FOLK + KULTUR = CENTRUM

Igår upplevde jag och ett 40-tal människor en fantastisk kväll i mänsklighetens, hoppets och den goda kampens tecken. Det var Spoken word-kväll på Folkkulturcentrum i Hjorthagen, Ropsten, och den samiska naturkraften Mimmi Märäk, inte ens 20 år, hade samlat ihop poeter, vakna åhörare och det fina bandet Soulministeriet att dela med sig av konstnärliga uttryck. Orlando Bohm bjöd på stora, kraftfulla kamptexter om fria könsuttryck och könsidentiteter och ord mot kolonialismens alltjämt existerande arv. 

Jag stod på scen och framförde nya och gamla dikter och texter inför både kända och okända. Härligt att slippa tävlingens ångest! Och det var premiär för mina nya text OM JAG SATT I RIKSDAGEN – en frisk tanke om att samhället faktiskt skapas av oss människor, inget annat. Och Sandy, Patrick och jag dansade vår hyllningsperformance till dansen: Dansen var före!

Och kvällen framskred i sakta mak och när klockan slog tio fick vi inte längre ge öronbedövande applåder för det störde grannarna. Då började vi applådera som döva: skaka med händerna i luften – det blev en helt magisk känsla av tyst glädje, uppmuntran, tacksamhet och kärlek till alla som ställde sig på den öppna scenen. Otroligt vackert och graciöst! En tydlig skillnad mot de vanliga applådernas dova dån. Det gav mig en stor tankeställare om vårt samhälle: till och med i uttryck av tacksamhet och uppmuntran är det det brötiga som hörs mest. Hmmmmm….!   Men universum behöver inga människospråk, det funkar ändå. Och igår kväll fylldes ett rum av så mycket mänsklig kraft och hopp, människor uttryckte sina önskningar om liv och glädje, om ett Sverige fritt från främlingsfientlighet utan fyllt av öppenhet, om en önskan att få ha naturen ifred, fredad från mer exploatering, om allas rätt att leva fria på denna jord. Så vackert!

Och jag inser att jag är ett scendjur trots allt. Jag vill sprida glädje, insikter, progressiva tankar och medmänsklighet i olika former: med/mot oss själva och världen. Och jag kan ju egentligen inte påverka någon annan människa, jag kan bara vara mig själv och ge därifrån, av det jag har insupit i mitt liv. Men om jag därigenom kan inspirera någon annan att tro på sig själv, sina drömmar och att världen är skapad av oss och kan förändras: då har jag lyckats. Och det verkar ske: flera gånger de senaste gångerna jag uppträtt händer det, folk säger att de blir inspirerade, att skriva, skapa, ställa sig på scen, våga på olika sätt. Det är nog det vackraste man kan säga till en annan. 

”Du inspirerar mig”

Att göra något så att de tror på sig egen kraft. Voilà, så enkelt är väl livet. Kraft ger kraft. 

kram på er ettor och nollor som förmedlar detta och allting annat i den virtuella världen

Ni är våra fina små servare och tjänare 🙂 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s