Ett kaotiskt Sverige

Jag fattar alltjämt inte varför man är arg på ett PARTI för att ca 6% av svenska RÖSTARE har agerat på rädsla. Som att vara arg på en dörr för att andra har satt upp den. Och är ilska bästa reaktion på att någon är rädd eller uppgiven? Jag tvivlar starkt på det.

Vi brukar väl inte vara arga på barn, pensionärer eller andra när de är rädda för något?  ”Du vill inte gå till dasset ensam i mörkret – du e dum i huvudet och jag vill aldrig veta av dig!”

Främlingsfientlighet (rädsla och okunnighet) bearbetas väl bäst med samtal med alla våra grannar….vi kan alla gå ut och knacka dörr eller prata med folk överallt. Med mellanmänsklig respekt. Eller så var den där jämlikheten bara ett ord. Och yttrandefriheten en chimär. Och majoriteten den räddaste…

Sverigedemokraterna har en massa konstiga, vissa rätt absurda förslag som baseras i en rädsla för förändringar. Jag hoppas verkligen de inte får igenom många. Men de finns många andra partier som också är bakåtsträvare, som håller med klorna fast i det som är och inte vill förnya, inte ens för sina egna barnbarn. Mysko denna rädsla för förändring.

Men nu har Sveriges politiska landskap ritats om rätt rejält med sossarnas fall från en för rätt säker tron och sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Och blockpolitiken kanske går mot sin grav, ingen vet än.

Förhoppningsvis leder allt detta till en nyvitalisering av svensk politik, både bland politiker som tvingas börja prata om de upplevelser som fört SD till Stockholm, men kanske framförallt bland medborgare. Dessa varav många är så arga dessa dagar. Tänk om folk tog sin energi och engagerade sig i organisationer och partier i kampen för ett öppet Sverige och mot främlingsfientlighet (som nog också mycket är misstroende mot makthavare och allmän uppgivenhet), istället för att klaga på demokratins resultat. Tänk om det om fyra år igen fanns stora folkrörelser, ett aktivt tåg för öppna gränser och god integration, drivet av glädje, mer än av ilska och motvilja. Tänk om.

Sverige skakas om, men det behöver inte nödvändigtvis vara av ondo.

Demokrati är som en relation, sa Gustav Fridolin en gång. Det lunkar inte alltid på, man måste jobba med det.

Till arbete för ett öppet och glatt Sverige med respekt för ALLA – även oliktänkare !

min dikt politisk korrekthet nedan handlar om detta tema…

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Samhällsreflektioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s