Att vara sin egen observatör, iakttagare och inre spion

Om man inte bör identifiera sig med sina tankar och känslor, vem är man då?
Kanske de självklara goda tankarna och känslorna som aldrig lämnar en. Typ jag vill må bra. Jag vill inte skada nån. Om jag kan så vill jag hjälpa någon, tillföra något till samhället.
Ingen är sin ilska, sorg, rädsla eller förakt. Problemet är att vi ofta identifierar oss med allt det som passerar igenom oss.
Likaledes med begären, aah detta vill jag ha, detta vill jag göra, denna vill jag vara nära, denna grupp vill jag tillhöra! Ju galnare de är, desto galnare blir våra handlingar. Således uppstår krig och miljöförstöring.
I Vipassana meditation, en djupare form av mindfulness, lär man sig att iaktta sin kropp där alla dessa känslor och viljor uppenbarar sig som olika fysiska förnimmelser. Man tränar sitt reaktiva medvetande att bara iaktta förnimmelserna, hur sköna eller jobbiga de än är. Och inte identifiera sig med dem, reagera på dem för att man tror att de ska vara där länge.
Ingen förnimmelse varar länge. Att reagera på dem är så således ett sätt att skapa lidande för sig själv. När man tränar sig i att iaktta sin kropp så blir man jämnare i humöret, tar livet med jämnmod, är mer av en aktör än en reaktör i sitt liv och ser både sig själv och andra mer klart.
Fantastiskt och en livslång resa!
Speciellt för en kreativ person som mig 🙂

Jag kallar det ett mentalt immunförsvar som man bygger upp med Vipassana meditation. Huden är nämligen ständigt i kontakt med intryck från omvärlden. Sinnesjämvikt där och du har koll!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s