Att dansa in i 2012

Vi stavar 12. Snart går detta millenium in i puberteten, tonåren… Är det förpubertetens skakningar som många tror att ska komma detta år? Detta omtalade år. Maya talte om det och nu allvärldens analytiker, i olika termer. Och fotfolket kanske mest av allt. Snart är medierna där också.

Är det det mystiska bankväsendet som ska visa sig vara ett mystiskt väsende just, en fritt flygande sedelsjäl, är det vågorna och skakningar som kommer bli större, börjar moder jord vakna på fel sida, är det solen som ska bli lite skakig och flimra lite mysko så jordens elektriska nätverk slås ut, är det en ännu kokongad bakterie som ska bli en global pandemi, är det den arabiska våren som kommer sprida sig över hela världen i en slags social klimatuppvärmning, är det dags för social storstädning, skaka loss lopporna, kommer några figurer med farliga knappar att trycka på dem i övermod, oövertänkt och omnipotens. Eller är det en medvetandeförändring vi talar om? En sakta övergång till nya, gamla, andra värderingar. En om insikten att vårt välmående sitter i oss själva och inte i yttre faktorer, tillväxtsiffror, bankkonton eller i makt över andra – varelser, stora eller små. Och att människan är kapabel till så mycket mer än vad vi utvecklar oss till idag. Sätta ihop termerna fysiskt och psykiskt och inse att de är en enhet och med rätt sinnesträning kan människan göra enormt mycket. Kanske några pallrar sig hela vägen genom jordelivets tarvande tunghet till upplysningen, det vore någonting för medierna. I alla fall, vi kan lära oss saker jättefort, skönja sammanhang, känna på oss vad som är rätt att göra i en situation. De flesta skolor idag är ett skämt med våra förmågor och evolutionära framsteg. Våra personliga liv och nätverket av våra handlingar, samhället, kan se helt annorlunda ut. Det kunde vara harmoniskt, dynamiskt, kreativt och välmående. Säg den av oss som inte vill skratta som de flesta av oss gjorde som barn. Spontant, ärligt, öppet, glatt och livsbejakande.

För mig blev 2011 några steg på vägen ditåt. Några hårda smällar, en och annan flykt men till sist konfronterande och några sjumilakliv och många snigelsteg på utvecklingsvägen. Nu sitter jag här, i mitt tredje Nordiska land och möter mig själv i varje sekund i mina reaktioner och aktioner. Skatteverkets tjänsteman upplyste mig idag om hur man gör bokslut, kanske bör man göra det mentalt också – se hur kostnaderna och intäkterna går ihop? Jag stannar på plus nu. Känns det som. Jag har banne mig gjort min närvaroplikt detta år på Människa AB. Och investerar i framtiden, genom närvaro i nuet.

Har man dansat in nyår på 7 olika dansgolv (Bonanza på Clustret, Münchenbryggeriet i Stockholm, prima fest) hoppas jag att man är redo. Ett dansgolv, en move, för varje dag i veckan. Dvärgarna, nu kommer jag. Nu är jag er alla och Snövit på en gång. Le med insikt och skratta med självdistans.

Och alltid minnas, när man är på våg att ta sig själv på för stort allvar: vad gör det om hundra år, när allting kommer kring.

Får hjärtat vara den som leker finns det inget att vara rädd för.

Ledsagarord för 2012: mod, tålamod, medkänsla, förlåtelse, respekt, kreativitet, snille, ärlighet och kärlek. Det är styrkan vi behöver nu. Som världen behöver.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Brain and mind, Krönika, Livstankar, Samhällsreflektioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s