Nyhetsvärlden har testosteron i sikte men skriker efter balans

Jag surfar in på Sveriges radios hemsida för att kolla nyheterna, vad har hänt i Sverige, Europa och världen dessa två veckor då jag varit borta på meditationsgård?

Jag läser och slås så starkt av en sak och börjar sedan räkna. Resultat:

Hemsidan visar foton på 13 män och 2 kvinnor. Alltså suck, detta är nyhetsrapporteringen idag. För Sveriges kanske bästa mest neutrala nyhetssajt. Att vi har en så skev maktbalans mellan könen i de offentliga maktrummen är sorgligt. Mänskligheten behöver balans för att komma ur sina problem.

Grejen är ju liksom att kvinnor lika mycket påverkar världen som män, det är bara att det sker utanför de ramar som man (män mestadels) har byggt upp under lång tid och sagt att är viktiga. De ramar som har blivit de offentliga rummets. Att helt enkelt göra en medielogik från hjärtat vore riktigt nice. För alla har sin morsa med sig i hjärtat, haha. 

Att jag ens reagerar på detta, som ju är en vana sedan århundranden, är ju i sig ett sunt tecken. Det sker nog för att jag varit ute i verkligheten så länge. En verklighet där hälften är kvinnor, hälften män. De har olika energier och båda behövs. Men Stockholm där jag nu är är lika fyllt av kvinnor som män, barn och gamla som vuxna, mörkhåriga, mörkhyade som blonda vita, rika som fattiga. Verkligheten, en fantastisk brokad. Jag kan rekommendera den varje gång man fastnar i mediebilder. 

Okej, det var inte bara 4 kvinnor: det var 2 separata kvinnor på bild, 6 stycken fotbollstjejer på en bild och 3 tjejer om vintagemode också. Så totalt 11. Men eftersom det var tjejer ihop som grupp räknade jag dem som en, de hade fått en medieplats ihop. Likaså med män ihop på bild. (Känns nästan som tillbaka när jag satt och gjorde min magisteruppsats på Göteborgs statvet för 6 år sedan om medierapportering. Att räkna statistik. Inser att det dock säger något om verkligheten.)

Det var dagens sorgliga blogginlägg, nu ska jag skriva ett mer positivt. Tror jag. Jag håller på att inse att sorgen måste ut, all sorg. För att man ska kunna le igen. Det är väl där världen är idag. Det är mycket sorg och ilska som ska ut. Varför har vi skapat så i många anseenden skeva samhällen av mental och fysisk, ekologisk och ekonomisk misär? Suck blev tungt där. Inte menat så. Bli inte nedtyngd av mina ord. Läs dem bara. Det finns vägar ut. Som att regnet och molnen idag låter mina solbrända axlar vila. Jag vill ju bara se en värld i harmoni och ha ett sinne i balans och en sund frisk hud. 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s