Att våga gala loss

Jag har alltid varit lite nordiskt galen: alltså direkt, modig, ojantig och gå rakt upp till människor samt skratta högt. Det har tagit mig på många resor och människomöten. Som Amelie Poulain sa min kombo ikväll. Igår spådde en man på tbanan mig i handen, efter att ha känt igen min guldbasker från när jag dansat på gatan som busiga biet. 

För några veckor sedan kastade jag mig ut igen: jag var med i Talangs audition i Globen. Jag får inte berätta hur det gick, men jag fann mig just i galaklänning på youtube från ”repet” på Spoken word Stockholm! Först ut en halvdan version av min konsumtionsbön och sedan dikten Förlåt mig mig för att jag inte talade svenska med dig – första inspelningen tror jag! Jag borde kanske ringa SFI och fråga om jag får komma och framföra den?

Lärorikt att se sig på film. Jag inser att jag måste andas och våga uttrycka mer! Gala loss helt enkelt, i röst!
Idag tog jag sånglektion igen och det gjorde gott. Alla mina tyngder var som borta från bröstet en timma. Sång och andning är så befriande. På sakta g! 

Idag bestämde jag även med Folkkulturcentrum att jag ska hålla min egen föreställning där i vår om hur det är att gå med två identiteter, två hemländer, men bara ha en kropp att samsas i. Om hur man är innanför och utanför då, i sig själv och i samhället, och hur man blir integrerad. Det som varit mitt mål för 2013 ska alltså bli en föreställning nästa år! Se om det nyårslöftet håller. 

Spoken word Stockholm:

 

Vi kanske alla kan bli våra egna näktergalar om vi jobbar på 🙂 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s