Den som sig med kärlek bär

Jag älskade dig genom rosengårdar som ännu inte var planterade

Genom hav som ännu inte saltats

Genom bränningar ännu inte födda

Vi drogs mot oss själva genom varandra

Du var min längtan om lekfull närhet

Och jag var kanske din

Men jag for

Jag for iväg

Så långt bort

Att du inte kände vibrationerna längre

Eller inte låtsades om dem i alla fall

För precis som radiovågar

Var de svåra att krama

Att värma sig med i mörkret och natten

Jag for för jag trodde att lösningen var att göra det man inte vågat göra förr

Att det var där befrielsen låg

Nu har jag gråtit floderna som aldrig rann ut i vårt hav

Och jag har insett

Att våga göra det man verkligen vill

Det är där befrielsen ligger

Att våga säga ja till sin längtan

Tårarna rullar alltjämt nedför mina kinder

Precis som milen gjorde mellan oss

Men någonstans där inne finns fortfarande ett härbärge för dig

Min längtan efter att möta mig själv i spegeln dig

Kommer bo där tills någon en dag vill leka Snövit med mig

För vem som vackrast i världen är

Är den som sig med kärlek bär 

 

Skriven april 2012  Av feghet vågade jag inte publicera den då, men nu är det banne mig dags. Hjärtat är alltjämt störst av allt och det sanna beatet i våra liv. 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s