Mentala virus

Skriven för internationella AIDS-dagen i Nordstan i Göteborg i december

Är det ledigt här?

Ska vi ta en bulle ihop sen?

Har du en extraplats i bilen?

Kan jag slå mig ner där?

Finns det hjärterum här?

Är du frisk? Är du riktigt frisk i huvudet?

jag nickar stelt, nackspärr, långflygning

jag kom just hem från NY ,världsmetropolen

(inandning)

en frisk fläkt från världsmetropolen snabbt modernt fascinerande

en frisk fläkt afrika säger mamma när vi stänger av dokumentären på parabolen

en frisk fläkt från brorsans nytvättade strumpor på linan

en frisk fläkt från gymmet nedanför söker sig upp

Det är viktigt det här med hälsa, det är viktigt att ha hälsan

en frisk fläkt

jag öppnar fönstret och känner avgaserna utanför fönstret

ah borta bra men hemma bäst

jag slår upp tidningen och känner mig odödlig

krigen har krympt till trycksvärta och en historiebok

nästa resa är bokad, hemförsäkringen och avbetalningsplanen har en tjock manual

framtiden går på fetaste kanal

Men varför minns jag då så dåligt?

öva öva med sudoku, korsord och annat bra från apoteket

UVB och UVA strålning ajaj

solarium varför kan de aldrig bestämma sig om det är bra eller dåligt?

Den här osäkerheten gör mig oklar, otydlig

jag suddas ut i kanterna och då kanske någon ser igenom mig, utsuddad. Ser bortom mig, inte bra

Jag vill ha koll! Jag går till läkarn

virus säger sjuksystern

det börjar sprida sig nu det börjar sprida sig nu och det går jävligt fort

från dörr till dörr springer det från säng till säng från källare till källare från kammare till kammare

verkligheten tränger sig på

virus säger sjuksystern när hon tittar i min hals, virus säger grannen när hon tittar i min dator, virus säger småkillarna på skolgården, virus säger proven från mina eksem

virus säger dom i tvapparaten, på nyheterna och i tvreklamen, virus som sakta sprider sig till öppna gapande munnar, virus säger tandläkarn och ger mig munskölj, virus säger dom och delar ut handsprit, stänger skolan, vaccinerar

virus säger dom och stänger solariet, tobaksaffären, krogen, lekparken med de höga gungorna

virus säger dom och stänger gränserna, vrider om nyckeln i låset, öppnar inte när grannen knackar, när skriken från grannlägenheten blir höga

virus säger dom och tittar elakt på uteliggaren, på faktumförsäljaren, på de böjda romska huvudena vid ingången till shoppingcentret

virus säger dom och pekar på skyltfönstret, på silikonet, på dreadsen, på uniformerna, på plakaten, på slöjorna, på tatueringarna, piercingarna, bloggarna, sexleksakerna, dokusåporna, de brinnande bilarna, förortskidsen, anorektikerna och både de anpassade och ickeanpassade turkbutikerna och kebabställena.

virus säger dom och pekar på huvudena, de hårbetäkta, de rakade partierna, de orakade, de färgade och ofärgade, de synliga och de osynliga.

virus säger dom och pekar på oss. virus säger vi och pekar oss själva i spegeln.

KRAAS

När fan blev vi så jävla olika? skärvor av samma jäkla spegel men vem vet vem som är blodgivaren?

man skär sig inte på en hel spegel, men på skärvorna

när saker gått i tusen bitar och ligger långt ifrån varann

Tryggare kan ingen vara än guds lilla barnsskara

Ge mig en egen lägenhet tabletter och vaccin och en blogg nu för fan!

En svininfluensa gör väl ingen glad men vad gör ett extra vaccin om hundra timmar?

IMMUN

immuniteten mot verkligheten sträcker ut sig och blir en dokusåpa som varvas med reklamer om en framtid bortom döden halleluja jag spelar schack med framtiden, det mentala immunförsvaret e lågt

jag sväljer individualism till frukost och tuggar självständighet och trygghet i media

rädslan för att vara sen vinner första pris i extrainsatt nyhetssändning och rädslan för att bli avvisad vinner första pris i idol

det mentala immunförsvaret är jävligt lågt, otryggheten pumpar i mina vener

men Jag vill inte vara rädd längre. (Every time you choose safety you reinforce fear )

jag blunder samtidigt som jag hånskrattar mot de blinda

men de hör mitt bröst och min röst tydligare än jag själv

dunk dunk en brinnande bensindunk en bil i ett flammande ögonblick av verklighet

stäng av dokusåpan! stäng av den där verklighetstrogna… sätt på någon bra rulle!

ledsen men vi kör inte analogt längre, säger hjärtat och dopaminet och kastar in handduken till apoteket som snabbt fångar den anticiperande antidepressivimerande

jag vill inte vara rädd längre

jag åt individualism till frukost som barn och nu lider jag av medmänsklig osteoporos

jag vill inte vara rädd längre

gå fel gå rätt gå rädd

gå rätt rädd gå famnlös (tro att rätt finns annanstans än i hjärtat)

men bordet kan inte, kan inte vara rädd

jag vill också vara ett bord, ett skjul, ett staket, ett trollslag

jag vill inte heller kunna vara rädd

Ett hopp kan inte vara rädd

så jag hoppas…

Jag står vid din port, vid din inbox, vid ditt rum och jag har tvekat så många gånger

men nu ringer jag på, jag ger mitt hjärta hopp

Jag tar framtiden och trycker in den i nuet och säger att detta är allt jag har

Vill du ta en promenad med mig, vill du dansa med mig, vill du…?

DUNK DUNK

hjärtat brinner glöder

föder sig själv igen

men är det på riktigt, eller bara i mitt huvud? känner jag din hand mot min?

är det på riktigt, eller bara i mitt huvud? känner jag din hand mot min?

Jag är rädd att jag inte har tid att rädda lite tid, säger den ena skärvan och går förbi den andra skärvan på gatan

Det är för sent! Det är för tidigt! imorrn…!

Ingen av oss vem som är blodgivare… Kanske du kanske jag.

Ligger ni på operationsbordet där?

Skärva i spegeln där, säg vem som rikast i världen är?

Vi har inte tid! Det är för tidigt. Det är för sent!

Det är hur man gör det, inte när – sa en gammal vän till mig

Så jag sträcker ut min hand

framtiden finns inte om inte hjärtat slår i nuet

så jag sträcker ut min hand, min arm, mitt blod

Den som ger han får

ta mitt blod, ta mig

ta min dunk

Och Jag drömmer om den dag, det kanske tar ett tag

då min kompis stolt kan kliva in till arbetsintervjun och inte bara heja utan säga

”visserligen har jag inreseförbud till en herrans massa länder (det är sånt som händer)

men så länge det duger på hemmaplan

ser ni här en som inte tittar snett på stan

som är stark av annat än rostfritt stål

Och jag är inte uppvuxen med svartvit TV så jag är bra på att se människor i färg

Jag ser människor i färg, inte i svartvitt, och det är väl bra för en modern TVkanal?

och arbetsgivaren, det gäller i alla mina dar

det är biverkningar av en sjukdom jag har”

Vi har inte tid – Det är för tidigt, det är för sent!

Det är hur man gör det, inte när – sa en gammal vän till mig

Så jag sträcker ut min hand, min arm, mitt blod

Den som ger han får

Ta mitt blod, ta mig

Ta min dunk

Framtiden finns inte om inte hjärtat slår i nuet

Och kärleken är det starkaste viruset som finns


Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Dikter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s