Life begins at the end of the comfort zone

”I force myself to contradict myself in order to avoid conforming to my own taste.”

Marcel Duchamp (French artist 1887 – 1968)

Att lära sig gå utanför sina vanecirklar är nog bland det viktigaste vi människor kan göra. För oss själva, för att upptäcka något nytt av livet, och för samhället. För att sätta på oss de annorlunda glasögonen och se nya perspektiv och kanske andra lösningar. Kreativitetstänkaren Edward de Bono kallar det att lämna hjärnans motorvägar, att hitta nya neurologiska stiger. Det gör småbarnen varje dag och det är därför de är så närvarande och så långsamma: DE LÄR SIG NÅGOT NYTT!

Det är synd att det inte är regel för vuxna – kanske därför vi trilskas med så många problem i oss själva och samhället?

Birger Schlaug tar i Fria tidningen 10 november upp det väl när han påtalar att skolpolitikerna borde läsa forskningen om hur vi människor lär oss bäst och hur grupper funkar. Att kanske tvinga sig att läsa något som går i strid mot ens lättja och förutbestämda meningar. De skolor som följer forskningens goda exempel verkar det gå bra för nämligen.

Själv tar jag i nästa veckas SVT Debatts onlinepratshow upp problemet med alldeles för lite rörelse och idrott i skolan. När både allt sunt förnuft och forskning visar att det är bra: för barnens fysiska, emotionella och kognitiva utveckling!

På tal om att bryta mönster gjorde en kompis och jag en reportageserie för studenttidningen Götheborgske spionen för många år sedan där vi just prövade normer – vi gav bort bullar och bärhjälp till främlingar, levde utan klocka med mera. Spännande grejer och så fantastiskt kul, neurologiskt kittlande och adrenalinkickande! De dagarna försvann inte i mängden, de minns man – närvaro alltså!

Vår slogan var ”Människans lisa är att kliva ur sin beteenderuta”, en lek med våra namn Lisa och Ruth.

Själv känns det som att det jag gör när jag ger Timbuktu min hemsida på tunnelbanan, eller åker en extra station för att ta numret till härliga Jorge som alltid dansar på röda linjen hem, public dancer som han kallar sig. Eller slutligen köper en smartphone. Will I be smart or phony? I don’t know.

Men jag vet i alla fall att jag är ett socialt djur, jag har 1200 kontakter i min gamla telefon och nya telefonen kan inte ta emot dem alla och underbara killen på Phonehouse skrattar och säger jag borde bli politiker, skulle säkert kunna bli vald. Folk föreslog det för mig för tio år sedan. Men det enda jag vill egentligen är att må bra och att alla levande varelser ska må bra. Och jag önskar bidra i den mån jag kan till det, i vårt sociala spel.

Det hänger en lapp på kylskåpet, nån reklam men med bra ord:

”Never let the fear of failure keep you from playing the game.”

”Talent wins games. Teamwork and intelligence wins championship.”

Det och så lite Duchamp, de Bono och alla världens clowner med. Då är vi hemma.

ps. Rubriken är ett citat från min kanadensiska vän Aaron Malkins hemsida. Han håller workshopar om vad man kan finna när man lämnar komfortzonen…

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s