Jag sitter också i Syriens källare

I dessa dagar då jag för barn ska försöka förklara det våldsamma som sker i Damaskus går mina tankar osökt till folket i Syrien. Jag känner med dem som sitter i källare, i lägenheter, hus, inträngda, på flyende fot och undrar vad som kommer ske i deras land – är det tryggt att vara där, var kan man bo utan att hotas av bomber, beskjutning eller att fänglas? Kan man gå till skolan, jobbet, till affären? Vem säljer frukt till en ens längre, kan något transporteras i ett land på randen till inbördeskrig? Och vem ska styra – vilken frihet erbjuder systemet de deltagande människorna? De som bor på marken som inhängnas till att kallas ett land. 

Hur blev det så att vi människor slåss med varann, våga grannar om rätten att styra land och människor?

Jag känner med dem, speciellt eftersom jag har vänner från alla de kringliggande länderna i Mellanöstern. Flera som har sett krig på nära håll också.

 Och samtidigt denna sommar gläds jag mer än på länge över att få bo i lugna, gröna Sverige. Efter att ha bott i internationellt kollektiv i Köpenhamn och gått på en internationell skola med folk från jordens alla hörn det senare året, har jag verkligen insett hur priviligierad jag är. Med rätt stabila medborgerliga rättigheter, CSN, trygga föräldrar, födas som vit i Europa och mycket annat, står jag fri från många av de problem som miljarder människor dagligen tvingas möta. Problem som handlar om att vi satt upp gränser och definitioner och de råkar stå på fel sida om dem. Återigen ett argument för att vi alla borde bli, eller egentligen redan är, heltidsanställda på Människa AB, Human Ink. – världens största och mest sanna multinationella företagande (företagande= något man företar sig)!

Och dimman över Damaskus gör att jag känner än mer tacksamhet över att få bo i ett så lugnt och fridfullt land. Visserligen kallt ibland, både fysiskt och i mänsklig värme, men dock en oas för den som kan se det.

 Och nu ska jag tillbringa min första sommarhelg i vackra Växjö och simma och cykla för världen.

Och en tanke slår mig. Om alla i världen tog några djupa andetag varje dag kanske den skulle ändras fort.

Inga bomber släpps ju eller skott avfyras utan ett spänt mänskligt medvetande.

Kram världen!

I give you as many free hugs you need!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livstankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s