjälp att bli delaktig i deras värld. Jag levde på finlandssvenska öar på ett stort farligt finskt hav. Jag höll andan och tog mig igenom, på gator, torg, folksamlingar, men det kostade på. Bubblan blev stor, bubblan av rädsla i mig. I sällskap försvann den och jag vågade släppa loss. Så nästan ingen märkte den, varken familj eller vänner. När jag var ensam bar den mig som en lampskärm, över mitt bröst och huvud. Ett instängt ljus, så kände jag mig.

Med åren har bubblan minskat, men den finns fortfarande kvar som ett känslolöst skal omkring mig. Det uppenbarar sig ibland och fångar mig och jag känner varken mig själv eller omgivningen. Under finns en stark röst och livsglad kropp som då känner sig inburad. Ibland forcerar jag för att nå ut genom det, men det är inte bra. Livet får sopa bort det när det är dags.

Förra helgen var jag hemma i Åbo för första gången på fyra månader och när jag cyklade på Viking Line med pappa var det första gången i mitt liv som bubblan inte infann sig. Jag var fri! Känslan var helt enorm, glädjen total. Senare infann den sig igen. Och när jag efter fyra dagar vid Aura å lämnade staden hade jag just börjat acklimatisera mig. Rotlösheten kändes stark igen – varför ska jag resa iväg?

De två svenska och finlandssvenska flickor som bor i mig, känner att jag aldrig lyckas ta hand om dem helt. Alltid är någon åsidosatt. Men egentligen är de ju bara masker i mitt eget medvetande. Bakom dem bor en hel person som älskat folk på många platser och ställen. Hon vill att allt inom henne ska samsas. Att allt får finnas. Men att gamla rädslor som styrt förr inte får diktera hela min framtid.

En dag kommer bubblan försvinna känner jag och då, då blir det ljust vill jag lova! Jag vill bidra med så mycket jag kan till detta samhälle, den mänsklighet som nu vandrar på jorden.

Human kind, not evil

Human being, not only doing

Jag känner att jag är som västvärlden – också har levt i en bubbla länge och är rädd för att släppa fram sanningen bakom. Men det måste vi. Om hur vi hanterar våra inre och yttre resurser. Och gör vi det, då kan vi börja leva mer fullödiga liv i harmoni med resten av jorden!

Och ärlighet varar längst tror jag, så detta ska bli ärlighetens år. I livet och på denna blogg. Goda saker kommer ske, Sverige går inte bara till politiska val. Varje dag är ett val för människan och mänskligheten – hur vill jag leva?
Ärlighet och kärlek är den väg jag vill vandra på.

Då kommer den klarsynthet, mod och kreativitet som ett sunt liv ber oss om. Så känns det i mig 🙂

Truth

Trust

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s