Dags för ett nytt decennium

Yeah tio år sedan ”elfte september”. Och det är dags att gå vidare världen. Det är dags att föda nya barn på gravarna, dansa vid rödljusen, gerillaplantera grönsaker i parkerna, låta vapnen gå till återvinning. Låt oss gå vidare, låt oss dansa vidare. Låt oss vända blad och skriva hopp på nästa sida. Nu har vi tröstat varandra tillräckligt länge i dessa tusen krig som pågår, låt oss övergå till förtröstan. FÖRTRÖSTAN – ett att svenskans vackraste ord. Det där ordet man som invandrare kanske aldrig har hört, för det är så många svenskar som redan glömt bort det. Jag gräver upp det.

Det är den elfte september och det är dags för något nytt. Jorden ropar, skallar, skakar, darrar, dundrar, puttrar, blommar: antingen är du med oss, eller så är du mot oss.

Den enda som kan säga de orden är livet: ”antingen är du med oss, eller så är du mot oss”. Att vara eller inte vara – levande – det är den enda frågan. Och jag har fortfarande inte träffat en enda jävel som inte vill vara med livet. Som seriöst funderat på att emigrera till en rymdkapsel.

Att vilja förändra något i världen, på jorden – må det vara med ord, vapen, pengar eller kramar – är i grund och botten en längtan om ett bättre liv. Den som inte brydde sig om livet skulle aldrig få för sig att göra något, än mindre skada någon. Alltså är alla handlingar uttryck för en livsvilja, om än något snedvriden ibland. Men alla vibrerar för att skaka saker lite närmare harmoni.

Jag vaknar och ser konstiga spår på mitt fönsterbräde. Grannen ovanför har lyckats spy ner till oss. Allt är möjligt. Jag går ut på stan. Tre kvarter bort finns ett kafé där folk lämnar och tar kläder som de vill. Jag går ut med två nya blusar. På kyrkogården sitter folk och gräver med spade och hink på gravstenarna, de med grus. Gångar och slott byggs i en modern konstinstallation eller hyllning till livet – det är väl det en kyrkogård borde vara? Nej, den fria leken på kyrkogården är fortfarande bara en tanke i mitt huvud men fantasin vidgar mitt medvetande redan så mycket att jag känner precis när jag ska gå ut på en promenad för att möta en gammal vän. Flygplanen flyger över himlen och jag är inte rädd.

Rädslans decennium är till salu på blocket, för det är dags att kassera det nu. OUT OF FASHION. Insikt och hopp är den nya valutan, bredvid den gamla goa: guldet.  Invest and it will grow. Tillväxten kommer komma. Men den är ickemateriell nu. Det är det världen behöver detta nya decennium.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Krönika, Politik, Samhällsreflektioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s