Att sticka (iväg) från fred och fastna i nät – knitting peace

Jag såg Cirkus Cirkörs nya föreställning Knittning peace för ett litet tag sedan på Dansens hus. Fantastiskt modiga, akrobatiska och vackra nummer. Som när några av aktörerna hoppade upp och balanserade på en stor rullande boll, ibland ensamma, ibland tillsammans. Som livets kula, livets kärna som alla vill till, som man når för ett litet tag, men sedan rullar ner ifrån. För alla livets yttre distraktioner – att hålla balansen alltid är svårt!
Jag greps också av numret få en tjej hängde, gungade och föll i ett stort vertikalt hängande nät. Föreställningen handlade ju abstrakt om hur man kan sticka fred. Jag såg henne falla bland alla rep, i det stora nätet, och insåg att det är livet är mycket. Mitt i alla fall. Och nog mångas idag i vårt stora stora nät – internet. Där man lätt fastnar i timmar, gungar hit och dit och kanske till slut undrar vad allt är. 

I alla fall går jag själv runt dessa dagar och undrar vad som är mitt riktiga liv, vad är mitt virtuella, vad är mitt fantasiliv och vad är resten – det stora utrymmet. Mörk materia? Jag känner mig som universum helt enkelt 🙂 

Igår tog finska Virpi Pahkinen med mig och många på en annan ordlös resa med sin föreställning Scarabé på Dansens hus. Underbart vackert att se en människa som en spindel utforska sin egen kropp och alla dess möjligheter, istället för att genast springa iväg och göra något superexpressivt. Less is more gäller väl allt. 

Efteråt sa Virpi att dansen för henne är en ordlös hetta medan skrivandet kommer ur en filosofisk melankoli (jag hoppas jag minns rätt). Exakt så känns det för mig i mitt liv. Min kropp och mina dikter har ofta helt olika frekvenser. Jag försöker dock få ihop dem, få dem att börja tala med varandra, så att jag blir en. 

Jag försöker säga till alla roller och bitar i mig att de borde bli som musketörerna, en för alla, alla för en. Då funkar en människa och ett samhälle bra. Splittring hör inte hemma hos flockdjur. 

Således är vi alla del i något större – the human web, no matter how much we might think otherwise. We are all connected. Även när mobilens batteri är dött. 

And I want to master my own peace

so I can be a good piece in the big puzzle of life 

….. måste skriva klart den texten nu! 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s