Medmänskliga skolor och jobb

Om inte ditt jobb tillåter dig att vara mänsklig och medmänsklig. Då är det inte fel på dig utan ditt jobb.

En reflektion som vuxit i mig länge efter att ha hört historier från många människor, vänner och bekanta. Liksom själv upplevt som journalist att jag måste sluta en del av min egen mänsklighet åt sidan för att kunna göra vissa saker, ställa vissa personliga frågor till en främling jag just träffat. Samtidigt är det just de journalister som vågar vara kännande och inkännande människor som är de bästa journalisterna.
Liksom alla inom vård, skola och utbildning. Ja alla yrken. Alla jobb finns trots allt bara för att möta mänskliga behov liksom hantera våra gemensamma system.
När jag känner att jag gör något från hjärtat, med glädje och delar med mig av det. I vilket jobb det än är. Då känner jag att jag bidrar på riktigt. När jag bara gör något för pengarna eller inte tycker om det jag gör, respekterar uppgiften eller dem jag möter i jobbet. Då skäms jag djupt därinne för mig.
Mycket av inställningen ligger hos oss själva, hur vi förhåller oss till vår yttre verklighet. Vissa tycker om samma arbetsuppgifter som någon annan ogillar.
Vissa jobb och arbetssituationer innehåller dock moment eller delar där det är svårt att bevara sin mänsklighet. Gör man det går jobbet inte att utföra på sitt nuvarande sätt eller överhuvudtaget. Då är det fel på jobbet, inte på oss som människor.
Samhället, våra gemensamma strukturer, innehåller en mängd moment och företeelser idag som sätter vår mänskliga och medmänskliga struktur på prov. Vi sitter t ex ner i skolan nio till tolv år, lyssnar på andra och läser i böcker och arbetar för att prestera så bra vi kan individuellt. Många tappat där inte bara den fysiska hälsan och sunda hållningen, utan även självförtroendet att de kan välja och påverka sina liv eller det gemensamma då de tillbringat för mycket liv passivt enligt andras regler. Eller också, ofta, har folk fått sociala men då de utsatts för, bidragit till eller bara passivt bevittnat mobbning, vilket är fröet till all mänsklig social dumhet, som krig och förtryck. Dessa år i skolan präglar många av oss för resten av vårt liv.

Konklusion:
Jobben och utbildningarna bör anpassas efter människorna, inte tvärtom!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s