Grodorna hoppar tills de dör

Dagen bär värmen inom sig och ger den till oss, om och om igen. Vi vibrerar i takt trots att vi är så långt ifrån varann på jorden. Vad gjorde jag mot dig? Vad gjorde jag mot mig?

Natten försöker vara läkare, sy igen sår, låta dem läka.

Grodorna hoppar över vägen lika modigt som förr. Fast de kan dö när som helst. Det finns inget annat sätt. De kan inte göra på något annat sätt. Livet måste levas, framåt, med mod. Jag ber dig förlåt mig. Jag älskar dig och kommer alltid att göra det. Som jag värnlöst sovit så nära dig har jag aldrig sovit med någon. Det blixtrar universum i dina ögon, då och då, och de ögonblicken gör att jag stannar även när atombomberna faller, faller ur andra porer i din hud. Vi är alla här för att möta vårt öde, vår djupaste rädsla. Är du mitt öde? Är jag ditt?

Meningslösheten är ett ord men ändå tror jag på den nu och då, igen igen och igen. Löjligt, när den uppenbarar sig bara när andra gamla sanningar just dött, just för att de var just bara ord.

Skärvorna darrar

jorden skakar och de ligger så långt ifrån varann

de har legat långt ifrån varann länge nu

de darrar

de undrar när krukmakaren ska komma

komma och sätta ihop dem igen

när skakningen blir så stark att de skakas till samma plats

och sätts ihop igen

En stark kruka kan bära liv

skärvor kan man bara skära sig på och skärvorna får ingen utsikt över världen

Du är mig en kär skärva

Var är du nu?

Var blommar ditt leende?

Jag hoppas det blommar

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Diktrader

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s